Tillslut gick det inte längre.
När jag kom hem från jobb på dagarna fick jag gå med krycka för att ta mig fram och jag var tvungen att ta smärtstillande för att inte vakna varje gång jag ville vända mig i sömnen.

Någon gång runt graviditetsvecka 30 (då har jag alltså haft foglossningar sedan graviditetsvecka 14) blev jag sjukskriven.
Jag kan inte längre rida för jag får vansinnigt ont, jag kan inte sela ut med lokselen själv och om jag får hjälp så är enda anledningen till att jag kommer i vagnen att hästen är så snäll och låter mig klättra en stund.

Jum-Jum har jag hittat medryttare till. En ung tjej som tar sitt ansvar på absolut bästa sätt och som verkligen förvaltar honom åt mig nu under graviditeten.
Hon gör mer i stallet än vad jag kan begära och jag är verkligen jättenöjd med henne.
Sambon har lite hjälp med Mulle några dagar i veckan, men får ändå ta mkt ansvar i stallet. Det är han som packar alla påsar, som mockar hagen (boxarna klarar jag av att mocka), det är han som bär vatten både till boxar och till hagar och det är han som flyttar våra hästar till och från skogshagen när de ska dit eller hem därifrån.
Då ska man komma ihåg att han jobbar heltid och ligger borta vissa dagar varje månad. Han får dessutom dra ett jättestort lass hemma, för jag klarar inte ens av att dammsuga!

Till råga på allt går jag ner i lön. Under sjukskrivningen får jag ungefär 80% av min ordinarie lön och under mammaledigheten (när bebis är född) tror jag att jag kommer få runt 90% av ordinarie lön.
Det innebär ett inkomstbortfall runt 3000kr/mån för min del och det är ganska mycket.

Därför har vi valt att inte gå vidare med köpet av Mulle, utan istället säga upp det fodervärdsavtal vi har på honom. Han blir kvar hos oss längst till nyår.

du verkar ha en riktigt gullig sambo som ställer upp!