Håller på att sätta igång min lilla kille efter en vintervila på 6 veckor. Första 1,5 veckorna gick bra och jag höll mig till schemat som jag satt upp, men sen kom orkeslösheten tillbaka. Jag aktiverade honom genom join-up, nh-övningar och trickträning resten av vecka 2, men nu när vecka 3 nu har börjat så har jag verkligen ingen ork till att åka till stallet.

Hade utsläppet av hästarna igår och efter att jag mockat 5 av 12 boxar (är dom mest lättmockade boxarna som finns dessutom då vi har tjocka gummimattor och inte behöver 1-2 dm lager strö i varje box) så försvann all min energi och han fick tyvärr stå, fick mig knappt hem igen. Var sen helt orkeslös resten av dagen, kvällen som nu fortsatt idag.

En nackdel för mig är att jag måste åka buss och enkelväg tar det ca 1 timme och skulle jag ha bil (och dessutom kunna åka till stallet när jag ville) så skulle de ta 15 min då jag kan köra över skogen och behöver inte åka in till Borås först, som med bussen. Det tar verkligen musten ur mig att behöva tänka på bussar hela tiden och verkligen planera när jag kan och inte kan åkt till och från stallet och att det dessutom går rätt dåligt om dom, speciellt när det är ljust, gör inte saken bättre.

Jag vet att när vi skaffar en bil igen så kommer det bli mkt bättre och jag kommer kunna åka dit på fm (så länge jag är arbetslös vill säga) och dessutom ofta kunna rida tsm några i stallet, vilket jag känner att jag behöver ibland då jag nästan alltid ridit själv sen jag flyttade till det här stallet. Men tills dess så kan ja ju inte låta han mestadels stå "bara" för att jag tappar orken så lätt.

Så nu till min undran, om nu ngn kan hjälpa mig: Hur hanterar du en dal i orken när det kommer till hästen?

Sen är det väl värt att nämna att jag har haft såna här dalar väldigt ofta en rätt lång period nu och den största orsaken till den är att jag är arbetslös och även att vi har min syster inneboendes hos oss på obestämd tid, som tär väldigt mycket på min energi.

De är en blandning av utan jobb, utan bil och att ha syrran inneboende som tar på mina krafter, det är då det jag kan komma på som gör det iaf.

Jag och sambon har pratat om att skaffa bil ett tag nu, så vi få se vad som händer på den fronten och vi med alla dom extra kostnaderna som blir där har råd att skaffa en redan nu, annars få vi vänta tills jag får ett jobb. Redan när vi flyttade i december så började jag kolla runt på ny stallplats, men har inte hittat ngt som skulle passa oss. Det jobba där är att både jag och hästen trivs så himla bra där vi står nu och man vet ju aldrig vart man hamnar sen, men blir det inte bättre med orken så är de ju klart att ja få prova flytta han närmare ändå.

Med jobbfronten så söker jag det som går att söka, går hos jobbcoach, som är väldigt bra hjälp, men arbetsmarknaden just nu suger verkligen stenhårt och det är stenhård konkurrens på dom jobben som finns. Har funderat lite smått om man skulle hittat ngng utbildning istället om det inte börjar se bättre ut på arbetsmarknaden, men då ska man bara hitta ngn som man vill gå. ^_^

Hon är världens latmask och man måste nästan tvinga henne till att göra saker som tillhör hushållet och då vi flyttade till mindre så har vardagsrummet mer eller mindre blivit hennes rum, fast det inte var tänkt så. När hon inte jobbar så ligger hon bara i soffan och glor på serier. Hon betalar för sig, men även om jag är den som går hemma hela dagarna så måste alla hjälpa till att hålla ordning osv här hemma. Hon verka tro att hon fortfarande bor hemma känns det som. Jag och sambon få väldigt lite egentid med varandra och det hade inte vart något problem om det inte varit för att hon inte har några vänner här nere och verkar inte vilja skaffa sig det heller, så hon gör sig beroende av oss. Jag har försökt att prata med henne om både beteendet och att hon måste ta tag i att leta lägenhet och det är då bra ett tag, men sen sjunker hon ner i samma rutiner som tidigare. Värt att nämna är väl att det är första gången hon flyttar hemifrån och är 7 år yngre än mig, vilket märks och ställer till det för både mig och min sambo.

Jag har sagt till mig själv att om jag inte kan hitta tillbaka till orken för hästen (och det andra vardagliga också) så kommer jag leta fodervärd till honom, för det är ju inte snällt mot honom att han ska måsta stå mkt bara för att jag inte har någon ork. Det sista jg vill är att låna ut han, men måste jag så måste jag.

"Att jag har min syster som inneboende tar på krafterna så pass att jag kanske blir tvungen att lämna ut min häst på foder". Det är att hårddra det väldigt men du hör hur skevt det låter? Jag får intrycket av att du är en sån där människa som är lite "dumsnäll", du vill så väl och stället upp så fint för andra men du glömmer dig själv, sätter dig själv i sista hand och nu börjar du ju märka vilka effekter det får.

Det är jättesnällt att du ger din syster tak över huvudet men tycker du att hon visar sin uppskattning? Nej det verkar inte så, ska du då fortsätta erbjuda henne bostad? Det vore en helt annan sak om hon skötte hushållet, gjorde det där lilla extra som tack och gav er egentid men hon verkar mer utnyttja att du är snäll och då måste du sätta krav för att komma ur situationen. Ge henne 2 månader att hitta lägenhet, sen ska hon vara ute. Hittar hon ingen kastar du självklart inte ut henne på gatan men hon kanske behöver en deadline för att få arslet ur vagnen.

Det är dyrt med bil ja och är man dessutom arbetslös är det svårt att ha råd med det men det låter ändå¨som att du är så beroende av det för att det ska vara värt det. Det finns ju bilar som kostar 4000, skatt ligger på några hundra per år, man kan ha den billigt trafikförsäkrad och en liten, lätt, billig bil är ofta bränslesnål. Så kan man nöja sig med en liten skrotbil kan man komma ganska billigt undan.

Att börja plugga är ett bra alternativ om det inte finns jobb. Och man behöver inte hitta en 5 års utbildning att hoppa på =) Man kan läsa lösa kurser eller distanskurser om man inte riktigt vet exakt vad man vill i livet.

Haha, aa jo de låter ju inte riktigt klokt egentligen. Jo, så är det nog, har nog alltid vart sån. Satt andra i främsta rummet och mig själv sist, har alltid vart rädd för att folk ska tycka illa om mig (kan nog ha att göra med att jag vart utstött och mobbad i grundskolan) och böjer mig nästan dubbelvikt ibland för att vara till lags. Har iofs blivit lite bättre på det sen jag träffade min sambo.

Jag satt faktiskt och tänkte rätt mkt på det du skrivit när jag åkte från stallet i förmiddags och när jag kom hem sen så pratade jag om det här med syrran och det kändes som om hon förstod hur jag känt/känner mig och att hon vill ändra sig så att även hon drar sitt strå till stacken så länge hon bor med oss. Hon har till april att hitta eget dessutom. ^_^ Kändes riktigt skönt faktiskt att få ur mig det och att hon kunde se det från min sida.
Nu är de bara upp till bevis för henne att hon verkligen menade det hon sagt. =)

Tack för att du fick mig att inse hur tokigt jag ställt till det med att låta syrran kliva på mig så pass mkt som hon fått göra. =) Är verkligen inte lätt att sätta ner foten när de gäller ett yngre syskon som dessutom egentligen är vuxen och borde kunna ta ansvar.

Jo, liten billig bil är de vi letar efter och förhoppningsvis så kommer vi hitta en som vi har råd att ha. =)

Nä, de är ju iofs en tanke och pluggar man deltid så är det dessutom lättare att få ett extrajobb (iaf inom bemanningsbranschen) som sen kanske kan leda till ett fast jobb. Hmm, få nog ta och tänka lite extra på det där med att plugga tro ja, är kanske värt det ändå. =)

Vad kul att höra! Jag tror ju inte din syster mår så bra heller av att känna att hon utnyttjar dig så alla parter brukar må bäst av att man spelar med öppna kort och säger hur det är. Och förhoppningsvis kan det bli lättare att ha henne hemma nu när du vet att det faktiskt bara är tillfälligt.

Hur kinkig är du med jobb? För personlig assistent inom ett privat företag samt timvikarie på äldreboenden är sådana jobb som nästan alltid går att få =)

De tro jag med. :)

Äldreboende har jag redan provat och det passar mig inte alls tyvärr, så frågan är ju om jag skulle tycka de samma om assistent, fast de bero kanske va man har för brukare också.