Tor bjöd ner mig till torget, han och Steve satt och dunkade trummor. Steve lånade mig sin calimba, den var supermysig! Tror det är mitt nya favoritinstrument. Steve sa att jag var naturbegåvad och om jag lånade den där ett tag skulle jag bli jättebra. Hehe!

Tiden går fort när man övar rytmer, man kan sitta i solen och rätt vad det är har det gått en timme, solen har sjunkit ner bakom teatern och någonstans där tog man på sig jackan utan att riktigt märka det. Man följer varandras rytm, jag plinkar nåt på calimban och Tor hänger på den rytmen och så hakar Steve på, och sen tröttnar jag på min och kör igång på Steves variation i stället... och så håller man på tills det rinner ut. Då fnittar man och kör igång nåt nytt...

Folk går förbi och ler. Barn tittar och vinkar. Jag ler och plinkar.

I alla fall: en calimba är en halv kokosnöt med ett lock med ett hål i, och så ett antal (sju på Steves) metallpliggar av olika längd som ger olika toner. Varannan sida nerifrån och upp ger en skala, med halvtoner tror jag... försökte spela något jag kan ("hur jag undrar var du är" från blinka lilla stjärna) och det fick bli varannan pligg för att få det att stämma. Jag konstaterade att den dovaste pliggen var "off tune" och Steve sa att han har försökt stämma den men det blir aldrig rätt...

Hans var snyggare än den på bilden. Men jag kan ju vara bajast. Den var i alla fall mer down-to-earthig, och det passar för stämningen på torget.

Det kan mycket väl hända. De finns i massa former såg jag när jag googlade.