Monday 9 November 2009 photo 3/3
|
I dag var det två pers som kände igen mig från för skitlänge sen.
Först var jag i fikarummet på Geohuset med Hedvig, och då mötte vi en kille som jag gick i samma klass som på geoterminen (HT05), och han visste vem jag var så mycket att han och några andra från den klassen hade snackat med Hedvig om mig häromsistens. Han sa att han hade sett mig i krokarna men inte på någon kurs och därför undrat vad jag gör. Jag kände till och med igen honom fast jag inte mindes namnet eller sammanhanget.
Sen var jag i boulderrummet på Klättercentret, och då mötte jag en snubbe som sa "Hej! Alma, va?", presenterade sig som Kenth och sa att han var kursassistent åt oss på Tjärnö (HT07). Jag kände inte igen honom för fem öre.
Och så var det ju Mattias, min blivande masterhandledare, som för några veckor sedan kände igen mig från en kombination av ett mail jag skrivit till honom för ett halvår sedan och klassfotolistan.
Jag undrar lite: Hur kan folk minnas mig? Att jag inte minns dem är sin sak, jag har kasst personminne, men varför blir jag ihågkommen? Jag är inte särskilt framfotsvisande eller någonting!
Detta får illustreras av en överblommad fetbladsväxt jag fotade på Ursholmarna under Tjärnöexkursionen. Den är nästan lika mysko som sagda fenomen.
Comment the photo
...undrar om man kan kombinera det med gråt- och frysande, det vore praktiskt...
det var ju kenth som jag trodde att vi mötte vid botan för någon månad sen, var han korthårig nu? han hade lååångt rött hår förut om jag inte missminner mig
<br />
Han hade halvkort blont hår nu har jag för mig.
13 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/almandin/423238196/