Abbaye de Saint-Wandrille de Fontenelle är ett kloster i nordvästra Frankrike grundat år 649. Det ligger i Haut-Normandieregionen, fast på den tiden låg det i en del av Frankerriket som kallades Austrasie. Det grundades av en munk vid namn Saint Wandrille vars namn kommer av latinets Wandregisilius som betyder färdkamrat.

1300 år senare bodde en familj i Le Havre (som ligger i samma region, tämligen nära klostret). De skulle få en son, och de läste i tidningen om klostrets trettonhundraårsjubileum. Så de döpte sonen till Wandrille. Det var ett väldigt ovanligt namn då, det fanns ungefär två andra som hette så i Frankrike. I dag finns det några hundra sådär. Fast en av dem bor i Sverige.

Som man frågar får man svar. Jag sa till min lärare att jag tycker att hans namn är fint och frågade vad det kommer ifrån. Då berättade han det där om klosterjubileet i tidningen. Resten har jag slagit upp på Wikipedia.

Det är inte bara namnet jag tycker om med Wandrille heller. (Det känns sjukt konstigt att skriva Wandrille, man kallar ju franska lärare vid efternamn!). Jag gillar hans sätt att rätta oss på ett snabbt, självklart sätt utan att egentligen avbryta, och sättet han hoppar mellan svenska och franska tillsynes oförhappandes när han inte kommer på ett uttryck på det ena språket, och hans knäppa urspårningar från ämnet, och hans självdistans.

I dag på production orale skulle vi presentera en TV-nyhet i våra egna ord (fast bara tre hann göra eftersom vi pratade så länge om filmen vi sett också (Il y a longtemps que je t'aime, jättefin) och eftersom Wandrille som sagt spårar ur rätt mycket). En tjej berättade om hur mycket fransmän skadar sig varje år när de vintersportar (jag lärde mig ett för mig användbart uttryck, entorse du genou...) och så översatte han entorse till svenska. "Styka" sa han. Och så informerade han oss om att trots att han har bott trettio år i Sverige så kan han inte höra skillnad på y och u. Vi försökte förklara, med väldigt överdrivna vokaler, att "man stuuukar foten, men man styyyckar kött". Han bara skakade på huvudet och försökte härmas. Sen gav han skrattande upp och sa "Styycka foten! Amputera!" Alla garvade väldigt mycket genom hela denna lilla språk"lektion".

För att inte tala om vad vi garvade här: En annan tjej sa médécin och uttalade det andra e:et. Wandrille avbröt henne och sa "[mɛdsɛ̃]! [mɛdәsɛ̃], ça veut dire mina två bröst!" Viss skillnad mellan Mon père est médécin och Mon père et mes deux seins...

Haha, så mysiga lektioner ni har.