I mina drömmar flög jag omkring. Det var något om JAS, det var något som vi måste hitta mitt i natten. Jag höll i min bror (?) som var något slags underbarn när det kom till flygning, som stålmannen. Vi flög så snabbt och så långt att vi såg hur våran egen dimension var uppbyggd, som fyrkanter av moln. På stjärnhimlen letade vi efter tecken som kunde hjälpa oss, och jag såg en fladdermus med lysande ögon. Svår att se, men den fanns där. Jag försökte hela tiden guida min bror till den men det verkade ta på krafterna att flyga. Det verkade vara psykist jobbigt. Med ett svårt plågat ansikte sade min bror att han inte kunde, men jag uppmanade honom hela tiden att försöka mer och mer. Vi flög för långt, vi flög för lågt, vi flög så snabbt att det kittlade i magen. Tillslut fick han till det och krockade med fladdermusen, som sade något och kröp in i min brors tröjärm. Helt plötsligt kunde jag känna vad han kände, det var som att jag delade sinne med honom.

Sen kommer jag inte ihåg nå mer... Jag har ingen bror

Hahaha tack =) Nästan lika fin som alla konstverk som barnen ritar på dig!