Jag drömde att vi var några stycken i olika åldrar som var ute och far runt i världen. Vi var på jakt efter information om Röda Zonen.

Röda Zonen var som ett sinnestillstånd som fanns tillgänglig för alla. Det fanns bara som en spärr hos varje person, som man måste lära sig övervinna. Det var inte många som visste om detta, och ännu färra som visste vart sin spärr låg.

När man gick in i Röda Zonen kunde man kontrollera världen omkring sig, få vissa saker att existera och andra att försvinna, ändra världen till sin egen bild av den.

Under våran resa drömde jag (i drömmen), och varje gång så hade jag med mig en liten vit labrador. Vid vissa tillfällen kunde jag kontrollera honom, och även vissa saker omkring mig.

I en av drömmarna hade jag en kompis med mig, och han hade sin hund. Det var soligt och varmt. Mitt i skogen gick vi på en grusväg och kom fram till ett hus med trästaket. På staketet fanns en skylt av något slag.
Min lilla labrador blev jätteglad och sprang fram till staketet och ville in. När jag sprang efter såg jag att hundar skulle akta sig, varpå jag känner att en stor hund står bakom mig och tittar hotfullt på mig och min hund. Jag säger snabbt till min kompis att få tag på sin hund, sedan går jag utan att tänka på det, eller tycka att det var konstigt, in i Röda Zonen och gör min hund lugnare och kontrollerbar. Jag tar upp honom och stoppar ned honom i en pappkartong för att gå därifrån, men min kompis har svårt att få tag på sin hund. Min kompis försöker febrilt få tag på honom medan husets ägare kommer ut. Hunden har lyckats ta sig in på gården och är påväg in i huset. Min kompis är helt uppspelt men husägaren får lugnt tag i hunden och ger honom till mig i en annan pappkartong. Jag tar båda kartongerna under armen och något som påminner mig om en stor, inplastad blomma på ryggen, och går därifrån.

Vi ville alla få reda på mer om Röda Zonen, men det var ingen som riktigt ville befinna sig runt någon som redan kunde gå in i den, speciellt inte om det var okontrollerat. Mina drömmar visade mig att min spärr låg i tankar runt min labrador jag drömde om. Skulle jag tänka på den på rätt sätt så skulle jag tillslut kunna gå in i röda zonen. Jag visste dock inte hur än och jag sa inget till dem andra.

Det var grått ute, vädret var fuktigt och lite småkyligt. Vi var på en strand, och av någon anledning tyckte gruppen att jag skulle ta en massa "S"-krokar och fånga en massa fisk (gissa vart jag fick detta ifrån Jeanette, och hur dem såg ut). Kollade man ut mot vattnet så låg en annan strand runt 200 meter bort, och från ena kanten gick en böjd liten sandväg/stig genom vattnet till andra sidan. På andra sidan fanns även en smutsig gammal båt i gul färg. Vid den skulle jag fånga all fisk.

Jag gick över på stigen och när jag var framme vid båten gick jag ned i vattnet upp till knäna. Jag var skeptisk till allt detta då fisken skulle behöva komma fram till mig för att jag skulle kunna kroka fast dem. Jag tror inte att jag lyckades

Vi var plötsligt ombord på den gula båten som började ta in vatten. Det var ingen vara då den låg förtöjd på stranden, men jag kommer ihåg något om att jag försökte rädda min mobil från vattnet.

Sedan var vi nere i ett bergrum. Det var stort och öppet, upplyst av stråkastare lite här och där mot väggarna. På marken stod ett fåtal, stora maskiner. I rummet fanns ungefär fem personer, och när vi började fråga ut en av dem så tändes en strålkastare som lös upp en annan person med en mantel. Han sade glatt (lite som en filmskurk som tycker sig ha övertaget) att han satt på information om Röda Zonen. Vi skulle åka med honom i hans hiss som ledde upp till ett forskningscenter i berget.

Hissen var mer som en gruvvagn med metallstaket, och han med manteln bad om ursäkt för att hissen inte fungerade så bra. Han tryckte först på källarknappen, varpå vagnen rullade en meter framåt och sen vände rakt nedåt, sedan åkte den uppåt igen och kom tillbaka till bergrummet. Han med manteln tryckte på en annan knapp som gjorde att vagnen åkte lite fram och sen in på ett spår som ledde rakt uppåt. Jag minns att jag höll i mig hårt för att inte falla av ned till bergrummet.
Första gången gick vagnen bara halvvägs, men andra gången kom vi upp till forskningscentret.

Väggarna var vita och dörrarna var stora och av metall. Lite här och var satt någon vid sin dator och knapprade. Vi gick fram till en dator och märkte när vi försökte använda den att den var lösenordsskyddad.
"Men vafan, kolla nu", sade ledaren för våran grupp och gick plötsligt in i Röda Zonen

Hans blick blev frånvarande och hela rummet började skaka och tjuta som vinden. Datorn loggade in som av sig självt och jag tittade på ledaren. Han såg febrig ut, men med ett litet leende på läpparna. Han började gå ostadigt mot mig och tittade med ett galet ansiktsuttryck och helt vita ögon in i mina.

Senare vaknade jag upp på golvet. Jag tittade mig omkring och undrade vad som hade hänt. Allt var tyst, och det var bara vi kvar. Omkring mig såg jag sprickor och omkullvält elektronik. Jag såg inte ledaren någonstans, men alla andra satt på golvet några meter ifrån mig. Jag reste mig och gick bort till dem. Jag frågade vart ledaren tagit vägen, och då pekade dem på en gammal gubbe som satt lite vid sidan av resten.

Ledaren hade plötsligt övervunnit sin spärr och kunde obehindrat gå in i Röda Zonen. Det visade sig dock att när man gjorde detta så var det svårt att sluta. Man ville bara ändra mer och mer av världen, man ville göra den precis så som man själv ville ha den, till sin egen fördel. Man ville bara dra mer och mer av den kraft som gjorde detta möjligt.
Gruppen sade att han drog för mycket, att han blev kvar i Röda Zonen för länge och tog slut på sig själv. Jag tittade ännu en gång på gubben som satt på golvet. Han såg nedstämd ut, men ändå vis på något sätt. Han var den första som kunnat gå in i Röda Zonen obehindrat, och visste nu vad det kostade världen och en själv. Vi kände alla att våran jakt var över, och att vi nog inte skulle försöka ta reda på mer.

Jag kommer inte ihåg vad vi såg när vi kom ut ur berget, men jag tror inte att det var en vacker syn

Annons

The photo has no tags

October 2012