Jag och mina vänner gick till en spelmaskin. Jag la i 7 kronor och befann mig plötsligt direkt på spelplanen, som såg ut som en stor, hårpackad öken så långt ögat kunde nå.

Ungefär en kilometer bort fanns enorma, uppspända gumminät som sträckte sig åt både höger och vänster, med ett mellanrum i mitten där folk sprang igenom.

Jag började springa mot mellanrummet och jobbade snabbare och snabbare med mina ben. Jag hittade den perfekta takten och accelererade snabbt med fötterna som en dov trumvirvel mot marken.

Med en sjuk hastighet och tårar vågrätt längs ansiktet sprang jag förbi de båda näten och styrde mina steg mot en stor byggnad med symboler och lampor som på ett pinball-spel. Jag sprang om människa efter människa och ingen kunde springa om mig. Jag var bara för snabb!

Med pumpande adrenalin kom jag fram till byggnaden och fortsatte uppför en ramp. Jag siktade in mig på ett runt hål vid rampens slut upplyst av samma symboler och färgglada lampor som resten av denna konstiga konstruktion.
När jag sprang in slungades jag ut på andra sidan och märkte att jag faktiskt flög. Jag flög tillbaka till spelmaskinen och la i 7 kronor till, det var för beroendeframkallande för att sluta. Man kände sig så övermäktig och bra. Det kändes som att jag helt enkelt var bäst.

Efter ett antal gånger hade jag även fått ganska bra kläm på detdär med att flyga. Det var svårt att göra små och precisa manövrar, men det gällde bara att ha rätt tänk. Jag hade ännu en gång lagt i 7 kronor i spelmaskinen och efter ett race som fick världen att suddas ut runtom mig flög jag, fri som få, bort från den soliga öknen.

På några sekunder blev det natt och jag befann mig över en parkeringsplats vid Årstavillorna, ute förbi Årsta Havsbad. Det satt en samling äldre män med skägg runt en brasa en bit från bilarna. Dessa såg hur bra jag flög och medan jag dök nedåt för att flyga in bakom några buskar (som var en jättesvår och precis manöver som ingen annan klarade av) började dom tyst spekulera i vart jag skulle härnäst, då jag nu bemästrat denna flygkonst och inte kunde lära mig mer från denna plats. Det skulle finnas någon hemlig skola längre bort, vissa trodde dock att den inte ens fanns.

Deras ord gjorde mig stolt och djärv. I mitt högmod falerade mitt tankesätt, varpå jag hamnade en liten bit från busken. Jag försökte snabbt att rätta till mitt misstag och kom tillslut in bakom den och flöt någon decimeter över marken bort från mina åskådare. Jag gled fram in i på området bland radhusen och lade mig på asfalten.

Plötsligt fick för mig att jag skulle smyga fram i natten. Jag fick min kropp att sväva precis ovanför marken medan jag drog mig fram med händerna. Detta var dock riktigt svårt, och gick väldigt sakta. Det var någon som kom bakom mig. Snart skulle hon se mig! Jag försökte arbeta snabbare med händerna för att dra mig framåt och bort från platsen. Det var som att simma i sirap...

Eller kanske gröt.

Annons

The photo has no tags

Camera DMC-FT2

Focal length 6 mm

Aperture f/3.9

Shutter 1/30 s

ISO 100

Date

October 2012