Detdär med att rita jävla havrestrån var liksom inte min grej. Fan.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Det var slut. Äntligen kunde världen återgå till det normala. Äntligen kunde vi röra oss hemmåt igen.

Kriget var slut!

Jag och en grupp om kanske 3 människor började våran färd vid en solig vägkant. Överallt omkring oss stod höga granar. Vi gick in bland träden och tog oss fram förbi mörka grottor där björnar bodde och smala stigar som ringlade sig genom skogen.

Jag hade hatt, jag hade kängor. Jag var slug och kunnig. Det var jag som skulle leda min grupp den långa vägen hem. Efter att ha gått en liten bit så hittade vi spår efter en av oss. Det var en havtrasig pilbåge som låg vid sidan av stigen. Kriget var dock slut, så denna pilbåge var gjord av torkade vetestjälkar och därmed helt ofarlig.

En uppdragsledare samverkade med oss genom någon slags radio. Min uppgift blev att komma ikapp våran vän och ta honom hem med oss.

Vi gick tills det blev natt, och i mörkret hade jag börjat skymta bilar på olika ställen mellan träden. Vi hittade en stuga och medan resten av gruppen stannade där så gick jag ut och letade igenom bilarna efter tecken på att våran vän vart i närheten.

Plötsligt hör jag hur en motor startas och en bit bort slår ett par strålkastare igång. Den startade bilen börjar backa ut på stigen medan jag springer efter. Jag bestämde mig för att om jag någon gång hittade denna bil igen så skulle jag fan känna igen den också, så jag drog min fina kniv för att hugga fast den i karossen.

Jag var bara några meter från bilen när den backat ut på stigen, och precis när jag höjde armen för att sätta kniven i bagageluckan gasade den iväg ut i mörkret. Jag blev frustrerad och gick tillbaka mot stugan. Väl där inne skulle vi göra mina kängor vattentäta. Detta skulle göras genom att doppa dom i vatten med mina fötter i och sedan dra åt dom så hårt så att passformen blev perfekt.

När jag stod vid badkaret hörde jag hur uppdragsledaren tyckte att jag såg hotfull ut med kniven framme. Hon sade att jag skulle lämna den ifrån mig. Jag gav den utan frågor till närmaste kamrat och bad istället om att få en morakniv som låg på golvet bredvid badkaret. Jag fick den och satte den runt handleden, och såg då att det faktiskt var ett reflexband och ingen morakniv. En av dom andra skrattade och kommenterar detta. Jag skrattade själv och svarade att jag såg fel.

Badkaret var nu fyllt och jag stod där och smått skeptisk ut. Jag doppade lite motvilligt ned min ena känga i badkaret och så snart den var vattenfylld började mina kamrater dra åt den så hårt dom kunde runt min fot. Det fungerade dock inte. Lösningen var visst att jag skulle ta av mig kängan och sätta den på andra foten istället för att på så vis dra åt den till en passform som den egentligen inte var gjord för. Jag gjorde som dom sade och stönade av smärta när dom började dra igen.

Jag kommer inte ihåg om det fungerade.

Annons

The photo has no tags

Camera DMC-FT2

Focal length 5 mm

Aperture f/3.3

Shutter 1/60 s

ISO 80

Date

October 2012