Jag brukade åka med Richard, och ibland även få skjuts av Lotta. Jag tror att hennes bil inte var bakteriesäker. Det kom in lera genom air-condition-systemet när vi åkte över åkrarna och man kom aldrig fram med rena kläder.

Jag vaknade som vanligt upp tidigt och gick ned till radhuslängan där Richard bodde för att kolla om han hade vaknat. Jag tog mig sakta och tyst fram genom tomterna på framsidan. Det var fortfarande lite mörkt ute och allt var jättemysigt. Jag såg hur fönster lös upp av lampor som tändes och hörde hur larm började gå igång. Det ena larmet var konstigare än det andra.

Richard flög plötsligt ut genom dörren och medan han sprang emot mig visade han febrilt upp tre fingrar. Tre minuter hade vi på oss tills bussen kom. Ingen skjuts idag då, och jag som bara hade sportkläder och min korthållare med mig. Jajja... Det fick funka för dagen.

När vi sprang mot bussen såg jag att det stod en militär orkester på vägen bakom radhuslängan. Det var den som Richard hade vaknat av!

Vi hann till bussen i tid och klev på. Busschauffören var av okänd anledning utanför så Douglas satte sig i förarsätet. Han stängde dörren i ansiktet på killen utanför som precis hade kommit tillbaka och åkte iväg medan chauffören osäkert stod kvar och vinkade åt honom att stanna.

Vi åkte längs vägen förbi Årsta Slott, men sekunden senare åkte vi åt fel håll. Jag och Richard skrattade åt Douglas och kommenterade hur dålig han var. Han skrattade tillbaka och sade att han faktiskt inte bodde här och kunde området.

Jag försökte guida honom in på avfarter där han kunde vända bussen. Den första missade han dock så det fick bli den andra. Han körde in och precis när han skulle vända slirade han till i leran och körde fast med hela bussen. Jag kännde mig smått skyldig till detta då det var jag som guidade in honom där, så jag hoppade ut och började putta på.

Bussen fick vi upp ganska lätt och jag blev nedstänkt med lera från topp till tå. Precis då kom det en bil och föraren sade åt mig att hoppa in.

Jag satte mig i bilen och iväg for vi. Denna okända människa svängde direkt ut på åkern som låg vi vägen och vi flög fram över leriga högar och gropar. Denna bil var bakteriesäker, det kom alltså inte in lera genom AC-systemet.

Vi åkte i hög hastighet och hjulen slirade i den leriga åkermarken. Framör oss låg en stor hög med blöt lera.

Min okända chaufför gasade på ordentligt. Vi flög väldigt långt och allt gick i slow motion. Jag såg nu bilen som en animerad sprängskiss utifrån. Del efter del gicks igenom. Bilen blev lite strömlinjeformad, bilen fick en större motor, avgasrören blev starkare(?) och andra saker som jag inte kommer ihåg. För varje del som förbättrades så flög vi ytterligare en liten bit.

Vi kraschade dock rätt in i ett fläktsystem.

Bilen jag satt i hade med tanke på omständigheterna flugit omöjligt långt, men det räckte inte. Den krossade gallret framför den enorma fläkten och drog med en väldig kraft ned i metallen.

Här stannade allt. Bilen kastades ut genom gallret som med ens blev helt.Jag märkte snart att föraren spolade tillbaka till en annan tid parallellt med denna. Medan bilen i slow motion åkte mot den stora lerhögen såg jag i bakgrunden hur föraren i hans parallella tidsuppfattning pratade med bilförsäljaren. Bakgrunden zoomades in och nu såg jag endast min okända chaufförs mun som sade åt försäljaren att bilen skulle utrustas med bättre delar för mer pengar innan han köpte den.

Efter att han sagt detta snabbades tiden upp och vi flög nu över fläktsystemet och landade säkert.

Jag var nu i en enorm leksaksaffär. Det var barn överallt och alla hade egna leksaker som chauffören köpt åt dom. Han hade 67.000 på sitt konto och hade fått för sig att han skulle skänka bort allt till barn och andra som han trodde hade det värre än han själv.

Barnen gick nu ut ur detta enorma leksaksparadis och stannade upp utanför. En kille med batman-dräkt satte ut ena benet som i en komisk variant av kampställning och dom andra barnen började genast slåss med varandra.

Jag fattade ingenting. Det var brutala slag och sparkar och ingen verkade ge sig. Batman-killen sade något jag inte hörde och flög sedan iväg efter ett annat barn genom att omänskligt snabbt sparka sig fram genom luften.

Jag blev mer och mer medveten om att allt såg dåligt ut. Dessa slagsmål såg mer komiska och konstiga ut. Jag fick då reda på att allt var till en inspelning av en svensk B-film.

Jag såg med avsmak för det svenska filmväsendet hur platta pappersfigurer föreställande muskulösa grekiska gudar, filosofer och matematiker ploppade ut ur en portal. Dessa började genast kasta ond magi över de riktiga magikerna som bebodde våran egen värld.

Allt som skedde kommenterades av en reporter som flög runt slagfältet mitt i staden. Pappfigurerna spelade trötta och medan människorna trodde sig vinna konstruerade de grekiska inkräktarna en magisk vägg av bråte som blockerade magikernas flyktväg.

Vi var körda.

Annons

The photo has no tags

Camera DMC-FT2

Focal length 5 mm

Aperture f/3.3

Shutter 1/30 s

ISO 320

Date

October 2012