Sunday 1 January 2012 photo 25/27
|
Jag var ungefär 14-16 år. Vi var 3 stycken som åkte världen runt och letade upp heliga platser där Jesus befunnit sig. Dessa platser kännetecknades av att en get, som såg ut som ett får, alltid fanns på plats. Detta getfår gav alltid upp och avled efter att vi hittat den heliga plats som det vaktat i två tusen år.
Vi var nu på en strand. Tidvattnet drog sig fort undan och visade sig ha dolt en kulle med en ingång igenbommad av en avlång stenplatta full med fossiliserade skalddjur och koraller. Stenplattan stod på högkant, och längs dess ojämna kant såg man att något brann i rummet bakom.
Vi tittade närmare på stenplattan som förhindrade oss från att gå in och insåg att vi hade hittat "Det sista lärobordet". En så betydelsefull relik måste dölja något helt magiskt och avgörande!
Vi började gräva bort all blöt sand och lera som låg runt "Det sista lärobordet" och tog sedan tag i dess kanter. Vi började vrida på det fram och tillbaka, men tittade snart upp på några vuxna som fanns i närheten. Vi ville inte förstöra något så viktigt, men dom sade att detta var en mycket speciell plats och att vi skulle fortsätta för att kunna ta oss in.
Vi fortsatte med att vrida på bordet tills vi lyckades putta det åt sidan och frilägga ingången till denna väldigt mystiska kulle.
Jag var först in och beskådade ett golv lagt med slitna kullerstenar, ett tak beklätt med utspända fårfällar och väggar uthuggna ur berget självt. Mitt på golvet framför oss låg den enda ljuskällan som bestod av en liten brasa som hölls vid liv av enbart några få kvistar som såg ut att komma från närmaste björk.
Jag gick längre in och hittade till vänster om mig geten som vi alla visste skulle finnas där inne. Den halvsatt till synes sovandes på en uthuggen bänk och andades svagt. När vi gick förbi hörde vi ett kort läte och såg geten falla ihop på golvet.
Längre till vänster hittade vi något som liknade en eldstad och alla samlades runt den för att offra till Jesus. Jag ställde mig närmare i tron om att detta endast var symboliskt, men plötsligt steg en tjej in i eldstaden och de andra var snabba med att tända på. Jag tittade förskräckt på medan lågorna förvandlade denna skrikande människa till ett förkolnat skal. De andra sprutade vilt med en flaska tändvätska för att förkorta hennes lidande, som tack vare detta bara varade i några sekunder.
Till höger om ingången fanns ett rum uthugget som sträckte sig 15 meter in i berget. Längst in vid väggen med händerna på armstöden satt Jesus på en stentron. Han tittade rakt fram och förblev helt stilla där längst bort i skenet från den lilla brasan.
Jag drog fram min flaska ketchup som jag hade för just detta tillfälle och började spruta ut innehållet på govlet framför honom. Jag pressade flaskan och gjorde slängande rörelser fram och tillbaka och bildade på så vis ett rött streck på golvet från mig och fram till tronen där Jesus satt. När jag gjort slut på hela flaskan tog jag fram en glasbehållare fylld med genomskinlig tabasco som jag skvätte över ketchupen för att göra den mer lättantändlig. De andra försökte febrilt att tända på och skrek till mig att jag måste få ut mer tabasco för att det skulle fungera. Jag skvätte mer och mer men dom lyckades aldrig tända på, och till slut skrek jag tillbaka att det säkert skulle fungera bättre med tändvätska. Då sade dom åt mig att springa bort till en annan del av rummet och hämta en handgranat att tända ketchupen med.
Jag sprang iväg, hämtade granaten och skyndade mig tillbaka till ketchupen. Jag ställde mig på min ursprungliga plats 15 meter från tronen, osäkrade granaten, drog ut sprinten och precis när jag skulle kasta så hörde jag en röst, som med frågan "Ska vi gå upp snart?", drog mig ur min drömvärld.
Vilken tur Jesus hade.
Annons
Part of an album
Camera info
Camera DMC-FT2
Focal length 5 mm
Aperture f/3.3
Shutter 1/40 s
ISO 80
Comment the photo
Anonymous
Mon 2 Jan 2012 04:21
Det är tur att du inte är arkeolog. Kuriosa; en irländsk arkeolog gjorde utgrävningar med sprängmedel, detta blev inte alltför populärt.
2 comments on this photo