     Det är nu officiellt. CarroBarro är hemma! Åh, det var så härligt att se henne komma traskandes genom de svepande, frostande glasdörrarna på Arlanda, dragandes på väskor och med en snygg jacka som vilar på armvecket (planerar på att sno den).
   Nu kommer kanske frågan flera har ställt sig, började jag gråta? Svaret är: Nej. Jag hann inte. Jag hann fram först till Carro men hon gjorde en snygg undanmanöver från mig och kramade mamma som drar mig till sig och börjar böla. Så mina kinder fick inga tårar, men däremot kan ett blåmärke komma att blossa upp någon gång inom den närmaste framtiden efter att jag nästan fick mammas glasögonbågar i ögat.
   Ehu, ehum, något mer?
   Jo, det var ju himla kul att dra upp Carros mer tunga väska uppför trappan innan farstun. Jag har ju tränat nu så jag trodde att jag skulle klara av den, men nej. Haha, jag är svag. Men det gör inte så mycket för nu är Carro Cool hemma! Evviva!

:D

Och jag vet att bilden blir datagjord efter hälften och neråt, men det är faktiskt inte så himla lätt att hitta en ordentlig bild på Arlanda. Den här bilden kan till och med komma från bromma...

Nej men :O då blire mer träning nu då!