Jag fick inte jobbet. Plötsligt kändes världen och min situation ganska mycket tyngre och alldeles för verklig. Det gick upp för mig lite mer om hur lite jag vill vara här på ett jobb som ger så dåligt betalt att det inte är värt det.

Just nu är känslan av att jag bara vill lägga mig ned och sluta andas ganska stor, överteatralisk som jag är men saker och ting är ganska usla just nu här. Det är lite på den nivån att jag vill påbörja en utbildning i vad som helst, bara det ger ett jobb.



Fan. Men, men. Jag var väl helt enkelt inte tillräckligt duktig.

Skall man se det i ren statistik på vilka jobb jag har varit på anställningsintervju på så ser statistiken inte så illa ut men det är trist ändå.

Plus att jag börjar tvivla på om jag ens skulle klara av att läsa på universitet, jag är nog för dum för det.

Snicksnack. Du har bättre läshuvud än vad jag har och jag klarar mig ju (verkar det som i alla fall). Det är normalt att känna sig korkad när man har för höga krav på sig själv.

Jag kan bara instämma med de andra två kommentarerna, det klart du är tillräckligt duktig, det har knappast med det att göra. Vem en arbetsgivare väljer att tillsätta till en tjänst kan bero på alla möjliga tillfälligheter, det säger ju ingenting om din kompetens. ibland har man bara en jävla otur :/

Det klart du inte är för dum för att plugga, det var det dummaste jag hört på länge :P

Men jag känner igen tankegångarna och håller med ovanstående kommentar; det är lätt att känna sig korkad om man ställer höga krav på sitt presterande. Jag blir av någon anledning nästan mer besvärad av högskoleuppgifter som jag finner extra intressanta eller som är "min grej" för då känns det som jag har mer att bevisa, mer för mig själv än för någon annan egentligen.