Monday 21 January 2008 photo 9/9
![]() ![]() ![]() |
Utan dig brevid mig känns allt uppochner. Och du kommer aldrig hem igen.Jag inbillar mig att jag hör din röst ibland. Men jag vet,att det kommer aldrig mer att hända.Jag måste ta mig i kragen varje morgon,gå till skolan och visa att jag lever.Jag måste hålla mig upprätt under dagen och helst inte visa hur saknaden skaver.Din begravning spelas upp gång på gång framför mina ögon.Det var din begravning,Pappa. Och jag kan inte sluta tänka på att din egna jävla bror inte var där. Du fick inte ens se mina första betyg. Tillochmed Joel var med för att se dem,men du fick inte vara med. Mamma pratar alltid om hur stolt du var över mig. Det gör ont att höra. Halsbandet du köpte åt mig i julklapp innan du åkte till Umeå har jag på mig varje dag och det påminner mig om dig vart jag än är.Vet du? Det går inte en sekund utan att jag tänker på dig. Det går inte en sekund utan saknad. Jag tänker på dig hela tiden. Verkligen hela tiden. När jag sitter i klassrummet och skrattar,när jag står i korridoren och skriker på folk att dom är efterblivna,när jag sitter på lunchen och pratar med tjejerna,när jag går hem,när jag tittar på tv,när jag sover...You name it.Det finns alltid ord om dig som vill komma ut. Och din röst ekar i huvet på mig,vad jag än gör. Jag saknar dig så fruktansvärt mycket Pappa,och jag vet inte längre hur jag ska göra. Jag går snart sönder
Annons