Monday 10 March 2008 photo 2/4
|
PAPPAS FLICKA HADE TUR IKVÄLL Hon satt i sängen och hörde hans steg. De släpande stegen som kom emot hennes dörr. Hon höll andan och hoppades att han för en gångs skull skulle välja att gå och lägga sig istället. Men liksom alla andra kvällar öppnades dörren och hans hesa, mörka, äckliga röst sa; ”Är du vaken?” Och liksom alla andra kvällar svarade hon honom inte. Han smög in och satte sig vid fotändan av hennes säng. Han la sin hand på täcket där hennes ben var. ”Min älskade flicka…” mumlade han. Även denna kväll, kröp illamåendet under skinnet på henne, men hon sa inget. Bara väntade. Handen var nu under täcket och på hennes ben. Hon bad tysta böner att något skulle hända. Något som gjorde att han slutade. Att han inte skulle hinna längre. Den stora handen trevade sig sakta uppåt. Hon andades inte. Väntade bara på att ett mirakel skulle ske. Men miraklet som hon väntat på varje kväll i flera år, skulle inte komma. Dumma flicka som inte förstod att detta var hennes öde. Det skulle vara så här. Hans hand tvingade henne att sära på benen. Det var nu det värsta skulle komma. Hans äckligt, lena ord om att hon hade tur som hade en pappa som älskade henne. Och liksom alla andra kvällar hade hon rätt. Orden kom. ”Pappas flicka… förstår du vilken tur du har som har en far som älskar dig?” mumlade han, innan han la sig ner bredvid henne. Kröp ner under täcket och drog av henne t-shirten. Han drog med ett finger längs hennes rygg. Hon kände hur spyorna ville tränga upp, men hon tvingade tillbaka dem. Hon hörde hur han knäppte upp byxorna och lät de glida av honom. Hon kände hur han tillsist trängde in i henne. Mot hennes vilja. Det gjorde ont. Det skar i henne. Hon ville skrika. Hon öppnade munnen och skrek. Men inget hördes. Hans äckliga hand höll för hennes mun. Hon kände hur magen vändes ut och in på henne. Precis så hade det känts när hon och mamma vart på Gröna Lund för nästan exakt fyra år sen. När hon var elva. Hon hade precis blivit så lång att hon fick åka allt, vilket hon och mamma också gjort. De hade åkt och snurrat allt vad de orkade. Det hade slutat med att hennes mage vändes ut och in, och hon spydda i ett par buskar. Hans stönande fick henne åter till verkligheten. Han drog sig ut igen och satte sig upp. Knäppte byxorna och reste sig. ”Grattis på födelsedagen”, sa han och lämnade henne ensam i rummet. Rummet som var fullt av hat och sorg. Hon drog benen intill sig och satte kände hur något vått rann i hennes ansikte. Det hade hon upplevt i fyra år, efter liknande procedurer. Varje kväll, i fyra år, hade han smugit in till hennes rum, när mamma sov. Dragit av sig byxorna, och henne sov tröjan. Smekt henne. Viskat till henne. Och våldtagit henne. Klockan på nattduksbordet tjöt. Den var tolv. Nu hade hon levt i femton år, varav fyra av dem vart fyllda med sorg, hat och våldtäkter. Utförda av hennes egen pappa. Tårarna strömmade ner i hennes ansikte. Hon kände sig smutsig. Äcklig och smutsig. Sånt smuts som inte gick att få bort. Det skulle finnas kvar överallt. I henne, i lakanen, i sängen, i väggarna, i huset. Spyorna kom, och hon kunde inte hindra dem. Hon kräktes och kräktes. Stanken spred sig i rummet. Men hon kunde inte hindra det. Hon kräktes mer. Hon kräktes ända tills hon somnade. Nästa morgon klev hennes mamma upp tidigt. Hon gjorde i ordning en bricka med presenter, tårta och blommor. Hennes dotter fyllde femton. Hon började gå mot sin dotters rum och förberedde sig att sjunga. Hennes man, det fyllot, låg som vanligt och sov. Men det skulle inte få förstöra den här dagen för hennes dotter. Hon öppnade dörren och började sjunga. ”Ja må ho…” En vidrig stank slog emot henne. Sängen var nerspydd och hennes dotters ljusa hår var fullt med kräks. Hon släppte brickan så att den föll i golvet och gick fram till dottern. Med onda föraningar rörde hon vid flickan. Hon var iskall och stel. Hennes femtonåriga dotter, var död. Kvävd, i sina egna spyor.
Annons
Comment the photo
Anonymous
Mon 10 Mar 2008 20:11
är den sann?:O
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/amandulla/177264320/