Det handlar om att prata sönder nätter, om att sätta på en film om och om igen för att storyn hela tiden ska tappas bort bland kyssar.
Att låta abstinensen till varandra döda känslan av trötthet.
Det handlar om att älska smaken av någon annans läppar.
Om att brottas bland kuddar och att älska att förlora, och sedan bli nedtryckt i dunet och kysst över hela kroppen.
Det handlar om att kunna kyssa bort sårigheten, om att viska "du är vacker" tusen gånger varje natt och mena det lika mycket varje gång.
Att plötsligt finna ljusglimtar i den gråaktiga världen och att ständigt ha tusen fjärilar i magen.
Det handlar om att tappa bort sig i någons famn och aldrig vilja hitta vägen ut, det handlar om att man ska älska att dra sina händer igenom hår och fingertoppar och att smeka längs ryggraden med ömhet.

Är inte allt det en väldigt stor och betydelsefull del ut av kärlek?

Ta vara på vad du har, på de stunder du upplever och gör det betydelsefullt för dig så förhoppningsvis varar din lycka längre.

Annars är det inte rätt och det är något man får acceptera.

fan vad fin text, så jävla sant amanda!