Tuesday 24 December 2013 photo 1/1
|
behöver skriva ur mig lite känslor nu på jul så att jag kan le framför min familj :)
allt känns kaos. när jag har folk med mig känns det som att allt är okej, jag mår bra och allt. men så fort jag är ensam kommer alla tankar och dränker mig. mina bästa vänner och min pojkvän mår piss, min pojkvän fick en psykos och ringde mig och skrek att jag var den enda anledningen han hade kvar att leva för. och det gör mig så jävla stressad i själen. för om han tar sitt liv så ligger en del av skulden på mig. logiskt sätt är det väl inte så men jo. han hatar sig själv så jävla mycket att det gör ont i mig för han är den vackraste jag känner och jag älskar honom verkligen, men han verkar inte tro på att jag älskar honom för varje gång han mår dåligt tror han att jag ska lämna honom, men allt jag vill är att försöka hjälpa honom så gott jag kan. min bästa tjejkompis mår piss så fort hon är hemma och jag vill verkligen ta hand om henne men samtidigt har jag mig själv och min pojkvän. hon är en underbar människa som gått igenom mer än vad en 15-åring borde och hon är en av de starkaste människorna jag känner. hon förtjänar kärlek och lycka men världen är en sjuk plats. hon är verkligen min bästa vän, hon får mig att glömma hur piss jag mår och hur piss alla andra mår. min bästa killkompis är diagnoserad med djup depression, han har hjälpt mig i snart ett och ett halvt år med att förstå vad jag känner och varför. han ankrar all sin lycka i en person som är bipolär, inte det bästa att göra. han älskar henne men hon är som hon är. han mår också piss och jag vet inte vad jag ska säga eller göra för att hjälpa honom. det känns så dumt att förvänta mig att andra ska hjälpa mig när jag är oförmögen att ge något tillbaka. jag är en jävligt självisk person och dessutom är jag en tvångsmässig lögnare. Bror allt är kaos.
god jul eller något.
Annons