Next day

Previous day

Thursday 8 December 2011 photo 1/1

Jag önskar att jag kunde göra allt annorlunda, jag önskar att jag inte gjorde allt dumt jag gjort, jag önskar att jag kunde ändra allt som hände på min 11-årsdag, att jag inte ens fyllt 11. Allt fittigt skit hände just den dagen, dagen jag blev ett problembarn.
Efter att jag öppnat alla presenter, sagt hejdå då till alla gästerna så stack jag till Halil som jag då hade som " bästa vän" material. Jag började röka, snusa och dricka alkohol, jag försökte vara diskret med det så inte mamma skulle bli misstänksam. Jag fortsatte med det för att jag ansåg det som grymt, det höjde respekten för mig och folk visste vem jag var.
Tre månader efter att jag fyllt 12 så följde jag med en 17 årig kille till en fest på KRP, Första jag gjorde när jag kom dit var att ta en annan tjejs öl. Killen som jag följt med gav mig ett glas med med sprit..( vad jag inte visste då var att man inte skulle accpetera ett glas, with anything in it, från en främling..tyvärr så gjorde jag det.) Jag drack upp det som fanns i glaset och efter det kommer jag bara ihåg att jag följde med honom in på ett rum. Jag " vaknade" efter drygt 4 timmar och insåg att mina kläder låg utspridda på rummet och att jag hade lite ont där nere, inte förns då förstod jag vad som hade hänt mig. Jag blev chockad och förstod att jag blivit utsatt för en våldtäckt. När jag kom hem låste jag in mig på rmmet och kom inte ut på 3-4 veckor. Jag var ärrad för livet.
Efter 5 veckor vågade jag mig ut igen och träffade Halil och bad om en cigarett. Han berättade för mig att han bara hade kvar ett par " speciella cigaretter", jag tog en och jag trodde han menade att dem var starkare än dem han brukade ha, Jag blev bäng och förstod då vad det var för något efteråt. Weed it was! Weed blev då mitt sätt att gömma mig från verkligheten, jag var påtänd i stort sett hela dagen, varje dag. Jag levde livet, iaf vad jag trodde jag gjorde då. Jag fick kontakter som fixade åt mig, inte alltid jag hade pengar så jag blev skyldig en stor summa pengar, vilket jag än idag är. Jag utsatte mina kära för fara, de förstörde till och med min brors grav..
När jag inte tyckte att weed räckte, började jag med Anfetamin, på spruta. Jag skämdes inte, jag brydde mig helt enkelt inte, dock visade jag inte armvecken eller armhålorna för någon, ifall dem skulle se where I put my injections. Det var den bästa känslan jag någonsin haft, det tog bort hungret, abstinensen för allt annat jag höll på med och gav mig en vackrare bild av världen. Anfetaminet gjorde också så jag slutade jobba i skolan, jag slutade med allt, gjorde allt folk bad mig om för att få nålen inkörd i armen.
En sak jag kommer ångra hela livet är när jag en gång var påtänd och var berusad at the same time. Jag gick helt utan anledning på en 7 åring och misshandlade henne totalt. För ungefär 2 år sen dog hon, hon dog av cansern som tog över kroppen, jag känner mig klandrad för detta fast det ändå inte var jag som gav henne en hemsk sjukdom, men det känns ändå som om jag gav sjukdomen lite hjälp på traven.
När jag var 14 så sa min dåvarande kille att om jag inte slutar med all skit jag håller på med så skulle han göra slut med mig och aldrig träffa mig igen, så jag hade ett svårt val men jag gjorde som han sa åt mig...
Jag satt hemma hos min pojkvän en hel vecka och darrade av min abstinens, satt inte stilla i ens en sekund. Jag hade en liknande syndrom av feber, det var den hemskaste i hela mitt liv.. nästan. Jag hade en sån abstinens att jag kunde hoppa från ett 20-våningars hus, kunde döda någon, jag kunde gjort mig av med en arm eller två om jag var så illa tvungen.
I år den 1a maj flyttades jag till ett fosterhem, SOC och mamma kom en gång vaje vecka till mitt nya hem och hade en utredning för hur veckan hade gått. 7e veckan så var jag till doktorn för att kolla upp min mage, jag vägrade äta o

0 Visa hela listan

Jag önskar att jag kunde göra allt annorlunda, jag önskar att jag inte gjorde allt dumt jag gjort, jag önskar att jag kunde ändra allt som hände på min 11-årsdag, att jag inte ens fyllt 11. Allt fittigt skit hände just den dagen, dagen jag blev ett problembarn.

Efter att jag öppnat alla presenter, sagt hejdå då till alla gästerna så stack jag till Halil som jag då hade som " bästa vän" material. Jag började röka, snusa och dricka alkohol, jag försökte vara diskret med det så inte mamma skulle bli misstänksam. Jag fortsatte med det för att jag ansåg det som grymt, det höjde respekten för mig och folk visste vem jag var.

Tre månader efter att jag fyllt 12 så följde jag med en 17 årig kille till en fest på KRP, Första jag gjorde när jag kom dit var att ta en annan tjejs öl. Killen som jag följt med gav mig ett glas med med sprit..( vad jag inte visste då var att man inte skulle accpetera ett glas, with anything in it, från en främling..tyvärr så gjorde jag det.) Jag drack upp det som fanns i glaset och efter det kommer jag bara ihåg att jag följde med honom in på ett rum. Jag " vaknade" efter drygt 4 timmar och insåg att mina kläder låg utspridda på rummet och att jag hade lite ont där nere, inte förns då förstod jag vad som hade hänt mig. Jag blev chockad och förstod att jag blivit utsatt för en våldtäckt. När jag kom hem låste jag in mig på rmmet och kom inte ut på 3-4 veckor. Jag var ärrad för livet.

Efter 5 veckor vågade jag mig ut igen och träffade Halil och bad om en cigarett. Han berättade för mig att han bara hade kvar ett par " speciella cigaretter", jag tog en och jag trodde han menade att dem var starkare än dem han brukade ha, Jag blev bäng och förstod då vad det var för något efteråt. Weed it was! Weed blev då mitt sätt att gömma mig från verkligheten, jag var påtänd i stort sett hela dagen, varje dag. Jag levde livet, iaf vad jag trodde jag gjorde då. Jag fick kontakter som fixade åt mig, inte alltid jag hade pengar så jag blev skyldig en stor summa pengar, vilket jag än idag är. Jag utsatte mina kära för fara, de förstörde till och med min brors grav..

När jag inte tyckte att weed räckte, började jag med Anfetamin, på spruta. Jag skämdes inte, jag brydde mig helt enkelt inte, dock visade jag inte armvecken eller armhålorna för någon, ifall dem skulle se where I put my injections. Det var den bästa känslan jag någonsin haft, det tog bort hungret, abstinensen för allt annat jag höll på med och gav mig en vackrare bild av världen. Anfetaminet gjorde också så jag slutade jobba i skolan, jag slutade med allt, gjorde allt folk bad mig om för att få nålen inkörd i armen.

En sak jag kommer ångra hela livet är när jag en gång var påtänd och var berusad at the same time. Jag gick helt utan anledning på en 7 åring och misshandlade henne totalt. För ungefär 2 år sen dog hon, hon dog av cansern som tog över kroppen, jag känner mig klandrad för detta fast det ändå inte var jag som gav henne en hemsk sjukdom, men det känns ändå som om jag gav sjukdomen lite hjälp på traven.

När jag var 14 så sa min dåvarande kille att om jag inte slutar med all skit jag håller på med så skulle han göra slut med mig och aldrig träffa mig igen, så jag hade ett svårt val men jag gjorde som han sa åt mig...

Jag satt hemma hos min pojkvän en hel vecka och darrade av min abstinens, satt inte stilla i ens en sekund. Jag hade en liknande syndrom av feber, det var den hemskaste i hela mitt liv.. nästan. Jag hade en sån abstinens att jag kunde hoppa från ett 20-våningars hus, kunde döda någon, jag kunde gjort mig av med en arm eller två om jag var så illa tvungen.

I år den 1a maj flyttades jag till ett fosterhem, SOC och mamma kom en gång vaje vecka till mitt nya hem och hade en utredning för hur veckan hade gått. 7e veckan så var jag till doktorn för att kolla upp min mage, jag vägrade äta och dricka så jag var smal som en pinne. Doktorn bad mig ta ett urinprov men jag vägrade göra det, det var något som min fostermamma snappade upp och höll sig misstänksam efter det. 8e veckan när SOC kom så såg mamma att mina pupiller var utvigda och var sprängröda, mamma förstod direkt vad jag hade gjort och fostermamman berättade vad som hade hänt hos doktorn och hennes misstankar om vad jag höll på med var rätt, jag hade börjat med droger igen.

Dagen efter låste dem in mig på ett behandlingshem för ätstörningar och droger, och där satt jag i ett par veckor och min psysiska hälsa var piss. När jag kom hem bestämde jag mig för att aldrig börja med droger igen, jag bestämde mig för att ställa mitt liv till rätta.

Jag har dock fortfarande problem med alkohol och tobak, men det är viktigare att låta bli drogerna. Jag får fortfarande suget efter drogerna men försöker göra något för att glömma bort det.

Wish me good luck.

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

zoulkeeper Thu 22 Dec 2011 15:12

good luvk vännen.. hoppas allt löser sig.. hör av dg

- Read more -

Anonymous Mon 19 Dec 2011 19:49

skojar du?

- Read more -

Frida Lindh Hansen Tue 20 Dec 2011 22:10

nope.

- Read more -

Anonymous Tue 20 Dec 2011 22:51

låter helt sjukt :o var du på behandlingshem i sommar? :/

- Read more -

Frida Lindh Hansen Mon 26 Dec 2011 03:23

japp

- Read more -

ztrugglE Mon 19 Dec 2011 15:44

jag finns också för dig<3! själv röker jag på, tar benzo,tramadol, o tjack då och då å har märkt att jag blivit helt förändrad å skolan har gått åt helvete å samma med mina vänner o familj, MEN jag skall ta nya tag precis som du, efter nyår! Skall börja gå på gymmet å endast syssla med mina intressen som har försvunnit under tiden jag knarkat :) om du vill snacka så finns jag gärna, hoppas du lyckas, bara viljan som krävs ;) mvh Samuel

lyssna på den här låten så kanske du tänker till än en gång http://www.youtube.com/watch?v=2c5qX1lh6Dk

- Read more -

Frida Lindh Hansen Tue 20 Dec 2011 22:10

tack, böbben!

- Read more -

ztrugglE Tue 20 Dec 2011 22:58

ingen orsak :)

- Read more -

Frida Lindh Hansen Mon 26 Dec 2011 03:23

- Read more -

Hampus Olsson Fri 16 Dec 2011 21:34

- Read more -

Frida Lindh Hansen Sat 17 Dec 2011 17:36

- Read more -

Anonymous Wed 14 Dec 2011 23:30

Det var en väldigt stark berättelse. Jag håller mina tummar för att du lyckas ordna upp alltsammans och återta livet ditt.

- Read more -

Frida Lindh Hansen Wed 14 Dec 2011 23:39

tack så mkt!

- Read more -

danielerikssons Sat 10 Dec 2011 12:37

Jag känner dig knappt, men jag finns!

- Read more -

Frida Lindh Hansen Mon 12 Dec 2011 01:00

Tack så mkt :)

- Read more -

Anonymous Thu 8 Dec 2011 22:46

oj :/ det skulle jag aldrig tro om dig , du som är så söt och snygg :) hoppas det fixar sig för dig, allt går att vända på bara du ser åt rätt håll :) <3

- Read more -

Frida Lindh Hansen Fri 9 Dec 2011 10:08

Ja du har rätt! gulligt att du tkr det, puss på dig <3

- Read more -

FrozenSweetness Thu 8 Dec 2011 22:30

I alla dessa år jag kännt dig så hade jag inte en aning om detta :o
fick nyss svar på massa frågor jag hade, och om du någonsin behöver en stöttande axel att luta dig emot så finns jag!

- Read more -

Frida Lindh Hansen Fri 9 Dec 2011 10:08

Tack, Kenny, det värmer <3

- Read more -

BaraIdass Thu 8 Dec 2011 21:38

finns gumman!

- Read more -

Frida Lindh Hansen Thu 8 Dec 2011 21:55

- Read more -

baradiintjeej Thu 8 Dec 2011 21:24

älskling, hur ska jag kunna läsa det här utan att få tårar i ögonen, jo svar på det det kan jag inte, det här är hemskt, jag lider med dig, jag kommer aldrig kunna känna din smärta me jag lider med dig, är du ledsen så är jag, börjar du om på nytt så stöttar jag dig ! jag står vid din sida i tort och vått, jag finns här, finns alltid bara ett sms bort ! älskar dig min syster, <3

- Read more -

Frida Lindh Hansen Thu 8 Dec 2011 21:55

va go du är tösa mi! du får komma t mig i arvika nån dag så jag får va med dig!älskar dig <3

- Read more -

baradiintjeej Fri 9 Dec 2011 17:36

aa det får jag verkligen ta o göra! älskar dig<3

- Read more -

Frida Lindh Hansen Sat 10 Dec 2011 01:56

!<3

- Read more -