December
Wednesday 9 December 2009 photo 1/1
|
Solen kysser hennes ansikte
Hon känner svedan när solen når tårarna
Tårarna som nu rinner ner längs hela kinderna
Hon känner blicken i ryggen
Blicken av besvikelse
Hon vet att bänken är precis bakom henne
Hon vet också att på bänken sitter hennes kärlek
Asfalten svider under hennes bara fötter, den varma och sträva marken
Även fast klockan ännu knappt har blivit förmiddag så brinner solen med alla dess krafter
På samma sätt som hjärtat brinner i henne
Hon fortsätter att gå, utan mål
Det enda hon vet är att hon aldrig vänder sig om
Hon gav honom allt men det räckte inte
Hon öppnade sig så som hon aldrig gjort förut
Allt är dött, allt är förlorat
Då hör hon stegen
Hon känner handen som smeker hennes i sin
Hon vänder sig om och för ett ögonblick är de förenade för alltid
Ögonens blickar når varandras, de säger så mycket
Blandningen mellan besvikelse, sorg och kärlek
De älskade vänder sig sakta om tillsammans, hand i hand
De går mot havet tillsammans, ett förlåt hörs
Och sen bara tystnaden tills den avbryts i ett ljuvligt skratt
Det är en underbar sommardag
Ett av hennes vackraste minnen
Men också en av hennes största sorger
Det var redan dött innan det började
Och snart är det över för evigt
Amelie 091209
Solen kysser hennes ansikte
Hon känner svedan när solen når tårarna
Tårarna som nu rinner ner längs hela kinderna
Hon känner blicken i ryggen
Blicken av besvikelse
Hon vet att bänken är precis bakom henne
Hon vet också att på bänken sitter hennes kärlek
Asfalten svider under hennes bara fötter, den varma och sträva marken
Även fast klockan ännu knappt har blivit förmiddag så brinner solen med alla dess krafter
På samma sätt som hjärtat brinner i henne
Hon fortsätter att gå, utan mål
Det enda hon vet är att hon aldrig vänder sig om
Hon gav honom allt men det räckte inte
Hon öppnade sig så som hon aldrig gjort förut
Allt är dött, allt är förlorat
Då hör hon stegen
Hon känner handen som smeker hennes i sin
Hon vänder sig om och för ett ögonblick är de förenade för alltid
Ögonens blickar når varandras, de säger så mycket
Blandningen mellan besvikelse, sorg och kärlek
De älskade vänder sig sakta om tillsammans, hand i hand
De går mot havet tillsammans, ett förlåt hörs
Och sen bara tystnaden tills den avbryts i ett ljuvligt skratt
Det är en underbar sommardag
Ett av hennes vackraste minnen
Men också en av hennes största sorger
Det var redan dött innan det började
Och snart är det över för evigt
Visa toppen
Show footer