November
Monday 4 June 2012 photo 1/1
|
Det är underligt hur en person kan förändras så mycket under ynka 1,5år.
Jag ser tillbaka, då jag inte hade något liv förutom mina studier.
Då jag tog ut min sorg på studier.
Då läraren absolut under inga omständigheter kunde klaga på mig.
Sen kom du.
Du talade, du fick mitt hjärta att dunka, du lärde mig hur man litade.
Men tyvärr fick jag lära mig mer än så.
Svek, smärta, hopplöshet, tomrum, ensamhet och mycket mer som inte går att förklara.
Jag avskyr dig riktigt jävla mycket.
Du fick mig att dela mina problem med dig, men du kastade bara tillbaka dem.
Och på grund utav dig, kan jag inte lägga allt på studierna längre, jag kunde bara inte.
Du hjälpte mig aldrig, du fick mig att kasta ut allt, positivt eller negativt, allt.
Men du var som en spegel, du reflekterade tillbaka problemen till mig, allt det negativa och behöll det enda positiva.
För det, hatar jag dig.
För det var på grund utav dig allt detta hände.
Men innerst inne, är jag nog lite tacksam för att du och han existerade.
För ni fick mig att öppna upp mig, och jag lärde känna en massa nya underbara människor, som långsamt fick mina sår att läka.
Men mina sårskorpor försvann aldrig, dem finns kvar, som ärr.
Tack
Annons
Visa toppen
Show footer