November
Saturday 20 March 2010 photo 1/2
|
Grattis pappa!♥
Jag älskar dig!
Det spelar ingen roll om tusen mil skiljer oss åt.
Du är alltid samma person för mig, min pappa.
Jag minns tiderna då vi var en familj, du, mamma, jag och Daniella.
Men en dag, så tog allt det där bara slut.
Jag tror inte jag riktigt förstod vad som hände, jag var ju fem?
Mamma sa att vi skulle bara skulle bo här ett tag, men hon ljög. Ett tag för henne var tydligen 10 år! Det som skrämde mig mest var när jag skulle krypa ner i sängen när jag var rädd och inte kunde somna. Då var de inte du som var där. Det glömmer jag aldrig. Jag menar, hur kunde hon bara byta ut dig? Jag trodde mammor och pappor alltid älskade varandra. I nöd och lust. Va de inte de ni lovade varandra?
Nu lovade mamma det till någon annan. Kan man verkligen lova det till flera och mena de? Eller är det bara något man slänger ut sig?
Jag minns ett meddelande du skrev till mig och Daniella när vi var och hämtade dom sista sakerna i huset, jag har det fortfarande kvar. Det var skrivet på ett gammalt kuvert med slarvig skrivstil.
Trotts att det förmodligen tagit cirka 30 sekunder för dig att skriva de,
så betydde de massa för mig. Att bara få veta att du brydde dig.
Varje gång vi gick till huset, så hade du alltid lagt ett litet meddelande
och kakor på samma runda bord.. ..Ända tills det inte var ditt hus längre.
Du flyttade nu till Bålsta, vi hälsade på dig varannan helg.Jag har så många minnen därifrån.
Åren gick, nästa flytt blev till England och besöken till dig minskade till några gånger om året.
Du skaffade en ny fru med. Men det var väll inte mer än rättvist? Jag menar, det var ju exakt det mamma gjorde. Den enda skillnaden var att på mammas bröllop fick jag komma. Men farmor sa att hon var glad att jag inte kom.. Varför har jag aldrig fått veta.
Ibland sitter jag och kollar på gamla foton. Foton när vi va små och vi var en lycklig familj.
Jag vill inte säga att jag saknar det! Jag förstår nu, Kärlek är inte för evigt. Det är bara en myt. Förut önskade jag att jag kunde spola tillbaks tiden, så jag kunde återuppleva min barndom, där du va me. Men nu önskar jag bara att jag kunde pausa tiden alla gånger då allt bara är underbart.
Jag accepterar läget nu. Det är så här det är.
Jag vet att du svikit oss så många gånger, jag vet att du har skulder upp till halsen, jag vet att du lämna oss här, men det betyder inte att jag slutar älska dig.
Min kärlek till dig är evig..
Jag kommer alltid älska dig, oavsett vad som händer.
- Din dotter ♥
Det spelar ingen roll om tusen mil skiljer oss åt.
Du är alltid samma person för mig, min pappa.
Jag minns tiderna då vi var en familj, du, mamma, jag och Daniella.
Men en dag, så tog allt det där bara slut.
Jag tror inte jag riktigt förstod vad som hände, jag var ju fem?
Mamma sa att vi skulle bara skulle bo här ett tag, men hon ljög. Ett tag för henne var tydligen 10 år! Det som skrämde mig mest var när jag skulle krypa ner i sängen när jag var rädd och inte kunde somna. Då var de inte du som var där. Det glömmer jag aldrig. Jag menar, hur kunde hon bara byta ut dig? Jag trodde mammor och pappor alltid älskade varandra. I nöd och lust. Va de inte de ni lovade varandra?
Trotts att det förmodligen tagit cirka 30 sekunder för dig att skriva de,
så betydde de massa för mig. Att bara få veta att du brydde dig.
Varje gång vi gick till huset, så hade du alltid lagt ett litet meddelande
och kakor på samma runda bord.. ..Ända tills det inte var ditt hus längre.
Du flyttade nu till Bålsta, vi hälsade på dig varannan helg.Jag har så många minnen därifrån.
Åren gick, nästa flytt blev till England och besöken till dig minskade till några gånger om året.
Du skaffade en ny fru med. Men det var väll inte mer än rättvist? Jag menar, det var ju exakt det mamma gjorde. Den enda skillnaden var att på mammas bröllop fick jag komma. Men farmor sa att hon var glad att jag inte kom.. Varför har jag aldrig fått veta.
Ibland sitter jag och kollar på gamla foton. Foton när vi va små och vi var en lycklig familj.
Jag vill inte säga att jag saknar det! Jag förstår nu, Kärlek är inte för evigt. Det är bara en myt. Förut önskade jag att jag kunde spola tillbaks tiden, så jag kunde återuppleva min barndom, där du va me. Men nu önskar jag bara att jag kunde pausa tiden alla gånger då allt bara är underbart.
Jag accepterar läget nu. Det är så här det är.
Jag vet att du svikit oss så många gånger, jag vet att du har skulder upp till halsen, jag vet att du lämna oss här, men det betyder inte att jag slutar älska dig.
Min kärlek till dig är evig..
Jag kommer alltid älska dig, oavsett vad som händer.
- Din dotter ♥
Comment the photo
Njee. Men, jag har lärt mig att försöka se på det positiva, som att jag snart får träffa honom igen!:)
<3
33 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/antoooniia/448737086/
Visa toppen
Show footer