October
Tuesday 30 March 2010 photo 1/3
|
Även om man ramla av/flyger av så ska man inte sluta älska en häst.
Även om man blir rädd så är det inte farligt att försöka sig upp igen. Jag vet när jag hade Pajaz. Jag blev livrädd för att rida han slälv. Han sprang över vägen med mig när bilar kom och fjantade sig, sparkade in brevlådor och sprang iväg med mig. Jag hatade han ett tag. Men sen i slutet gick han fint och jag lovade att det alltid skulle va han och jag. Men tyvärr kan man inte lovar saker. Vi va tvugna att lämna tillbaka han. Då märkte jag hur mycket han betydde för mig. Visst jag va 12 år och kunde knappt något om hästar som ens egen. Det var bara den lyckan man hade när man fick en "egen" häst. Nu på senare dar kan man gråta fortfarande för han. Min älskade ponny. Han var verkligen allt för mig även om han sprang iväg när man tog ut han från hagen, fjantade sig och sprang iväg för en. Jag kanske trillade av på hoppträningarna . Men det var mitt egna fel. Man ska alltid hoppa upp efter man har trillat av. När jag va 8 år ramlade jag av en ganska stor häst och landade på vänster armen och han trampade mig vid sidan . Jag blev livrädd att galoppera sen. Jag fickl rulla ner från sängen för det gjorde så ont. Om jag skulle hoppat upp igen så skulle jag vågat rida större hästar. Ponnysar är min grej fast det var för att jag ramlade av en stor. Ni ska ha en jätte stor kram om ni läste allt :D <3
Även om man blir rädd så är det inte farligt att försöka sig upp igen. Jag vet när jag hade Pajaz. Jag blev livrädd för att rida han slälv. Han sprang över vägen med mig när bilar kom och fjantade sig, sparkade in brevlådor och sprang iväg med mig. Jag hatade han ett tag. Men sen i slutet gick han fint och jag lovade att det alltid skulle va han och jag. Men tyvärr kan man inte lovar saker. Vi va tvugna att lämna tillbaka han. Då märkte jag hur mycket han betydde för mig. Visst jag va 12 år och kunde knappt något om hästar som ens egen. Det var bara den lyckan man hade när man fick en "egen" häst. Nu på senare dar kan man gråta fortfarande för han. Min älskade ponny. Han var verkligen allt för mig även om han sprang iväg när man tog ut han från hagen, fjantade sig och sprang iväg för en. Jag kanske trillade av på hoppträningarna . Men det var mitt egna fel. Man ska alltid hoppa upp efter man har trillat av. När jag va 8 år ramlade jag av en ganska stor häst och landade på vänster armen och han trampade mig vid sidan . Jag blev livrädd att galoppera sen. Jag fickl rulla ner från sängen för det gjorde så ont. Om jag skulle hoppat upp igen så skulle jag vågat rida större hästar. Ponnysar är min grej fast det var för att jag ramlade av en stor. Ni ska ha en jätte stor kram om ni läste allt :D <3
Comment the photo
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/analpuck/450459294/
Visa toppen
Show footer