Idag blev jag klar med en text som jag skrivit på ett tag.

tycker den blev ganska bra :)

DRÖMSTÖRAREN.

.Jag springer genom regnet. Tårarna forsar ner för mina röda kinder. Mannen som jagade mig har stannat för länge sen men jag e för rädd för att våga stanna. Regnet piskar mot mitt ansikte och gör det svårt att se. tänk om han skulle börja springa igen och komma ifatt mig... Paniken tar åter tag i mig och jag springer snabbare. Snabbare en jag trodde var möjligt. Som tur är är jag snart hemma.
Jag rundar hörnet vid bageriet och springer nästan in i en gammal dam med en massa matkassar. Hon blänger argt på mig och skriker efter mig. Men jag vågar fortfarande inte stanna.
Jag svänger in på Grönkullavägen och först nu när jag nästan e framme vid porten vågar jag stanna.
Jag andas häftigt. Mina ben skakar och jag känner hur det pullserar i huvudet.
Nu har det nästan slutat regna. Jag slår snabbt in koden på knappdosan. Trycker upp porten och väntar på att den ska stängas. Nu kan jag äntligen pussta ut ordentligt. Hissen har varit trasig sen en tid tillbaka så jag får ta trapporna. Efter allt springande e jag så utmattad att det tar ovanligt lång tid att gå upp för dom 4;a trapporna.
Väl uppe på 4;e våningen tar jag fram nycklarna och sätter dom i låset. Sen lyckas jag, utan att väcka pappa smyga in på mitt rum och stänga dörren. Vilken lättnad.
Jag hade lämnat fönstret öppet innan jag gick ut tidigare den kvällen så det e ganska kyligt i mitt rum. Jag tar fram en tjock tröja sen går jag fram till skrivbordet och kollar min mobil som jag hade glömt hemma. 9 missade samtal och 14 nya sms. Alla samtalen var från pappa och smsen med.
"I morgon kommer bli en jobbig dag" tänker jag och suckar. Jag hör hur det stora golvuret ute i hallen börjar slå. 1...2...3...4... Klockan är mer än jag trodde.
"Det e bäst att man går och lägger sig så att jag kan orka med morgondagen" förklarar jag tyst för mig själv. Sen lägger jag mig på sängen och somnade nästan direkt.

På morgonen vaknar jag ovanligt tidigt. Redan klockan halv 9. Jag blev förvånad över att pappa inte väckt mig och hoppas att han fortfarande sover. Jag smyger ut i köket och där sitter pappa och väntar på mig.
"Varför hörde du inte av dig igår?" konstigt nog så låter han lugn vilket gjorde mig lättad.
Jag visste inte vad jag skulle säga så att han inte skulle bli arg så jag ljög.
"Jag hade glömt mobilen hemma".
"Kunde du inte ha ringt från nån av dina kompisars telefoner då?" sa han och sneglade på mig.
"Mias mobil blev stulen för några dagar sen och ottos var också hemma" sa jag så lugnt jag kan och tittar med en oskyldig min på pappa för att se hur han skulle reagera.
"Jaha, där ser man" sen tog han upp tidningen och började läsa.
Jag blev ganska chockad över att han var så lugn men det va i och för sig bara bra. Jag tar ett glas, häller upp lite mjölk och tar en macka sen går jag in på mitt rum igen.

Det blev en väldigt händelselös dag. Jag satt mest och läste boken vi hade fått inom engelskan. Framåt kvällen var jag väldigt trött efter allt läsande så jag somnade på sängen och hade en väldigt underlig dröm.

Jag går omkring på en äng. En äng full med blommor i alla möjliga färger. Jag känner mig trött och lägger mig ner bland blommorna och låter solen värma mitt ansikte.
Sen hör jag ett öronbedövande muller och ser en blixt komma från den klarblåa himlen. Solen skiner fortfarande och inga moln syns till. Trotts det så börjar det regna och på något konstigt sätt får regnet mig att krympa så jag blir lika stor som en vanlig skogsmus. För att inte bli blötare gömmer jag mig under en blomma. Där sitter jag och hoppas på att det ska sluta regna. Då kommer det en stor fot nertrampades precis bredvid mig.
Jag tittar upp för att se vem foten tillhör. Det e samma man som jagade mig härom kvällen...

Annons

Bilden saknar taggar

Logga in för att kommentera bilden:

maj 2012