<p style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
Nu har jag inte skrivit på ett tag.
Ett bra tag faktiskt.
Och jag vill få ur mig varför jag inte har gjort det. Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig. Jag skriver det här för att jag vill få det ur mig. Jag vill faktiskt att folk ska veta vad jag gjort. Jag skäms inte ett skit över det.
Visst, jag har dåligt samvete för dem jag drog ner i skiten med mig.<p style="margin: 0cm 0cm 10pt;">Den tionde september sprack allt för mig. Allt bara.. föll isönder... Och.. jag bestämde mig för att jag inte orkar mer. Allt blev för mycket, så fett för mycket. Allt gick bara sämre.
Jag stack efter första lektionen, åkte bussen hem, men jag kunde inte gå av där jag skulle för mamma stod där med bilen och väntade. Vi skulle till doktorn och snacka om min epilepsi.
Så jag åkte längre. En station längre. Sen gick jag tillbaka till min cykel. Tog en massa omvägar för att inte cykla på den vanliga vägen.
Jag började må illa när jag kom till huset och såg att Johan var hemma. Tack för att jag bor i det mindre huset.
Jag ställde in cykeln och gick ut till mig, utan att han märkte.
Sen började jag samla ihop alla mina tabletter. Drog in alla på rummet. Sen en massa vatten också. Massvis, så jag skulle slippa gå ut och hämta mer.
Först satt jag bara och stirrade på tabletterna, de låg där framför mig, och för första gången sen jag började åka hem var jag rädd på riktigt. Jag skrev ett litet brev där jag bad om ursäkt. Först och främst till den som skulle hitta mig. Sen till familjen, för jag orkade inte mer.
Tog väl någon minut till innan jag började.
Men sen när jag väl börjat ville jag inte sluta. All rädsla bara försvann, och jag blev helt lugn. Det var inte ens svårt att svälja de. När jag började må illa slutade jag, jag var rädd att jag skulle spy upp de om jag tog mer.
Så jag gick och la mig istället. Jag ville inte att folk skulle vara sura på mig... Så jag skickade ett sms där det stod ”Förlåt mig...” till några stycken. Folk började reagera då, så jag ångrade mig lite, gällande smset. Inte tabletterna. Dem hade kanske inte kommit på mig om jag inte skrivit smset.

<p style="margin: 0cm 0cm 10pt;">Det tog en stund till, sen hörde jag att Johan kom ut helt panikslagen, och pratade i telefon. Det var bara då mitt totala lugn försvann, jag blev rädd. Rädd för att misslyckas. För allt skulle bara bli värre. Han kom och ryckte i min dörr. Fick ännu mer panik och la på telefonen. Han skrek åt mig att öppna, men jag drog bara täcket över huvudet och hoppades på att jag skulle somna snart...
Så han började tackla dörren. Han tänkte smälla in den. När han kommit en bit så skrek han rätt ut... Han hade skadat sig på något vis, och ganska rejält, för annars låter han aldrig. Så jag knep ihop ögonen och ville bara försvinna.
Tillslut lyckades han smälla upp dörren och försökte dra upp mig ur sängen. Jag protesterade ju som fan, jag ville bara somna. Så han bar mig upp till vägen, medans Isak (Som varit med hela tiden) stod kvar där nere och bara skrek, och var jätte ledsen.
Johan satt där uppe med mig i knät, och stack in fingrarna i munnen på mig för att få mig att spy, men jag bet honom som fan, så det försökte han inte igen. Istället försökte han magpumpa mig eller något, men jag drog bort honom hela tiden.
Han svor hela tiden över hur långsam ambulansen var. Polisen var där innan ambulansen. Tillslut kunde jag inte dra bort honom längre, jag var för svag. Och då blev jag lugn igen. Allt svartnade för ögonen och det sista jag kände var när ambulanspersonalen lyfte upp mig. Sen minns jag inget mer.

--
Och jag kommer nog fortsätta skriva vad jag gjort på sjukhuset osv, när jag har ork. Jag orkar inte just nu, så ni får nöja er med det här sålänge.

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

Comment the photo

Anonymous Thu 22 Jul 2010 22:43

-.- O.O ska jag ens kommentera?!

Aja,. är inte så mycket bättre själv... Men gör inte om de snälla? de är inte bra..

- Read more -

VELVET-TOUCH Thu 5 Nov 2009 20:26

Hoppas att det är bättre nu : (

- Read more -

Anarande Thu 5 Nov 2009 20:27

Mjo, jag har brutit kontakten med några och tagit bort lite saker i skolan, så det är inte lika mycket nu så. c: Det är iallafall på bättringsvägen

- Read more -

SerenChan Tue 20 Oct 2009 15:08

jo, jag har blivit ganska bra på att gömma det, men det är som du säger att plötsligt spricker allt och så står man där i köket, eller vid medicinskåpet.Men som sagt, jag får alltid sån panik efteråt om jga tex svalt och kör fingrarna i halsen.

- Read more -

Anarande Tue 20 Oct 2009 15:09

Well, det är ju bra det, eftersom att det inte blev särskilt bra efteråt.. >_>

- Read more -