July
Friday 23 January 2009 photo 1/1
|
EN INBLICK I LANDET BLONDINBELLIEN
General Potemkin vred sig av ilska,medans han långsamt transformerades från sitt smurfblåa jag, tillen kollektivistisk individ som förespråkade ökad makt åtstaten.
”Det här är fascism!” ropade han ut, ett sistadödsskri innan hans borgerliga tendenser ersattes av tro på attalla är lika värda, ett honungsfyllt land lett av Stalin och hansglada frihetsförtryckande tendenser. Det ingen av de bådadeltagande visste var att en viss åttabent karaktär satt ochgranskade dem gömd i en tunna.
”Lagg!” brast spindeln ut, medanshan stickade med två händer, och sorterade frimärken med en annan.När general Potemkin och sanningsförvrängaren hade avlägsnat sigfrån området, vågade han sticka upp huvudet ur tunnan, och kalladepå sin vän, Lïn Xexu, som han känt längre än han levt, även omdet är omöjligt.
”Vi måste göra något!” Lin nickade, tyhan kunde inte tala, då hans tunga slitits ut i en bilolycka, menhan flög ner på marken, och den åttabenta Perisorie kravlade upppå ryggen flög de iväg mot kansliet för att berätta om vad desett.
Tio mil bort rasade ett hus, men det äroviktigt för Blondinbella, som satt och målade naglarna. Dennablondinbella ägde en tidning numera, den största i hela landet, somhade tjugo invånare. Det kanske inte var så konstigt, då hon harden enda tidningen som finns att köpa, men ändå tryckte hon uppmiljoner ex, för folk kanske ville läsa flera gånger?
Alexander Schwarzenegger snurrade glattomkring på sin kontorsstol i en timma. När han tröttnat slog hanav datorn som satt på skrivbordet, tryckte ner skärmen, ty det varen bärbar, och reste sig upp. Han sträckte sig efter ett paketpocky, men fick sig en chock när han fått reda på att någon ätitden sista biten.
Vem skulle kunna göra något sånt här? Tänktehan argt, och hans tankar fördes direkt över till Erik, densnyltande, ständigt hungriga, trötta individen han var skyldigpengar. Men tillslut kom han fram till att Mästerkatten var skyldig.Det för att han hittat katthår vid pockypaketet.
”Nu ska du få betala..” tänktehan och la upp en ond plan för att få slut på detta vredgandesnatteribeteende. Han sträckte sig efter telefonen för att ringaett samtal...
”Hallå?”
”Hej, jag ringer från ABDammsugarförsäljare ABC, och vi skulle vilja sälja endammsugarförsäljare till er.”
”Hur mycket?”
”Våra dammsugarförsäljare kan göravad du vill..”
”Hur mycket?”
”..vänta, du har intelåtit mig prata klart, på köpet får du en dammsugare..”
”Va?Vad snackar du om?”
”Jo, slår du till nu kastar vi in endammsugare på köpet!”
”Jag är så lycklig så att jag kundebörja gråta.” Erik suckade sarkastiskt, men beslutade sig föratt slå till.
”Tja, är det ni så.. Jag slår till.”
”Detblir femtioelvatusen!”
”Jag sa att jag slår till, vart skajag skicka snytingen?”
Klick.
Dingdong. Erik suckade, och gick föratt öppna dörren. Först öppnade han dörren till hallen, sen denandra dörren, och sedan den andra dörren. Tusen dörrar senare fannhan att personen som ringt på hade gått. Busringning kanske? Tänktehan, suckade och förstod inte att folk inte hade lust att vänta tiominuter på att en dörr skulle öppnas. Men när han ändå stod däroch blickade ut över den gröna himlen, så beslutade han sig föratt ta en flygtur.
Det var en gång två stycken spindlarsom var ute och flög.
”Varför har du så stora öron?”
”Detär för att jag ska kunna höra dig bättre” sa den stora spindelntill Erik.
”Va?” svarade Erik, ty han kundeinte höra när han flög.
Det var maj, och Mästerkatten satt isitt revir och suckade över hur osammanhängande den här novellenär.
”Det är för snabba byten mellankaraktärerna, jag blir förvirrad!” brast hon ut, samtidigt somhon slickade sig själv på axeln, det minst operversa ställeförfattaren kunde nämna. Mästerkatten beslöt sig i frustrationöver de snabba karaktärsbytena att åka in till Willys för atthandla, ty hon extraknäckte som prisjägare. För genom att köpatvå och betala för en, kunde hon minimera sina utgifter ochmaximera sina intäkter.
Tjugofem minuter senare, efter enväldigt odetaljerad bussfärd som innefattade att sitta ner på ettsäte och trycka på en röd knapp när hon skulle gå av, sprang honin i en vägg. Det för att väggen var osynlig, och svårigheternamed att se osynliga väggar. Men hon hittade ett glas hon krossade,och ur den tog hon ut en slägga, och slog sönder väggen. Heltplötsligt dök det upp en informationstext ovanför hennes huvud,vilket gav henne en smärre chock.
”MISSION COMPLETE”
”LEVELUP!”
Hon var nu level två, och kände sigmycket starkare än tidigare, för skojs skull beslutade hon sig attfördela alla sina expertpoäng på svampplockning, det kanske skullebehövas någon gång.
Plötsligt landade en spindel framförhenne. Hon hoppade till av förskräckelse, det var Perisorie, ochhans löjliga drake. Efter en snabb singstar turnering där denlöjliga draken som inte hade någon tunga vann, gick de och handladetillsammans, ty Perisorie var också en prisjägare. Men förstskulle han posta några brev.
”Jag ska till miljöpartiets kansliegentligen, men jag föredrar att sitta och skjuta upp saker än attgöra dem.”
”Vad ska du göra där?”
”Åh, en ganskaviktig sak, folk hjärntvättas till att bli kommunister av ondasanningsförvrängare hyrda av blondinbella.”
”Så vad gör duhär?”
”Nä, jag föredrar att skjuta upp saker.”
”Okej...”
De fortsatte gå inne i affären, mende hade ingen aning om att Alexander Schwarzenegger skickat tiorobotar på dem, som gömde sig vid mjölkavdelningen.
HUR SKA DETTA GÅ? KOMMER DET BLIFRED I LANDET BLONDINBELLIEN? MER FÅR NI VETA I NÄSTA DEL AV”LANDET BLONDINBELLIEN”
look forwardz to it, boyz n girlz :D
Jag har börjat skriva en novell. Här är första delen, av världens mest ultimata randomness komedi fjanteri random novell som handlar om.. ER! Ja, ni hörde rätt, ni kommer medverka i min novell, inte under era riktiga namn, men alter egon. Jag hoppas inte ni kommer bli arga, det här är en parodi på allt.
General Potemkin vred sig av ilska,medans han långsamt transformerades från sitt smurfblåa jag, tillen kollektivistisk individ som förespråkade ökad makt åtstaten.
”Det här är fascism!” ropade han ut, ett sistadödsskri innan hans borgerliga tendenser ersattes av tro på attalla är lika värda, ett honungsfyllt land lett av Stalin och hansglada frihetsförtryckande tendenser. Det ingen av de bådadeltagande visste var att en viss åttabent karaktär satt ochgranskade dem gömd i en tunna.
”Lagg!” brast spindeln ut, medanshan stickade med två händer, och sorterade frimärken med en annan.När general Potemkin och sanningsförvrängaren hade avlägsnat sigfrån området, vågade han sticka upp huvudet ur tunnan, och kalladepå sin vän, Lïn Xexu, som han känt längre än han levt, även omdet är omöjligt.
”Vi måste göra något!” Lin nickade, tyhan kunde inte tala, då hans tunga slitits ut i en bilolycka, menhan flög ner på marken, och den åttabenta Perisorie kravlade upppå ryggen flög de iväg mot kansliet för att berätta om vad desett.
Tio mil bort rasade ett hus, men det äroviktigt för Blondinbella, som satt och målade naglarna. Dennablondinbella ägde en tidning numera, den största i hela landet, somhade tjugo invånare. Det kanske inte var så konstigt, då hon harden enda tidningen som finns att köpa, men ändå tryckte hon uppmiljoner ex, för folk kanske ville läsa flera gånger?
Alexander Schwarzenegger snurrade glattomkring på sin kontorsstol i en timma. När han tröttnat slog hanav datorn som satt på skrivbordet, tryckte ner skärmen, ty det varen bärbar, och reste sig upp. Han sträckte sig efter ett paketpocky, men fick sig en chock när han fått reda på att någon ätitden sista biten.
Vem skulle kunna göra något sånt här? Tänktehan argt, och hans tankar fördes direkt över till Erik, densnyltande, ständigt hungriga, trötta individen han var skyldigpengar. Men tillslut kom han fram till att Mästerkatten var skyldig.Det för att han hittat katthår vid pockypaketet.
”Nu ska du få betala..” tänktehan och la upp en ond plan för att få slut på detta vredgandesnatteribeteende. Han sträckte sig efter telefonen för att ringaett samtal...
”Hallå?”
”Hej, jag ringer från ABDammsugarförsäljare ABC, och vi skulle vilja sälja endammsugarförsäljare till er.”
”Hur mycket?”
”Våra dammsugarförsäljare kan göravad du vill..”
”Hur mycket?”
”..vänta, du har intelåtit mig prata klart, på köpet får du en dammsugare..”
”Va?Vad snackar du om?”
”Jo, slår du till nu kastar vi in endammsugare på köpet!”
”Jag är så lycklig så att jag kundebörja gråta.” Erik suckade sarkastiskt, men beslutade sig föratt slå till.
”Tja, är det ni så.. Jag slår till.”
”Detblir femtioelvatusen!”
”Jag sa att jag slår till, vart skajag skicka snytingen?”
Klick.
Dingdong. Erik suckade, och gick föratt öppna dörren. Först öppnade han dörren till hallen, sen denandra dörren, och sedan den andra dörren. Tusen dörrar senare fannhan att personen som ringt på hade gått. Busringning kanske? Tänktehan, suckade och förstod inte att folk inte hade lust att vänta tiominuter på att en dörr skulle öppnas. Men när han ändå stod däroch blickade ut över den gröna himlen, så beslutade han sig föratt ta en flygtur.
Det var en gång två stycken spindlarsom var ute och flög.
”Varför har du så stora öron?”
”Detär för att jag ska kunna höra dig bättre” sa den stora spindelntill Erik.
”Va?” svarade Erik, ty han kundeinte höra när han flög.
Det var maj, och Mästerkatten satt isitt revir och suckade över hur osammanhängande den här novellenär.
”Det är för snabba byten mellankaraktärerna, jag blir förvirrad!” brast hon ut, samtidigt somhon slickade sig själv på axeln, det minst operversa ställeförfattaren kunde nämna. Mästerkatten beslöt sig i frustrationöver de snabba karaktärsbytena att åka in till Willys för atthandla, ty hon extraknäckte som prisjägare. För genom att köpatvå och betala för en, kunde hon minimera sina utgifter ochmaximera sina intäkter.
Tjugofem minuter senare, efter enväldigt odetaljerad bussfärd som innefattade att sitta ner på ettsäte och trycka på en röd knapp när hon skulle gå av, sprang honin i en vägg. Det för att väggen var osynlig, och svårigheternamed att se osynliga väggar. Men hon hittade ett glas hon krossade,och ur den tog hon ut en slägga, och slog sönder väggen. Heltplötsligt dök det upp en informationstext ovanför hennes huvud,vilket gav henne en smärre chock.
”MISSION COMPLETE”
”LEVELUP!”
Hon var nu level två, och kände sigmycket starkare än tidigare, för skojs skull beslutade hon sig attfördela alla sina expertpoäng på svampplockning, det kanske skullebehövas någon gång.
Plötsligt landade en spindel framförhenne. Hon hoppade till av förskräckelse, det var Perisorie, ochhans löjliga drake. Efter en snabb singstar turnering där denlöjliga draken som inte hade någon tunga vann, gick de och handladetillsammans, ty Perisorie var också en prisjägare. Men förstskulle han posta några brev.
”Jag ska till miljöpartiets kansliegentligen, men jag föredrar att sitta och skjuta upp saker än attgöra dem.”
”Vad ska du göra där?”
”Åh, en ganskaviktig sak, folk hjärntvättas till att bli kommunister av ondasanningsförvrängare hyrda av blondinbella.”
”Så vad gör duhär?”
”Nä, jag föredrar att skjuta upp saker.”
”Okej...”
De fortsatte gå inne i affären, mende hade ingen aning om att Alexander Schwarzenegger skickat tiorobotar på dem, som gömde sig vid mjölkavdelningen.
HUR SKA DETTA GÅ? KOMMER DET BLIFRED I LANDET BLONDINBELLIEN? MER FÅR NI VETA I NÄSTA DEL AV”LANDET BLONDINBELLIEN”
look forwardz to it, boyz n girlz :D
Comment the photo
XD <3
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/anarkandi/322898862/
Visa toppen
Show footer