Thursday 1 October 2009 photo 2/3
![]() ![]() ![]() |
DEL 7
- Ligger du där och försöker ringa någonstans? nu skall vi se...
Kim tog tag om mitt nackhår och drog så mitt huvud tvingades bakåt i en 90 graders vinkel.
Jag skrek till och försökte sparka honom så han skulle släppa , men det gjorde han inte.
Kim kollade skärmen och som tur var så hade jag hunnit slå av samtalet så han förstod inte att jag hade ringt.
-Men du hann tydligen inte så långt, fortsatte han och log ett onskefullt leende mot mig.
Jag ville slå honom, få honom att känna smärta.
Men jag höll tillbaka , jag måste hålla honom sysselsatt tills polisen kom, bara ett par minuter intalade jag mig. Bara några minuter till.
Jonathan satt nu lutad mot väggen och såg med sorgsa ögon mot mig.
-"Jag skulle aldrig slå dig Emelie". kraxade han fram.
-Aldrig så mycket som änns kröka ett hårstrå". Jag kunde höra hur han hade gråten i halsen och hur svårt han hade att andas.
Även om det redan kändes som jag inte skulle kunna känna mig mer värdelös och hemsk, fick de orden mig att bryta ihop, att Jonathan utsatts för dethär berodde på mig, och ingen annan.
- Jonathan , jag menade aldrig.. Jag ville inte det såhär...
Jag kände hur gråten tog över och mina ord blev bara viskningar.
-Jonathan sa nånnting jag inte hörde, och sa sedan att han visste att det inte var meningen såhär.
Jonathan tvingade fram ett leende samtidigt som han sade:
-shh, shh, det kommer att ordna sig ska du se.
Jag förstod egentligen inte vad det var som gjorde att han trodde att vi verkligen skulle överleva dethär, han viste ju inte att jag ringt efter hjälp, lr hade han sett mig?
Kim drog mig plötsligt fram genom hallen och slängde mig bredvid Jonathan...
" jaha ,och så levde dom lyckliga i alla sina dagar, snipp snapp slut så dog den sagan ut" Han satte sig ner på huk och tog fram någonting som han hade bakom ryggen.
I handen hade han en pistol, han pressade pistolsmynningen mot min panna.
Mina händer svettades, Jag bad till gud tyst i mitt huvud, och blundade.
snart skulle jag vara död, vara någon annanstans, någon annanstans där allt var bra.
Efter någon sekund kunde ja känna ett kraftigt tryck mot huvudet och en otrolig smärta.
- Haha , Nu var de väl allt tur att den inte var laddad va ? skrattade han samtidigt som han tittade på mig.
Han laddade om... Nu är det rätt så spännande, eller hur ?
Jag lyckades komma bort från platsen där jag satt och stod nu bredvid honom på golvet. Kim närmade sig mig igen och hade ett utryck i ansiktet som avslöjade att han inte förstod vad jag höll på med.
Just då kunde jag höra en bil stanna på gården.
- Shit! jävla helvete! , din jävla hora! skrek Kim och slog till mig så att jag flög in i vitrinskåpet närmast jonathan.
Då jag låg på golvet igen , täckt i glassplitter, blev alltig långsamt suddigt och svart. Det sista jag hör är Jonathans försök till att skrika " Emelie är du okej? , EMELIE!? svara mig!".
DEL 7
Kim tog tag om mitt nackhår och drog så mitt huvud tvingades bakåt i en 90 graders vinkel.
Jag skrek till och försökte sparka honom så han skulle släppa , men det gjorde han inte.
Kim kollade skärmen och som tur var så hade jag hunnit slå av samtalet så han förstod inte att jag hade ringt.
-Men du hann tydligen inte så långt, fortsatte han och log ett onskefullt leende mot mig.
Jag ville slå honom, få honom att känna smärta.
Men jag höll tillbaka , jag måste hålla honom sysselsatt tills polisen kom, bara ett par minuter intalade jag mig. Bara några minuter till.
Jonathan satt nu lutad mot väggen och såg med sorgsa ögon mot mig.
-"Jag skulle aldrig slå dig Emelie". kraxade han fram.
-Aldrig så mycket som änns kröka ett hårstrå". Jag kunde höra hur han hade gråten i halsen och hur svårt han hade att andas.
Även om det redan kändes som jag inte skulle kunna känna mig mer värdelös och hemsk, fick de orden mig att bryta ihop, att Jonathan utsatts för dethär berodde på mig, och ingen annan.
- Jonathan , jag menade aldrig.. Jag ville inte det såhär...
Jag kände hur gråten tog över och mina ord blev bara viskningar.
-Jonathan sa nånnting jag inte hörde, och sa sedan att han visste att det inte var meningen såhär.
Jonathan tvingade fram ett leende samtidigt som han sade:
-shh, shh, det kommer att ordna sig ska du se.
Kim drog mig plötsligt fram genom hallen och slängde mig bredvid Jonathan...
" jaha ,och så levde dom lyckliga i alla sina dagar, snipp snapp slut så dog den sagan ut" Han satte sig ner på huk och tog fram någonting som han hade bakom ryggen.
I handen hade han en pistol, han pressade pistolsmynningen mot min panna.
Mina händer svettades, Jag bad till gud tyst i mitt huvud, och blundade.
snart skulle jag vara död, vara någon annanstans, någon annanstans där allt var bra.
Efter någon sekund kunde ja känna ett kraftigt tryck mot huvudet och en otrolig smärta.
- Haha , Nu var de väl allt tur att den inte var laddad va ? skrattade han samtidigt som han tittade på mig.
Han laddade om... Nu är det rätt så spännande, eller hur ?
Jag lyckades komma bort från platsen där jag satt och stod nu bredvid honom på golvet. Kim närmade sig mig igen och hade ett utryck i ansiktet som avslöjade att han inte förstod vad jag höll på med.
Just då kunde jag höra en bil stanna på gården.
- Shit! jävla helvete! , din jävla hora! skrek Kim och slog till mig så att jag flög in i vitrinskåpet närmast jonathan.
Då jag låg på golvet igen , täckt i glassplitter, blev alltig långsamt suddigt och svart. Det sista jag hör är Jonathans försök till att skrika " Emelie är du okej? , EMELIE!? svara mig!".
Comment the photo
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
när kommer nästa del? :DD
![](http://cdn08.dayviews.com/85/_u2/_u0/_u8/_u8/_u7/_u5/u2088754/1284060807_1.jpg)
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ancientsecrets/413696161/