Wednesday 25 November 2009 photo 2/2
![]() ![]() ![]() |
DEL 24
Tisdag, Onsdag, Torsdag och Fredag, nästan 2 veckor hade gått nu. Daniel och jag träffades kort sagt varjedag. Han gjorde mig så glad jämt, allting med honom var så underbart, så tryggt.Han var min bästa vän. Han fick mig att glömma alla beskymmer och leva mitt liv normalt igen.
Det var Lördag idag och jag funderade på att berätta för Daniel hur allt låg till med Kim och mina pengar. Även om det var lite oaktuellt just nu eftersom mamma lovat belata mina räkningar och jag hade fått ett kvällsjobb. Med andra ord kunde jag tjäna lite egna pengar också,
även om det bara var att städa på det café som jag och Daniel brukade hänga på.
Med andra ord var min ekonomi var inte total katastrof längre, men det skulle ta ett tag innan jag var stabil igen.
Luften kändes fuktig trotts sina minusgrader då jag g´höll på att gå till Daniel och halsen gjorde ont av kylan.
Jag skulle för första gången få se Daniels hem, eller, hans nuvarande hem då han studerade här i närheten. Han bodde i en liknande lokal som jag, men höghuset hade bara 5 våningar och lägenheten var mycket större. Annars kände jag mig rätt så hemma. Hissen, Trapporna, lukten av unkenhet, allt dedär som alla höghus hade.Då jag gått upp för trappan till andra våningen och hittat rätt dörr knackade jag 2 svaga knackningar på den mahogny bruna dörren. Men ingen öppnade. Jag ringde istället på dörrklockan, även om Daniel sagt att jag helst inte skulle göra det eftersom den ibland låter så högt så folk i de andra lägenheterna klagar.Men nu hade jag ingen annan lösning, han öppnade ju inte.
Efter flera knackningar och två försök på ringklockan kunde man fortfarande inte höra någon rekation innifrån.
Efter ett tag kände jag på handtaget, det var öppet.
- Hallå, Daniel? Är du hemma? Jag gick långsamt in i tamburen. Väggarna var tapetserade med en bege färgad tapet med en bård högst upp några centimeter från taket.Det såg dyrt ut.
Luften doftade mat och just som jag var påväg att ropa en gång till kunde ja känna två stora händer framför mina ögon och sen blev det svart.
Någon lutade sitt huvud ner över min axel så dens mun bara var någon centimeter från mitt högra öra.
"-Goddag Emelie, Du får inte tjuvkika!"
Jag skrattade, självklart var det Daniel.
"-Vad är dethär? haha, okej jag lovar ! jag ser ingenting."
Han ställde sig närmare mig, och jag kände hans armar försiktigt puffa mig i ryggen frammåt samtidigt som hans överkropp pressades varmt mot mina skuldror.
"-Akta! vänd nu höger! " Dainel skrattade till och höll forfarande händerna löst framför mina ögon och styrde mig dit jag skulle, vilket rum det nu sen var?
Doften av mat blev starkare och jag gissade att jag befannn mig i köket eftersom jag höre svagt något som fräste på spisen.
Daniel vände mig om mot honom samtidigt som han tog bort sina händer.
"-Okej" började han.
"-Ha inte så höga förväntningar nu, även om det är din födelsedag!"
Jag försto inte först vad han pratade om, jag hade totalt glömt bort att jag hade det idag! 19 år..Hur gick tiden såfort?
Han tog tag i mina axlar och vände mig om. Framför mig stod det ett vitt runt matbord som var dukat för två personer. Bordet var dekorerat med servetter, en färgrann duk och blommor, alla gick i samma färger, vitt och i lila. Där stod även 2 ståtliga ljus på bordet i mitten av 2 stora vita talrikar.
Jag kunde knappt prata , aldrig hade någon dukat så fint för mig förut, inte änns på julafton hade vi satt mer någon extra tid på dekorationer.
"-Jag vet inte vad jag skall säga"
lyckades jag få fram medan jag stirrade på dukningen jag hade framför mig.
"-Tycker du inte om det?" Daniel gjorde en grimas som såg lite besvärad ut och sneglade på bordet han också.
"-Jag älskar det! " skynddae jag mig att fylla i och hans ansikte lös upp igen.
"-Bra! för det var det som var meningen!"
Daniel tog båda talrikarna från bordet samtidigt som jag satt mig ner på en av stolarna.Han gick till en köksö som var en bit längre bort från bordet. Jag såg att han gjorde försiktigt snyggt två portioner och kom sedan tillbaka och lade ner min talrik först.
"-Det är nudlar och en kinesisk wok" Sa han sedan samtidigt som han tittade ner i sin egen talrik då han hade hunnit sätta sig ner.
"-Jag har glömt vad denhär sorten heter, men det är vad det är ivarjefall. Du är väl inte allergisk för något eller så? De skulle vara rätt dumt eftersom jag inte frågat tidigare."
Han såg riktigt generad ut eftersom jag inte svarat något ännu. Han skulle bara veta hur positivt överaskad jag var. Hade han faktiskt lagat allt dethär själv?
"-Nej jag är inte allergisk mot någonting, och oroa dig inte,dethär är helt underbart, den bästa present jag fått, tack Daniel"
Jag log mot honom och försökte verkligen visa hur mycket jag uppskattade allt han gjort för min skull.
Han log tillbaka, drack en klunk av sitt vinglas som stod på bordet och skakade på huvudet.
"- Det här är inte presenten" "Bara en extra grej sådär, jag gillar o laga mat och så."
Han log ennu bredare och steg upp igen och kom tillbaka med ett kuvär i handen."
"-Varsågod, Grattis på födelsedagen Emelie".
Jag öppnade kuväret och innuti låg ett litet kort, ena sidan var klädd med fotografin på mig och Daniel då vi tagit foton i ett fotobås på stan tidigare i veckan. Vi gjorde massor grimaser och skrattade.Bilderna fick mig att le. På baksidan stog det en liten text skriven med Daniels prydliga handstil och massa glada smileys.
Hurra Emelie, Inte alla dagar man blir 19 hördu, Från och med nu är du inbjuden som hedersgäst till Emelies egna i hemlighet ordnade 19 års fest!
Allt du behöver är att ta me dig själv! Din mamma har köpt dig nånting fint att ha på dig.
Kram din Daniel
Daniel som bara små flinade samtidigt som han åt höll på att sätta i halsen då han såg min miin då jag såg upp på honom igen efter jag läst kortet.
" - du skämtar?" jag såg allvarligt på Daniel och han bara skrattade.
"-Ha den äran Emmie, det är riktigt sant!".
"-Shit, haha du skojjar!" Jag sprang upp och kramade om Daniel så hårt jag bara kunde. Jag kunde knappt tro det. Jag drog in hans doft i näsan samtidigt som jag blundade, aldrig hade jag varit såhär lycklig. Hur skulle jag någonsin kunna förklara för honom hur mycket han betöd för mig efter bara denhär korta tiden.
Jag stod sedan med en armlängds avstån ifrån honom och log så stort att jag fick ont i kinderna.
"-Tack Daniel tack för allting."
"-Ingen orsak emelie, Ingen orsak, Men ät nu" han pekade på maten som jag nästan hade glömt bort.
"-Oh , visst, ja"
Jag satte mig ner igen och smakade först försiktigt utan att det märktes att jag var lite skeptisk. Förståss var det helt onödigt, maten var alldeles fantastisk. Varför kunde inte jag laga sådanhär mat?
"-Oh det är ju jätte gott! "
Daniel skrattade och drack det sista av vinet han hade kvar i sitt glas.
"-Glad att du tycker om det"
Jag åt så jag trodde jag skulle spricka , att hoppa över lunch och morgonmål var nog ingen vidare bra ide. Jag var både hungrig och maten var otroligt god. Jag skämdes lite, det såg säkert ut som jag inte hade ätit på en vecka.
Tisdag, Onsdag, Torsdag och Fredag, nästan 2 veckor hade gått nu. Daniel och jag träffades kort sagt varjedag. Han gjorde mig så glad jämt, allting med honom var så underbart, så tryggt.Han var min bästa vän. Han fick mig att glömma alla beskymmer och leva mitt liv normalt igen.
Det var Lördag idag och jag funderade på att berätta för Daniel hur allt låg till med Kim och mina pengar. Även om det var lite oaktuellt just nu eftersom mamma lovat belata mina räkningar och jag hade fått ett kvällsjobb. Med andra ord kunde jag tjäna lite egna pengar också,
även om det bara var att städa på det café som jag och Daniel brukade hänga på.
Med andra ord var min ekonomi var inte total katastrof längre, men det skulle ta ett tag innan jag var stabil igen.
Luften kändes fuktig trotts sina minusgrader då jag g´höll på att gå till Daniel och halsen gjorde ont av kylan.
Jag skulle för första gången få se Daniels hem, eller, hans nuvarande hem då han studerade här i närheten. Han bodde i en liknande lokal som jag, men höghuset hade bara 5 våningar och lägenheten var mycket större. Annars kände jag mig rätt så hemma. Hissen, Trapporna, lukten av unkenhet, allt dedär som alla höghus hade.Då jag gått upp för trappan till andra våningen och hittat rätt dörr knackade jag 2 svaga knackningar på den mahogny bruna dörren. Men ingen öppnade. Jag ringde istället på dörrklockan, även om Daniel sagt att jag helst inte skulle göra det eftersom den ibland låter så högt så folk i de andra lägenheterna klagar.Men nu hade jag ingen annan lösning, han öppnade ju inte.
Efter flera knackningar och två försök på ringklockan kunde man fortfarande inte höra någon rekation innifrån.
Efter ett tag kände jag på handtaget, det var öppet.
- Hallå, Daniel? Är du hemma? Jag gick långsamt in i tamburen. Väggarna var tapetserade med en bege färgad tapet med en bård högst upp några centimeter från taket.Det såg dyrt ut.
Luften doftade mat och just som jag var påväg att ropa en gång till kunde ja känna två stora händer framför mina ögon och sen blev det svart.
Någon lutade sitt huvud ner över min axel så dens mun bara var någon centimeter från mitt högra öra.
"-Goddag Emelie, Du får inte tjuvkika!"
Jag skrattade, självklart var det Daniel.
"-Vad är dethär? haha, okej jag lovar ! jag ser ingenting."
Han ställde sig närmare mig, och jag kände hans armar försiktigt puffa mig i ryggen frammåt samtidigt som hans överkropp pressades varmt mot mina skuldror.
"-Akta! vänd nu höger! " Dainel skrattade till och höll forfarande händerna löst framför mina ögon och styrde mig dit jag skulle, vilket rum det nu sen var?
Doften av mat blev starkare och jag gissade att jag befannn mig i köket eftersom jag höre svagt något som fräste på spisen.
Daniel vände mig om mot honom samtidigt som han tog bort sina händer.
"-Okej" började han.
"-Ha inte så höga förväntningar nu, även om det är din födelsedag!"
Jag försto inte först vad han pratade om, jag hade totalt glömt bort att jag hade det idag! 19 år..Hur gick tiden såfort?
Han tog tag i mina axlar och vände mig om. Framför mig stod det ett vitt runt matbord som var dukat för två personer. Bordet var dekorerat med servetter, en färgrann duk och blommor, alla gick i samma färger, vitt och i lila. Där stod även 2 ståtliga ljus på bordet i mitten av 2 stora vita talrikar.
Jag kunde knappt prata , aldrig hade någon dukat så fint för mig förut, inte änns på julafton hade vi satt mer någon extra tid på dekorationer.
"-Jag vet inte vad jag skall säga"
lyckades jag få fram medan jag stirrade på dukningen jag hade framför mig.
"-Tycker du inte om det?" Daniel gjorde en grimas som såg lite besvärad ut och sneglade på bordet han också.
"-Jag älskar det! " skynddae jag mig att fylla i och hans ansikte lös upp igen.
Daniel tog båda talrikarna från bordet samtidigt som jag satt mig ner på en av stolarna.Han gick till en köksö som var en bit längre bort från bordet. Jag såg att han gjorde försiktigt snyggt två portioner och kom sedan tillbaka och lade ner min talrik först.
"-Det är nudlar och en kinesisk wok" Sa han sedan samtidigt som han tittade ner i sin egen talrik då han hade hunnit sätta sig ner.
"-Jag har glömt vad denhär sorten heter, men det är vad det är ivarjefall. Du är väl inte allergisk för något eller så? De skulle vara rätt dumt eftersom jag inte frågat tidigare."
Han såg riktigt generad ut eftersom jag inte svarat något ännu. Han skulle bara veta hur positivt överaskad jag var. Hade han faktiskt lagat allt dethär själv?
"-Nej jag är inte allergisk mot någonting, och oroa dig inte,dethär är helt underbart, den bästa present jag fått, tack Daniel"
Jag log mot honom och försökte verkligen visa hur mycket jag uppskattade allt han gjort för min skull.
Han log tillbaka, drack en klunk av sitt vinglas som stod på bordet och skakade på huvudet.
"- Det här är inte presenten" "Bara en extra grej sådär, jag gillar o laga mat och så."
Han log ennu bredare och steg upp igen och kom tillbaka med ett kuvär i handen."
"-Varsågod, Grattis på födelsedagen Emelie".
Jag öppnade kuväret och innuti låg ett litet kort, ena sidan var klädd med fotografin på mig och Daniel då vi tagit foton i ett fotobås på stan tidigare i veckan. Vi gjorde massor grimaser och skrattade.Bilderna fick mig att le. På baksidan stog det en liten text skriven med Daniels prydliga handstil och massa glada smileys.
Hurra Emelie, Inte alla dagar man blir 19 hördu, Från och med nu är du inbjuden som hedersgäst till Emelies egna i hemlighet ordnade 19 års fest!
Allt du behöver är att ta me dig själv! Din mamma har köpt dig nånting fint att ha på dig.
Kram din Daniel
Daniel som bara små flinade samtidigt som han åt höll på att sätta i halsen då han såg min miin då jag såg upp på honom igen efter jag läst kortet.
" - du skämtar?" jag såg allvarligt på Daniel och han bara skrattade.
"-Ha den äran Emmie, det är riktigt sant!".
"-Shit, haha du skojjar!" Jag sprang upp och kramade om Daniel så hårt jag bara kunde. Jag kunde knappt tro det. Jag drog in hans doft i näsan samtidigt som jag blundade, aldrig hade jag varit såhär lycklig. Hur skulle jag någonsin kunna förklara för honom hur mycket han betöd för mig efter bara denhär korta tiden.
Jag stod sedan med en armlängds avstån ifrån honom och log så stort att jag fick ont i kinderna.
"-Tack Daniel tack för allting."
"-Ingen orsak emelie, Ingen orsak, Men ät nu" han pekade på maten som jag nästan hade glömt bort.
"-Oh , visst, ja"
Jag satte mig ner igen och smakade först försiktigt utan att det märktes att jag var lite skeptisk. Förståss var det helt onödigt, maten var alldeles fantastisk. Varför kunde inte jag laga sådanhär mat?
"-Oh det är ju jätte gott! "
Daniel skrattade och drack det sista av vinet han hade kvar i sitt glas.
"-Glad att du tycker om det"
Jag åt så jag trodde jag skulle spricka , att hoppa över lunch och morgonmål var nog ingen vidare bra ide. Jag var både hungrig och maten var otroligt god. Jag skämdes lite, det såg säkert ut som jag inte hade ätit på en vecka.
Comment the photo
men de va no bra endå..dina texter borde gå igenom en maskin som rättar till dem innan de uppladdas :D it nå illa menat o ja hatar BDBs fula mittenlaga juttun som gör texten råddi >.< nåjo bra iaf :D
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn08.dayviews.com/85/_u2/_u0/_u8/_u8/_u7/_u5/u2088754/1284060807_1.jpg)
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn08.dayviews.com/85/_u2/_u0/_u8/_u8/_u7/_u5/u2088754/1284060807_1.jpg)
20 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ancientsecrets/426466375/