Sunday 13 December 2009 photo 2/3
![]() ![]() ![]() |
DEL 25
Presenten av mamma låg prydligt lagt i vardagsrums soffan bland med kuddarna. Även om presenten var inpaketerat i ett grönglänsande papper oc omknutet med silver band kunde man kunde tydligt se att det var en papperskass.Frågan var ju nu bara vad som låg innuti den.
Jag plockade upp paketet i famnen, det vägde inte mycket, så jag antog det var en klänning. Det skulle vara typiskt min mamma att köpa mig det till en fest. Då jag stått där ett tag vridit och vänt på paketet, samtidigt som jag bara funderat på hur jag skulle öppna det försiktigast kände jag att någon ställt sig i dörrposten bakom mig. En svag knackning bekräftade mig om att jag hade rätt och jag vände mig om i ett leende.
"-När hämtade hon det?"
Daniel gick mot mig och satte sig sedan i soffan.
"kring 10 igår, hurså?"
Jag log fortfarande mot honom och skrapade försiktigt upp teijpen som prydde paketes alla sidor.
Pappret klarade sig nästan utan några hack eller ojämnheter och jag vek ihop det på bordet.
"Nej ja bara undrar för hon ringde mig igår kring 12 och sa nått om någon klänning som var så vacker, även om den var rätt vanlig och att hon inte egentligen hade pengar till den och något sådant"
Jag öppnade påsen och kikade in. Där låg en alldeles underbar kort klänning i riktigt mörk lila. Den var inte längre än en tunika och nertills hade den en mudd klädd i glitrande kristaller. Runt midjan var där fäst ett bälte för att formen skulle komma bättre fram och urigningen var v-formad och även den klädd i samma glänsande kristaller som nertills. Det enda som bar klänningen uppe var ett glänsande silkesband att knyta runt nacken. Den var verkligen vacker, även om den inte såg speciellt dyr ut.
Daniel harklade sig
"-Jag var med och valde, gillar du den?"
Jag stirrade på honom
"- Var du med och valde ? Jag kollade på klänningen igen , denhär gången hade jag tagit ut den och höll den framför mig och mycket riktigt såg den ut så som jag hade trott då jag bara sett den viken i påsen.
"-Huh, de e obegripligt, ja älskar denhär också! hur kan du veta vad jag tycker om?"
Jag log mot honom och han log tillbaka.
Jag gick fram till vardagsrummets spegelvägg och höll klänningen framför mig.
Nu var klänningen fixad så nu var det bara festen kvar. När vi skulle vi månne bege oss av? Jag hade ju trotts allt ett o annat att fixa fortfarande.
Luften utomhumhus var bedövande kall och jag kände knappt mina fingrar längre. När hade det hunnit bli vinter egentligen? December hade bara kommit flygande och jag hade knappt hunnit med.
Även om jag inte rökte i vanliga fal kändes det naturligt att stå på Daniels balkong och dra några bloss. Hela denhär situationen omtumlade mig, hur kunde jag vara värd någon som Daniel? Efter allt som hänt var jag säker på att gud ville visa mig helvetet på jorden för att visa att jag syndat men varför isåfall fanns Daniel med i bilden? Jag blundade försökte samla mina tankar. Den kalla luften bedövade nästan mitt huvud också. Det kändes bra, då slapp jag tänka också.
En varm hand kramade om min axel, det var Daniel.
-Emmie, ska du inte komma in? Det är ju iskallt här ute! dessutom ska vi strax gå.
Ett leende sträckte sig ut över hans ansikte och plötsligt såg han belåten ut.
-Va fin du är föresten! Färgen klär dig.
jag kände hur mina kinder hettade till, nu rodnade jag igen, fan också , hoppas det inte syntes i mörkret.
Daniel rynkade för någon sekund på ögonbrynen och tittade oförstående på cigaretten i min hand.
-Sen när började du röka föresten? Han kastade en blick över axeln som om han kollade om jag tagit en av honom, men vände sig sedan snabbt tillbaka mot mig utan att komentera något mer.
"-Sen nu" svarade jag samtidigt som jag blåste ut ett moln av rök och fimpade resten i en blomkruka.
Daniel tog tag i min arm och drog mig in igen. Sedan ställde han sig mitt i rummet och snurrade runt på ett sätt som liknade något jag sett MJ göra i ett filmklipp.
-Nå? va tycks om mig då?
Tidigare hade jag inte lagt märke till vad Daniel hade haft på sig, nu såg jag att han bar en vit skjorta som hade svarta knappar fästa vid hadleden och till det bar han ett par mörka tighta jeans och en lösknuten svart slips.
Hans hår låg lätt i lockar över hans huvud och fick honom att se riktigt stilig ut.
- Wow, du ser fantastisk ut! Jeansen till detdär blev ju perfekt!
Jag log stort mot honom och kunde inte göra annat än fnittra till då han log tillbaka. JAg gick fram och kramade om honom, Hans hår var fortfarande lite små fuktigt efter att han duschat och han doftade någonting som jag kunde gissa på att var hugo.
Han besvarade min kram och tog sedan tag i mig så jag var på en armlängds avstånd.
-Okej? berädd? Hans klargröna ögon skimrade av lampljuset från taket och han log ett snett litet leende.
-Hah, japp! så vad ska jag vänta mig nu ? Ögonbindel?" Jag hörde att min röst inte alls lät lika skämtsam som jag ville den skulle göra och funderade på om jag bara borde varit tyst istället.
Daniel så plötsligt osäker ut och tog fram en skarf som han hade haft bakom ryggen.
-Om det är okej? Han tog ett steg bakåt.
"- Vi behöver inte om du inte vill?"
Jag kunde inte annat än le, måste han vara så underbart omtänksam? Jag fick inte se honom som något mer än en bra vän, jag tänkte inte förstöra dethär också , jag tänkte inte bli kär, ligga med honom och sedan typ mista allt igen, som med dom andra. Det var säkrast såhär, vän, bara bra kompis.
"-Självklart dummer!" skrattade jag fram och han började skratta han också samtidigt som han knöt försiktigt fast bindeln på plats.
"-Nu är det heltsvart va?" frågade han sedan.
"Japp, jag ser inte något annat än mörker! " Jag skrattade igen och kramade om danielshand hårdare.
Han kramade den tillbaka och började leda mig ut från lägenheten.
Jag vet inte vad det var jag åkte i till festen, men på doften kunde jag gissa att jag satt i Jonathans splitter nya volvo S60:a.
Som en bekräftelse på min teori började Jonathan prata med mig efter en stund och ja kunde höra att Anna satt i framsätet då hon imellanåt sköt in med en komentar.
Daniel höll min hand helavägen, kanske han trodde jag kände mig osäker då jag inte såg någonting, eller så höll han den bara för han ville. Men de kunde han väl endå inte? Han såg mig väl inte på det viset? eller ?
"-Här är det!" sa Jonathan och jag hörde hur han skruvade ner volymen på bilradion.Gruset på vägen knastrade till då Jonathan svängde in på gårdsplanen i en häftig u sväng.
Presenten av mamma låg prydligt lagt i vardagsrums soffan bland med kuddarna. Även om presenten var inpaketerat i ett grönglänsande papper oc omknutet med silver band kunde man kunde tydligt se att det var en papperskass.Frågan var ju nu bara vad som låg innuti den.
Jag plockade upp paketet i famnen, det vägde inte mycket, så jag antog det var en klänning. Det skulle vara typiskt min mamma att köpa mig det till en fest. Då jag stått där ett tag vridit och vänt på paketet, samtidigt som jag bara funderat på hur jag skulle öppna det försiktigast kände jag att någon ställt sig i dörrposten bakom mig. En svag knackning bekräftade mig om att jag hade rätt och jag vände mig om i ett leende.
"-När hämtade hon det?"
Daniel gick mot mig och satte sig sedan i soffan.
"kring 10 igår, hurså?"
Jag log fortfarande mot honom och skrapade försiktigt upp teijpen som prydde paketes alla sidor.
Pappret klarade sig nästan utan några hack eller ojämnheter och jag vek ihop det på bordet.
"Nej ja bara undrar för hon ringde mig igår kring 12 och sa nått om någon klänning som var så vacker, även om den var rätt vanlig och att hon inte egentligen hade pengar till den och något sådant"
Jag öppnade påsen och kikade in. Där låg en alldeles underbar kort klänning i riktigt mörk lila. Den var inte längre än en tunika och nertills hade den en mudd klädd i glitrande kristaller. Runt midjan var där fäst ett bälte för att formen skulle komma bättre fram och urigningen var v-formad och även den klädd i samma glänsande kristaller som nertills. Det enda som bar klänningen uppe var ett glänsande silkesband att knyta runt nacken. Den var verkligen vacker, även om den inte såg speciellt dyr ut.
Daniel harklade sig
"-Jag var med och valde, gillar du den?"
Jag stirrade på honom
"- Var du med och valde ? Jag kollade på klänningen igen , denhär gången hade jag tagit ut den och höll den framför mig och mycket riktigt såg den ut så som jag hade trott då jag bara sett den viken i påsen.
"-Huh, de e obegripligt, ja älskar denhär också! hur kan du veta vad jag tycker om?"
Jag log mot honom och han log tillbaka.
Jag gick fram till vardagsrummets spegelvägg och höll klänningen framför mig.
Nu var klänningen fixad så nu var det bara festen kvar. När vi skulle vi månne bege oss av? Jag hade ju trotts allt ett o annat att fixa fortfarande.
Luften utomhumhus var bedövande kall och jag kände knappt mina fingrar längre. När hade det hunnit bli vinter egentligen? December hade bara kommit flygande och jag hade knappt hunnit med.
Även om jag inte rökte i vanliga fal kändes det naturligt att stå på Daniels balkong och dra några bloss. Hela denhär situationen omtumlade mig, hur kunde jag vara värd någon som Daniel? Efter allt som hänt var jag säker på att gud ville visa mig helvetet på jorden för att visa att jag syndat men varför isåfall fanns Daniel med i bilden? Jag blundade försökte samla mina tankar. Den kalla luften bedövade nästan mitt huvud också. Det kändes bra, då slapp jag tänka också.
En varm hand kramade om min axel, det var Daniel.
-Emmie, ska du inte komma in? Det är ju iskallt här ute! dessutom ska vi strax gå.
Ett leende sträckte sig ut över hans ansikte och plötsligt såg han belåten ut.
-Va fin du är föresten! Färgen klär dig.
jag kände hur mina kinder hettade till, nu rodnade jag igen, fan också , hoppas det inte syntes i mörkret.
Daniel rynkade för någon sekund på ögonbrynen och tittade oförstående på cigaretten i min hand.
-Sen när började du röka föresten? Han kastade en blick över axeln som om han kollade om jag tagit en av honom, men vände sig sedan snabbt tillbaka mot mig utan att komentera något mer.
"-Sen nu" svarade jag samtidigt som jag blåste ut ett moln av rök och fimpade resten i en blomkruka.
Daniel tog tag i min arm och drog mig in igen. Sedan ställde han sig mitt i rummet och snurrade runt på ett sätt som liknade något jag sett MJ göra i ett filmklipp.
-Nå? va tycks om mig då?
Tidigare hade jag inte lagt märke till vad Daniel hade haft på sig, nu såg jag att han bar en vit skjorta som hade svarta knappar fästa vid hadleden och till det bar han ett par mörka tighta jeans och en lösknuten svart slips.
Hans hår låg lätt i lockar över hans huvud och fick honom att se riktigt stilig ut.
- Wow, du ser fantastisk ut! Jeansen till detdär blev ju perfekt!
Jag log stort mot honom och kunde inte göra annat än fnittra till då han log tillbaka. JAg gick fram och kramade om honom, Hans hår var fortfarande lite små fuktigt efter att han duschat och han doftade någonting som jag kunde gissa på att var hugo.
Han besvarade min kram och tog sedan tag i mig så jag var på en armlängds avstånd.
-Okej? berädd? Hans klargröna ögon skimrade av lampljuset från taket och han log ett snett litet leende.
-Hah, japp! så vad ska jag vänta mig nu ? Ögonbindel?" Jag hörde att min röst inte alls lät lika skämtsam som jag ville den skulle göra och funderade på om jag bara borde varit tyst istället.
Daniel så plötsligt osäker ut och tog fram en skarf som han hade haft bakom ryggen.
-Om det är okej? Han tog ett steg bakåt.
"- Vi behöver inte om du inte vill?"
Jag kunde inte annat än le, måste han vara så underbart omtänksam? Jag fick inte se honom som något mer än en bra vän, jag tänkte inte förstöra dethär också , jag tänkte inte bli kär, ligga med honom och sedan typ mista allt igen, som med dom andra. Det var säkrast såhär, vän, bara bra kompis.
"-Självklart dummer!" skrattade jag fram och han började skratta han också samtidigt som han knöt försiktigt fast bindeln på plats.
"-Nu är det heltsvart va?" frågade han sedan.
"Japp, jag ser inte något annat än mörker! " Jag skrattade igen och kramade om danielshand hårdare.
Han kramade den tillbaka och började leda mig ut från lägenheten.
Jag vet inte vad det var jag åkte i till festen, men på doften kunde jag gissa att jag satt i Jonathans splitter nya volvo S60:a.
Som en bekräftelse på min teori började Jonathan prata med mig efter en stund och ja kunde höra att Anna satt i framsätet då hon imellanåt sköt in med en komentar.
Daniel höll min hand helavägen, kanske han trodde jag kände mig osäker då jag inte såg någonting, eller så höll han den bara för han ville. Men de kunde han väl endå inte? Han såg mig väl inte på det viset? eller ?
"-Här är det!" sa Jonathan och jag hörde hur han skruvade ner volymen på bilradion.Gruset på vägen knastrade till då Jonathan svängde in på gårdsplanen i en häftig u sväng.
Comment the photo
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ancientsecrets/430413933/