Tuesday 26 January 2010 photo 1/5
![]() ![]() ![]() |
Forts. Del 28
Jag kände hur några tårar pressats fram i ögonvrån på grund av smärtan och torkade snabbt bort dem så inte någon annan skulle märka dem. Daniel hjälpte mig upp och stå igen och höll mig sedan stadigt i hans famn.
"-Sådär ja, skulle damen kunna tänka sig stå på benen ett tag nu?". Han log och fortsatte då jag inte svarade."-O ja, i allmänhet hållas välbehållen?". Jag log som svar och kramade om honom hårdare.
"-Ja ska försöka".
Jag hade faktiskt inte sett Daniel på ett bra tag under festens gång nu då jag tänkte efter, och tanken gjorde mig små sur. Varför var han inte med mig? Jag ville ju vara med honom? Vilken orsak den grejen än hade var jag ivarjefall nöjd över att han nu stod kramandes om mig. Det var så tryggt och varmt i hans famn att det gjorde mig smått sömnig. Jag orkade inte precis göra något, allt jag ville var få stanna i Daniels famn.
Som om han hört mina tankar tryckte han mig närmare och slätade handen över mitt hår. Jag hörde att han mummlade någonting åt Anna som fortfarande stod brevid oss och sedan små lätta dunsar i golvet av någons klackskor.Antar Daniel övertalat henne om att han kunde ta över nu. " Ta över" som om jag skulle vara något som behövdes tas om.
"- Jag klarar mig själv" muttrade jag samtidigt som jag försökte se missnöjd ut. Daniel skrattade åt min reaktion. "- Du, själv? Nu? I dedär skicket? Skulle inte tro det prinsessan". Han flyttade sin ena hand så den vilade på min svankrygg och tog om min ena hand med den andra."- Fin låt dethär, eller hur ?" Daniel flyttade våra knäppta händer så de vilade mot hansbröstkorg och log mot mig medan han flyttade oss långsamt från sida till sida.Plötsligt utan att jag riktigt hängde med insåg jag dansade runt bland med alla andra par på dansgolvet. Dethär var en av domdär få stunderna i ens liv som inte riktigt känns påriktigt, utan mer som om du drömmer. Sådana här saker händer ju bara i film, eller? I ett försök att få världen lite tillbaka utan extra ansträngning lutade jag mitt huvud mot Daniel och blundade.
Det hjälpte lite, mitt huvud gjorde inte lika ont längre och doften av honom fick mig att glömma alla otäckheter.
Daniel nynnade med i låten och tog ett lite stadigare tag om mig.
"- Tror du och jag skall söka oss hemmåt efter dethär. Vad tror du om det?". Jag orkade inte flytta mitt huvud så jag bara nickade som svar.
Daniel skrattade lite samtidigt som han svarade. "- Tror du är ganska trött".
Han hade rätt, Jag kände mig otroligt utmattade även om jag inte äns hållit igång hälften så mycket som jag brukade på fester. Mina ben bar inte riktigt längre och mina ögonlock var riktigt tunga.Vad var det för fel på mig egentligen? Så gammal var jag ju inte så jag skulle behöva känna mig som 90 efter några glas.
Jag såg att alla fortfarande dansade runt och festade då jag och Daniel gick genom de stora valven mot ytterdörren. Jag blickade oförstående på honom. "- Alla människor? Det är ju min fest ....borde inte jag..? "
Daniel avbröt mig innan jag han säga något mer samtidigt som han höll ut jackan åt mig. "- Festen fortsätter utan oss, oroa dig inte, Jonathan lovade fixa med ett tråkigt tack tal och säga att du och jag åkt därifrån." Han himlade med ögonen. "- Jonathan Jonathan du måste berätta att Emelie åkte , Hon började må dåligt, nej föresten, hon blev trött och behövde vila!" Han imiterade Annas röst perfekt och det fick mig att börja skratta. Daniel skrattade han också.
Jag kände hur några tårar pressats fram i ögonvrån på grund av smärtan och torkade snabbt bort dem så inte någon annan skulle märka dem. Daniel hjälpte mig upp och stå igen och höll mig sedan stadigt i hans famn.
"-Sådär ja, skulle damen kunna tänka sig stå på benen ett tag nu?". Han log och fortsatte då jag inte svarade."-O ja, i allmänhet hållas välbehållen?". Jag log som svar och kramade om honom hårdare.
"-Ja ska försöka".
Jag hade faktiskt inte sett Daniel på ett bra tag under festens gång nu då jag tänkte efter, och tanken gjorde mig små sur. Varför var han inte med mig? Jag ville ju vara med honom? Vilken orsak den grejen än hade var jag ivarjefall nöjd över att han nu stod kramandes om mig. Det var så tryggt och varmt i hans famn att det gjorde mig smått sömnig. Jag orkade inte precis göra något, allt jag ville var få stanna i Daniels famn.
Som om han hört mina tankar tryckte han mig närmare och slätade handen över mitt hår. Jag hörde att han mummlade någonting åt Anna som fortfarande stod brevid oss och sedan små lätta dunsar i golvet av någons klackskor.Antar Daniel övertalat henne om att han kunde ta över nu. " Ta över" som om jag skulle vara något som behövdes tas om.
"- Jag klarar mig själv" muttrade jag samtidigt som jag försökte se missnöjd ut. Daniel skrattade åt min reaktion. "- Du, själv? Nu? I dedär skicket? Skulle inte tro det prinsessan". Han flyttade sin ena hand så den vilade på min svankrygg och tog om min ena hand med den andra."- Fin låt dethär, eller hur ?" Daniel flyttade våra knäppta händer så de vilade mot hansbröstkorg och log mot mig medan han flyttade oss långsamt från sida till sida.Plötsligt utan att jag riktigt hängde med insåg jag dansade runt bland med alla andra par på dansgolvet. Dethär var en av domdär få stunderna i ens liv som inte riktigt känns påriktigt, utan mer som om du drömmer. Sådana här saker händer ju bara i film, eller? I ett försök att få världen lite tillbaka utan extra ansträngning lutade jag mitt huvud mot Daniel och blundade.
Det hjälpte lite, mitt huvud gjorde inte lika ont längre och doften av honom fick mig att glömma alla otäckheter.
Daniel nynnade med i låten och tog ett lite stadigare tag om mig.
"- Tror du och jag skall söka oss hemmåt efter dethär. Vad tror du om det?". Jag orkade inte flytta mitt huvud så jag bara nickade som svar.
Daniel skrattade lite samtidigt som han svarade. "- Tror du är ganska trött".
Han hade rätt, Jag kände mig otroligt utmattade även om jag inte äns hållit igång hälften så mycket som jag brukade på fester. Mina ben bar inte riktigt längre och mina ögonlock var riktigt tunga.Vad var det för fel på mig egentligen? Så gammal var jag ju inte så jag skulle behöva känna mig som 90 efter några glas.
Jag såg att alla fortfarande dansade runt och festade då jag och Daniel gick genom de stora valven mot ytterdörren. Jag blickade oförstående på honom. "- Alla människor? Det är ju min fest ....borde inte jag..? "
Daniel avbröt mig innan jag han säga något mer samtidigt som han höll ut jackan åt mig. "- Festen fortsätter utan oss, oroa dig inte, Jonathan lovade fixa med ett tråkigt tack tal och säga att du och jag åkt därifrån." Han himlade med ögonen. "- Jonathan Jonathan du måste berätta att Emelie åkte , Hon började må dåligt, nej föresten, hon blev trött och behövde vila!" Han imiterade Annas röst perfekt och det fick mig att börja skratta. Daniel skrattade han också.
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ancientsecrets/439643912/