December
Saturday 6 December 2008 photo 2/5
|
Jag har bett om ursäkt till alla för dom fel och dom misstag jag har gjort. Jag har försökt bättrat mig och försökt bli en bättre människa. Jag kan inte göra något ogjort, jag kan bara be om ursäkt och inte göra om det. Bygga upp från början igen.. Men jag tar inte att bli behandlad som en brottsling, utomjording eller som en utstött. Människor borde ändå kunna vara förlåtande, ha medkänsla och känna empati. Men där det borde finnas som mest, finns inget alls. Det är inte rättvist.. Men samtidigt, inget är väl det.. Känns som att jag aldrig upplevt ordet rättvist och få veta vad det egentligen betyder, hur det känns. Kanske bara är töntig nu..? Jag kan bara vara den jag är, jag kan inte längre låtsas vara någon annan för att ni andra ska vara nöjda. Jag orkar inte längre låtsas vara någon annan för att lura mig själv och er andra. Jag är bara jag.. Men räcker det? Jag är bara jag.. Men vem är det? Jag har ingen aning..
Jag är vilsen, samtidigt som jag äntligen hittat hem. Jag är olycklig, samitidigt som jag aldrig varit lyckligare. Jag är ensam, samtidigt som jag har underbara människor vid min sida. Har undrat många gånger vad som är fel på mig. Varför jag alltid är så kluven och förvirrad.. Varför jag alltid gräver ner mig så djupt, när det egentligen bara är onödigt och alldeles för energitagande.. Jag borde satsa på att vara glad, ta dagen som den kommer, att vid varje motgång kunna rycka på axlarna och kunna tro på att det löser sig och inge mer med det, det är så mycket mer energigivande.. Jag har alltid varit en negativ människa, det vet jag.. Men om jag vet det, varför gör jag inget åt det? Varför tänker jag mig inte för och försöker vara mer positiv? Samtidigt, 'det lätta är att veta vad som är det rätta, det svåra är att göra det'..
Jag vågar aldrig släppa in någon för nära, jag får människor att försvinna som jag egentligen vill ska stanna, som jag egentligen behöver. Vad är jag rädd för?? Varför är jag alltid så rädd för vad andra ska tycka om mig och mina beslut? Varför gör jag allt för att glädja andra och för att dom ska vara nöjda, men ingenting för min egen skull, som jag blir glad för? Det är ju egentligen så fel det kan bli.. Varför gör jag fel? När jag vet vad som är rätt..
Hjälp mig!
**Bo Hos Mig Om Jag Får En Egen Lägenhet.. Jag Ber Dig. <3**
Jag är vilsen, samtidigt som jag äntligen hittat hem. Jag är olycklig, samitidigt som jag aldrig varit lyckligare. Jag är ensam, samtidigt som jag har underbara människor vid min sida. Har undrat många gånger vad som är fel på mig. Varför jag alltid är så kluven och förvirrad.. Varför jag alltid gräver ner mig så djupt, när det egentligen bara är onödigt och alldeles för energitagande.. Jag borde satsa på att vara glad, ta dagen som den kommer, att vid varje motgång kunna rycka på axlarna och kunna tro på att det löser sig och inge mer med det, det är så mycket mer energigivande.. Jag har alltid varit en negativ människa, det vet jag.. Men om jag vet det, varför gör jag inget åt det? Varför tänker jag mig inte för och försöker vara mer positiv? Samtidigt, 'det lätta är att veta vad som är det rätta, det svåra är att göra det'..
Jag vågar aldrig släppa in någon för nära, jag får människor att försvinna som jag egentligen vill ska stanna, som jag egentligen behöver. Vad är jag rädd för?? Varför är jag alltid så rädd för vad andra ska tycka om mig och mina beslut? Varför gör jag allt för att glädja andra och för att dom ska vara nöjda, men ingenting för min egen skull, som jag blir glad för? Det är ju egentligen så fel det kan bli.. Varför gör jag fel? När jag vet vad som är rätt..
Hjälp mig!
**Bo Hos Mig Om Jag Får En Egen Lägenhet.. Jag Ber Dig. <3**
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/angelicarostner/303666126/
Visa toppen
Show footer