LÄS!!!!! Det här är något ALLA borde tänka på!! Och det är oxå precis så som jag känner.. (växter, blommor o plantor = barn) När jag tänker tillbaka på min barndom, ser jag skräckbilder tydligast av allt. Ja dom gånger dom skrämde eller såra mig, är dom minnen som hårdast sitter fast. För som barn tar man kärleken för givet, alltinga annat är mot ens natur. I den stund man tar steget ut i livet, är man bara ett tillgivet djur. Ändå står snart dom vuxna där och pekar ut, en riktning dom tycker man ska ta. Alla drömmar dom själv har förvägrats, vill dom förverkliga genom sina barn. Är man lydig belönas man och hyllas, revolterar man mister man allt. INGEN ÄLSKAR ETT BARN SOM INTE LYCKAS, INGEN ÄLSKAR ETT BARN SOM EJ ÄR STARKT. Men vem besitter förmågan att veta vad som rymms i en individ? Och vem kan säga till nån annan hur lyckan ser ut? Vem kan säga vad nån annan vill bli? Låt dina blommor slå rot där det finns jord och låt dina växter få leva där dom trivs. Lås inte in dina plantor i ett drivhus, låt dom få slippa ett onaturligt liv. Låt den du älskar få pröva sina vingar, en dag så flyger din älskade rätt! VILL DU BLI RESPEKTERAD AV DIN AVBILD, FÅR DU VISA DIN AVBILD RESPEKT!

De e ju så de e!!