En liten flicka tittar skrämt ut Hennes huvud fylls av skrikande tjut Ögonen hennes är röda av gråt Hennes liv är som en sorglig låt Alla henne ignorerar och hatar Hjärtats sorger de med saltet matar Varje dag dem henne slår Skriker och retar när hon sedan går Morgon och kväll hon sitt liv vill ta Så en morgon hon vaknade och sa: ”Jag tänker inte längre leva” Hennes arm fick återigen en reva Blodet rann ur hennes öppna sår Men någon bar henne upp på en bår Hon vaknade i sjukhusets vita sal Men tankarna i hennes huvud de bara mal ”Vad gör jag här, varför finns jag till? Kan inte någonting någonsin bli som jag vill? Jag har gett upp, kan ni förstå? Att ja ska bli bra, det kommer aldrig att gå.” När hon sedan fick komma hem Ja jag tror klockan blivit fem Sprang hon ut i vinterns kyla Ut till vargarna som yla Hon sprang till sjön och hoppa i Sorgefågeln sjöng en stillsam melodi Nästa dag när de hittade hennes lik I en vacker och enskild liten vik Var det ingen som fällde för henne en tår Nej alla nu mycket bättre mår För nu när hon äntligen har gått Är det ingen som någonsin bättre mått.

Annons

The photo has no tags

December 2007