vad har hänt med mig
jag ser på mig själv i spegeln och det jag ser är... ja, ett monster
jag fattar inte hur jag har kunnat bli såhär..
och att jag har mage att skylla på andra..
vad har hänt med mig...
det jag såg framför mig förut verkar bara vara en fantasi...
en fantasi som har blivit så vriden och trasslad tack vare mig
nu kan man inte ens visa sig för man skäms för den man blivit.
ingen av dom som har bra tankar om en längre utan alltid iaktta ifall man är si eller så idag.
jag är rädd för den jag blivit ställt till för mycket problem som man omöjligt kan lösa genom att förändras, dessutom så vet jag inte ifall jag kan förändras.. det värsta vore ifall jag förlorade det mest värdefullaste och bästa som existerat på denna planet..

som sagt, det är en motgång som man kommer igenom och när du väl är ute kommer allt vara awesome, finns här (Y)

alla kan ändras, om de vill.

jag vet inte vad du vill ändra på, eller om du ens borde. men jag hade inte hållt kontakten om inte du var just den du är. :)



ett miljöombyte några dagar kan nog vara bra för dig, vi packar upp kuddarna och rökelsen här as we speak. ;)

Jag antar att vi inte känner varann tillräckligt väl för att jag ska kunna erbjuda mitt stöd på ett sätt som känns uppriktigt för dig, men jag är iaf uppriktig när jag skriver följande:

Jag hoppas att saker och ting rätar ut sig, för trots att du skriver att du skäms för dig själv så har jag fått intrycket av att du är en väldigt fin person som uppenbarligen har självinsikt, vilket är viktigt - Man är ju inte mer än mänsklig så det är klart att man begår misstag, men se det inte som hopplöst: till skillnad från många andra så har du ju förmågan att analysera dig själv, vilket är det första steget mot 'recovery', so to say! Jag menar inte på nåt vis att jag gottar mig i din olycka, utan att det är hoppingivande att se att det faktiskt finns de som är mogna nog att resonera med sig själva. Det är inte alla som fixar det. Så oavsett vad som är fel (jag är ju inte insatt alls) så ska du ha ett stort plus för den fantastiska egenskapen.

Jag ångrar egentligen att jag aldrig ansträngt mig för att lära känna dig bättre.

Så, kram och many well-wishes!



(...herregud vad långt detta blev.)