Sunday 3 February 2008 photo 2/2
|
Jag kände mig helt knäckt. Hur kunde du göra något sådant? Det var just för att det skulle vara så. Ingen sa åt dig att ändra på det. Ingen sa det. Mitt hjärta skrek ut att vi behövde varandra, då kan du inte bara vända och gå. Jag vet inte hur jag kom ut ur allt och började leva igen. Dagarna går, men minnet av dig är kvar. Ett minne jag bara vill skall blekna. Men varför ser jag dig överallt? Tittar jag på något kan jag se dig där. Varför? Vad gjorde vi för fel? Om minnet bara kunde bli till verklighet, ja då kanske vi kan göra allting annorlunda.
Annons