May
Sunday 11 October 2009 photo 1/3
|
Green Day 11 okt, globen, stockholm
(skrivandets stund: 13 okt, kl 16.30)
Dagen började trögt med att göra sig i ordning i ett tyst hus. Kallt väder ute. En lång båt/bussresa. Mötte syster, Reneé och Tove på centralen och utan att tänka följde jag Korpen när hon ledde mig iväg.
Plötsligt hör jag någon vissla och när jag kollar efter ser jag mamma och pappa. Tror jag skrek något i stil med "vad fan gör ni här?" men är inte helt säkert. Trodde mitt hjärta skulle stanna. Sen blev det kramar och tårar och jag brydde mig inte ett skvatt om folket runt omkring. Efter det bar det iväg till gamla stan och SF <3 Sen gick vi tillbaka in mot "city" och under tiden besökte vi några butiker.
Kring 15.00 träffade vi mor och far igen utanför "Bamboo city" en asiatisk reasturang för er som inte vet. Där blev det en massa god mat och jag hann snacka lite mer med päronen. Nu är det bestämt att jag ska få en overall av pappa och att han dessutom ska sjutsa ner mig hit till Visby efter jullovet.
Efter maten stressade vi tillbaka till centralen där vi låste in alla våra saker i ett skåp. Nyckeln tog Tove och vi gick ner på våningen under. Där kom tove på att hon skulle köpa ett äpple innan vi åkte iväg med tunnelbanan, så det gjorde hon. när vi sen gick från pressbyrån till tunnelbanespärren försvinner hennes plånbok, någon jäkel tog den! Men vi fick inte panik även om nu Tove blev lite sur ;D Istället betalade vi ett nytt kort åt henne och sen bar det iväg till globen.
När vi precis kommer dit regnar det! blir dyngsur på en gång. Dessutom är kön otroligt lång och vi inser att vi inte kommer få bra platser. Plötsligt går det upp för oss när vi står där att nyckeln till skåpet ligger i den snodda plånboken! efter lite svärande och förbannande kommer vi ändå fram till att det inte gör något. Vi får helt enkelt fixa det senare, nu ska vi ju faktiskt se Green Day!
när de väl släpper in folk blir det kaos, alla kutar till ingången för att bilda en tätare och galnare kö. Vi kommer rätt bra till och även om vi typ krossas av massan förstår vi att nu kanske det vänder, vi kommer i alla fall komma in tidigt!
Tjii fick vi! Våra biljetter vela inte läsas av apparaterna så vi måste vända och gå till en annan byggnad för att en tjej manuellt ska kontrollera våra biljetter och skriva under på att de är äkta innan vi får komma in... Vi svär men vi gör det så klart. Fick i alla fall gå före i kön när vi är klara.
Väl inne i globen måste vi vänta för att få hänga in våra jackor/tröjor/väskor i garderoben innan vi får gå ner på golvet. Vi står i utkanten och kan inte på något vis ta oss in eftersom vakterna tvingar alla att sitta ner innan allt börjar. Men när det är tillåtet att resa sigplöjer vi oss igenom folkhopen och får väldigt bra platser.Förbandet var helt okej men man väntade ju bara på att GD skulle börja spela.
Det går inte att beskriva konserten men den var helt underbar och skulle jag ha blivit ihjälkramad eller trampad där inne så skulle jag i alla fall ha dött lycklig. Var svettig och töstig, självklart fick jag inte vatten av vakten en enda gång trotts att jag verkligen bad om det när han sträckte fram flaskan. Däremot fick Tove vatten två gånger vid samma tillfälle. Orättvist! Fick i alla fall alla möjliga kroppsdelar krossade och såhär i efterhand har jag ont och är stel överallt.
I alla fall var det en magisk kväll och jag måste säga att jag nog fällde nån tår även om jag egentligen behövde spara på all vätska jag kunde.
När det hela var över var jag lycklig och trött. När vi skulle hämta ut jackorna hade Reneé tappat nummerlappen så självfallet fick vi vänta tills sist innan vi fick våra saker.
Tog typ sista tåget eller något tillbaka till centralen där jag allvarligt rusade upp för trappen för att kolla om vårt skåp fortfarande var låst. Vid gud, det var den! Vi jublade verkligen men sen slog det oss, hur skulle vi få upp den? ingen jobbade så sent och folk skulle inte komma dit förens tidigast kl 6. Dessutom stod det på lappen brevid skåpet att man inte kunna ringa deras hjälpnummer innan kl 8 och systers tåg gick vid halv sju och min buss 7.15...
Vad gör man? Man ger helt enkelt inte upp! Vi fick syn på två vakter inne i stora hallen och vi pratade med dem. Det enkla svaret var "vänta här, vi ska hämta en extranyckel"!
Vi fick betala 200 kr för att få upp skåpet, dessutom fick vi beskriva innehållet och de kollade jossans leg som låg inne i skåpet. Sen var våra saker våra! Toppen, nu hade ju allt löst sig :D
Men inte då! De stänger centralen mellan halv 1 och fem och självklart hade vi ingen aning om vart vi skulle gå. Vi tänkte, "macdonalds borde ha dygnet-runt-öppet här i huvudstaden" men självklart inte på en söndag! Istället drog vi runt lite, satte oss en stund och slummrade i kylan. nu måste ni minnas att vi svettats konstant i nästan fyra timmar inne i gloven och kläderna var blöta eller avtagna, därför var det iskallt ute!
Tillslut hittade vi en kebabreasturang som var öppen så vi satt där i två timmar. deet var fullt med konstiga människor, folk som pratade med sig själv, som hade sex på toaletten, som skrek och som inte åt något. Men vi var fyra och vi tog oss igenom det. Sen drog vi tillbaka till centralen vid fem när de öppnade igen.
Inne på centralen finns det några bås med skinsoffor (nog inte äkta skin men vet inte hur jag ska förklara annars) där satte vi oss och allvarligt, jag somnade till ordentligt en stund. Så jäkla varmt och skönt mot allt annat den natten. Sen skulle tåget gå och jag blev tvungen att säga hej då. Det var sorgligt men jag var så trött så orkade faktiskt inte engagera mig så mycket i att vara ledsen. Sen gick jag sakta upp till cityterminalen där jag åter igen väntade, nu så klart ensam. Precis när jag satt mig på bussen smsar Marcus mig om jag är kvar på centralen för i så fall skulle vi ha kunnat träffas. Vi gick helt om varandra. Men just då orkade jag inte bli ledsen över det heller.
Istället satt jag på bussen och frös och nickade till hela tiden utan kontroll, så där som småbarn gör när de blir trötta. Sen var det tre timmar på båten och där la jag mig på en av sofforna. Det var inte mycket folk så det var inte någon som kunna klaga. Där sov jag till och från med men det var så jäkla obekvämt...
När jag äntligen kunna gå iland här i Visby jublade jag inombords. *Men självklart blåste det förjävligt (!) här! Frös som en galning och hade så ont i menen och höfterna att jag knappt tog mig frammåt. men på något sätt kom jag hem. En rykande varm dusch och en massa kläder lindrade nästan min frossa och sen spenderade jag nästan hela eftermiddagen nerbäddad i sängen. Förutom den lilla utflykten till Coop där jag köpte mickropizza och tidningar.
Nu är jag nästan så gott som återställd när det gäller sömnen och kan meddela att detta har varit en av de mest händelserikaste dygnen i mitt liv. Men det är något som också varit helt otroligt roligt och jag kommer för alltid att minnas det med glädje. (Speciellt om någon vecka, när min kropp slutat göra ont och minnet av kylan bleknat lite.) Vet att det är något vi i alla fall alltid kommer skratta åt i framtiden <3
(skrivandets stund: 13 okt, kl 16.30)
Dagen började trögt med att göra sig i ordning i ett tyst hus. Kallt väder ute. En lång båt/bussresa. Mötte syster, Reneé och Tove på centralen och utan att tänka följde jag Korpen när hon ledde mig iväg.
Plötsligt hör jag någon vissla och när jag kollar efter ser jag mamma och pappa. Tror jag skrek något i stil med "vad fan gör ni här?" men är inte helt säkert. Trodde mitt hjärta skulle stanna. Sen blev det kramar och tårar och jag brydde mig inte ett skvatt om folket runt omkring. Efter det bar det iväg till gamla stan och SF <3 Sen gick vi tillbaka in mot "city" och under tiden besökte vi några butiker.
Efter maten stressade vi tillbaka till centralen där vi låste in alla våra saker i ett skåp. Nyckeln tog Tove och vi gick ner på våningen under. Där kom tove på att hon skulle köpa ett äpple innan vi åkte iväg med tunnelbanan, så det gjorde hon. när vi sen gick från pressbyrån till tunnelbanespärren försvinner hennes plånbok, någon jäkel tog den! Men vi fick inte panik även om nu Tove blev lite sur ;D Istället betalade vi ett nytt kort åt henne och sen bar det iväg till globen.
När vi precis kommer dit regnar det! blir dyngsur på en gång. Dessutom är kön otroligt lång och vi inser att vi inte kommer få bra platser. Plötsligt går det upp för oss när vi står där att nyckeln till skåpet ligger i den snodda plånboken! efter lite svärande och förbannande kommer vi ändå fram till att det inte gör något. Vi får helt enkelt fixa det senare, nu ska vi ju faktiskt se Green Day!
när de väl släpper in folk blir det kaos, alla kutar till ingången för att bilda en tätare och galnare kö. Vi kommer rätt bra till och även om vi typ krossas av massan förstår vi att nu kanske det vänder, vi kommer i alla fall komma in tidigt!
Tjii fick vi! Våra biljetter vela inte läsas av apparaterna så vi måste vända och gå till en annan byggnad för att en tjej manuellt ska kontrollera våra biljetter och skriva under på att de är äkta innan vi får komma in... Vi svär men vi gör det så klart. Fick i alla fall gå före i kön när vi är klara.
Väl inne i globen måste vi vänta för att få hänga in våra jackor/tröjor/väskor i garderoben innan vi får gå ner på golvet. Vi står i utkanten och kan inte på något vis ta oss in eftersom vakterna tvingar alla att sitta ner innan allt börjar. Men när det är tillåtet att resa sigplöjer vi oss igenom folkhopen och får väldigt bra platser.Förbandet var helt okej men man väntade ju bara på att GD skulle börja spela.
Det går inte att beskriva konserten men den var helt underbar och skulle jag ha blivit ihjälkramad eller trampad där inne så skulle jag i alla fall ha dött lycklig. Var svettig och töstig, självklart fick jag inte vatten av vakten en enda gång trotts att jag verkligen bad om det när han sträckte fram flaskan. Däremot fick Tove vatten två gånger vid samma tillfälle. Orättvist! Fick i alla fall alla möjliga kroppsdelar krossade och såhär i efterhand har jag ont och är stel överallt.
I alla fall var det en magisk kväll och jag måste säga att jag nog fällde nån tår även om jag egentligen behövde spara på all vätska jag kunde.
När det hela var över var jag lycklig och trött. När vi skulle hämta ut jackorna hade Reneé tappat nummerlappen så självfallet fick vi vänta tills sist innan vi fick våra saker.
Tog typ sista tåget eller något tillbaka till centralen där jag allvarligt rusade upp för trappen för att kolla om vårt skåp fortfarande var låst. Vid gud, det var den! Vi jublade verkligen men sen slog det oss, hur skulle vi få upp den? ingen jobbade så sent och folk skulle inte komma dit förens tidigast kl 6. Dessutom stod det på lappen brevid skåpet att man inte kunna ringa deras hjälpnummer innan kl 8 och systers tåg gick vid halv sju och min buss 7.15...
Vad gör man? Man ger helt enkelt inte upp! Vi fick syn på två vakter inne i stora hallen och vi pratade med dem. Det enkla svaret var "vänta här, vi ska hämta en extranyckel"!
Vi fick betala 200 kr för att få upp skåpet, dessutom fick vi beskriva innehållet och de kollade jossans leg som låg inne i skåpet. Sen var våra saker våra! Toppen, nu hade ju allt löst sig :D
Men inte då! De stänger centralen mellan halv 1 och fem och självklart hade vi ingen aning om vart vi skulle gå. Vi tänkte, "macdonalds borde ha dygnet-runt-öppet här i huvudstaden" men självklart inte på en söndag! Istället drog vi runt lite, satte oss en stund och slummrade i kylan. nu måste ni minnas att vi svettats konstant i nästan fyra timmar inne i gloven och kläderna var blöta eller avtagna, därför var det iskallt ute!
Tillslut hittade vi en kebabreasturang som var öppen så vi satt där i två timmar. deet var fullt med konstiga människor, folk som pratade med sig själv, som hade sex på toaletten, som skrek och som inte åt något. Men vi var fyra och vi tog oss igenom det. Sen drog vi tillbaka till centralen vid fem när de öppnade igen.
Inne på centralen finns det några bås med skinsoffor (nog inte äkta skin men vet inte hur jag ska förklara annars) där satte vi oss och allvarligt, jag somnade till ordentligt en stund. Så jäkla varmt och skönt mot allt annat den natten. Sen skulle tåget gå och jag blev tvungen att säga hej då. Det var sorgligt men jag var så trött så orkade faktiskt inte engagera mig så mycket i att vara ledsen. Sen gick jag sakta upp till cityterminalen där jag åter igen väntade, nu så klart ensam. Precis när jag satt mig på bussen smsar Marcus mig om jag är kvar på centralen för i så fall skulle vi ha kunnat träffas. Vi gick helt om varandra. Men just då orkade jag inte bli ledsen över det heller.
Istället satt jag på bussen och frös och nickade till hela tiden utan kontroll, så där som småbarn gör när de blir trötta. Sen var det tre timmar på båten och där la jag mig på en av sofforna. Det var inte mycket folk så det var inte någon som kunna klaga. Där sov jag till och från med men det var så jäkla obekvämt...
När jag äntligen kunna gå iland här i Visby jublade jag inombords. *Men självklart blåste det förjävligt (!) här! Frös som en galning och hade så ont i menen och höfterna att jag knappt tog mig frammåt. men på något sätt kom jag hem. En rykande varm dusch och en massa kläder lindrade nästan min frossa och sen spenderade jag nästan hela eftermiddagen nerbäddad i sängen. Förutom den lilla utflykten till Coop där jag köpte mickropizza och tidningar.
Nu är jag nästan så gott som återställd när det gäller sömnen och kan meddela att detta har varit en av de mest händelserikaste dygnen i mitt liv. Men det är något som också varit helt otroligt roligt och jag kommer för alltid att minnas det med glädje. (Speciellt om någon vecka, när min kropp slutat göra ont och minnet av kylan bleknat lite.) Vet att det är något vi i alla fall alltid kommer skratta åt i framtiden <3
Comment the photo
bäst dag<3 sämst dag<3
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/annamoonshadow/416672596/
Visa toppen
Show footer