Thursday 9 April 2009 photo 1/1
|
Det är små saker här i livet man verkligen blir glad för, snälla ord, fina minnen, trygghet, RIKTIG vänskap, kompisar som VERKLIGEN bryr sig. Det är inte så många som kan ge varandra dom här sakerna har jag märkt och det gör ont att se folk runt omking än tär på både sig själva men även andras förtroende och hopp. Jo, för det är allt mycket om hopp i det hela. Ibland har folk ovanan att lägga deras fula sida till för att få vad dom vill, är det så jävla viktigt att alltid få som man vill?
Jag har fått uppleva så mycket med dig, vi har så många fina minnen och lyckliga slut på nästan allt, bryr sig är bara förordet och riktig vänskap vet du verkligen hur man ger till dom som förtjänar det, jag är alltid trygg med dig och känner att om jag ibland sviktar, har jag alltid en stark och rättvis axel att luta mig lite på, få nya krafter. Du har visat och fått mig att förstå att man kommer ingen vart med skitsnack och att säga de man tycker är alltid det bästa (även om jag har lite svårt att säga dom elaka sakerna). Vänskap trodde jag att jag visste vad det va, men du visade mig en helt ny sida, du visade mig hur mycket man verkligen kunde älska en kompis, hur mycket känslor man kunde ha för en person man int alls kännt så länge, hur det va att ha en bästa vän som växte till en förebild, en förebild man alltid pratade bra om, en förebild som var ens bästa kompis. Att glida ifrån dig va det värsta, det var som att hålla fast vid en kant och man känner hur alla muskler i kroppen ger upp, inte orkar mer, att snart släpps taget och då är det för sissta gången man håller i något. Men så fann vi varandra igen och lyckan va som funnen. Men något fattades? Jag var någon annan och det var något som inte stämde.
Det är förbaskat att jag ska i daxläget surar till och vänder fram mitt ego, men svagheten och osäkerheten i mig kryper fram och mina känslor sitter på utsidan av mig just nu (tråkigt nog). Du har alltid varigt vacker i mina ögon men nu är du vackrare än jag någonsin sett dig. Dåligt omdömme får mig säga annat om min kropp men hela du är vacker och fin på alla sett. Hur folk och även du än vrider och vänder på dig ser jag aldrig som dom (ibland du), aldrig det dom (ibland du) säger eller tror, jag känner dig så mycket bättre. Jag ser aldrig något dåligt i dina beslut eller handligar. Jag "följer" dig vad du än väljer och jag finns alltid där om något skulle gå fel, nästan som axeln du är för mig, är dock inte lika rättvis och stark än.
Du är den du är och jag älskar dig för just detta, just detta får mig att (även om det verkar som de) aldrig tröttna på dig, hur du är eller beter dig. Du är bara för bra för att dömma.
Jag har fått uppleva så mycket med dig, vi har så många fina minnen och lyckliga slut på nästan allt, bryr sig är bara förordet och riktig vänskap vet du verkligen hur man ger till dom som förtjänar det, jag är alltid trygg med dig och känner att om jag ibland sviktar, har jag alltid en stark och rättvis axel att luta mig lite på, få nya krafter. Du har visat och fått mig att förstå att man kommer ingen vart med skitsnack och att säga de man tycker är alltid det bästa (även om jag har lite svårt att säga dom elaka sakerna). Vänskap trodde jag att jag visste vad det va, men du visade mig en helt ny sida, du visade mig hur mycket man verkligen kunde älska en kompis, hur mycket känslor man kunde ha för en person man int alls kännt så länge, hur det va att ha en bästa vän som växte till en förebild, en förebild man alltid pratade bra om, en förebild som var ens bästa kompis. Att glida ifrån dig va det värsta, det var som att hålla fast vid en kant och man känner hur alla muskler i kroppen ger upp, inte orkar mer, att snart släpps taget och då är det för sissta gången man håller i något. Men så fann vi varandra igen och lyckan va som funnen. Men något fattades? Jag var någon annan och det var något som inte stämde.
Det är förbaskat att jag ska i daxläget surar till och vänder fram mitt ego, men svagheten och osäkerheten i mig kryper fram och mina känslor sitter på utsidan av mig just nu (tråkigt nog). Du har alltid varigt vacker i mina ögon men nu är du vackrare än jag någonsin sett dig. Dåligt omdömme får mig säga annat om min kropp men hela du är vacker och fin på alla sett. Hur folk och även du än vrider och vänder på dig ser jag aldrig som dom (ibland du), aldrig det dom (ibland du) säger eller tror, jag känner dig så mycket bättre. Jag ser aldrig något dåligt i dina beslut eller handligar. Jag "följer" dig vad du än väljer och jag finns alltid där om något skulle gå fel, nästan som axeln du är för mig, är dock inte lika rättvis och stark än.
Du är den du är och jag älskar dig för just detta, just detta får mig att (även om det verkar som de) aldrig tröttna på dig, hur du är eller beter dig. Du är bara för bra för att dömma.
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/annecy/353600569/