Mmh, så jävla kul. Så satans kul det blev.. Vilket roligt slut, hmm.
Jag orkar inte läsa hur du uttrycker dig, vad dina vänner tycker om mig nu. Jag pallar inte se allt du skriver. Jag orkar inte lägga ned energi på att se allt som vänder sig emot mig. Jag orkar inte inse att du verkligen inte förstod mig. Du var som en spegel, du tog aldrig emot det jag sa - verkar det som.

Fyfan för problem, fyfan för det förfluta och fyfan för mig. Jag trodde du var bättre än så, som kunde förstå allt som hände. Det jag sa, hur jag va.. Men tydligen inte.

Men du trodde också att jag var bättre än så..

Alla ord som jag får läsa om mig nu är fan ingen kick i rumpan.. Det tynger mer ned mig, men det är säkert det du vill. Du vill se mig brytas ihop. Gå ned på knä för att verkligen förlåta ännu mer för vad jag gjort. Men skulle inte tro det, jag har förlåtit mig så mycket som jag kan. Jag har insett mina fel. Men du kan inte inse hur jävla dåligt jag mår av ditt beteende nu.

Jag kan inte gå på stan utan att få folk som tittar snett på mig. Hur många har du öppnat din käft för? Hur har du uttryckt dig? Slampa? Hora? Player? Inte fan vet jag, men något i den stilen antar jag?

Det är inte heller bara du som gör mig jävligt arg och irriterad nu.. Deperimerad - hm.. kul. Det är alla jävla satans mentalt efterblivna jävlar som står på denna jord. Alla bör huggas. Men i dina ögon är det kanske jag som bör huggas? Hals huggas? Hängas? Du bad mig ju ändå att dra till helvetet så vänta tills jag dör så slipper du mig.

Du vägrade också att lära känna mig, du orkade inte lyssna på mina ord och förstå. Varför vi bråkade så jävla mycket var för att vi inte förstod varann, varför vi inte kände varann.

Vågar man ens visa sig i närheten nu? Skulle inte tro det, vågar inte lämna sängen snart, världen är mycket finare utanför mitt fönster. Kommer snart vägra gå till stan, gå ut. Aldrig ta bussen till någonstans. Inte bry mig om något, och allt är fan ditt jävla fel.

Jag skulle vilja kalla dig äckel.. Jag skulle vilja skälla ut dig, säga allt jag tycker om dig just nu. Men i slutet skulle bara du ha rätt. Allt skulle riktas mot mig, som sagt du är en spegel, så varför inte?

Men du behöver ju inte se på mig, aldrig vidröra mig eller stå i min närhet. För allt är över nu, visst? Du kan ju bara gå långt åt helvete, fast nä.. Där är väl jag snart. Men du är inte oskyldig du heller..

FyfanFyfanFyfanFyfanFyfanFyfanFyfanFyfanFyfanFyfanFyfanFyfanFyfanFyfan

Jag orkar inte okej? Orkar inget, jag brister snart ut i gråt.. Vad fan har jag gjort, ja.. Gjort det värsta i mitt liv.. Fan, fan va kul. Verkligen.

Gå, gå långt här ifrån..
Så slipper vi varann.
Gå så slipper du se mig.
Kom aldrig tillbaks och låt mig ångra..
Ångra allt jag gjort, allt jag sagt och allt jag levt för.
Du kommer bara le när du ser mig ligga där.

För jag såg blicken du hade när jag sa de där orden.
Jag såg hur du ville lägga dina händer runt min nacke.
Och knäcka den..
Du ville slippa mig, tortera mig, sedan döda mig.

Men det är alltid lika kul att se den mordiska blicken från den som hatar en.
För då vet man vem man kan ringa om man har problem..

112... ringer
- Vad kan jag hjälpa till med?
- Brutalt självmord, eller varför inte mord?
- Vet du någon misstänkt?
- .... Jag.

Hade kanske varit skönt...