damn va packad

Under min uppväxt



Började jag att inse



Att alla människor runt omkring mig



En efter en



Hade börjat knäcka koden



Livets kod



De hade börjat lära sig att spela spelet



Livets spel



Men jag kunde inte reglerna



Det kan jag fortfarande inte



För jag har inte velat veta



Allt stämde inte överens med den värld jag ville leva i



Jag hörde inte hemma i den världen



Så jag skapade min egen



Jag flydde



Bort från verkligheten



Omgivningen tvingade mig att återvända



Det var ett lidande



Men jag lyckades



Jag kan inte längre fly in i min skyddade värld



Den som så länge varit min trygga famn



Istället får jag lära mig



Att spela spelet



I den värld jag egentligen inte passar in i....

Jag har aldrig varit så osäker som när jag skulle gå ut och handla och fick syn på en inavlad Hells-Angels medlem med gomspalt. Han snodde min handväska, sa att det var mitt fel att hans föräldrar hade tvingat på honom rosa dockklänningar som liten, att han tvingats att sjunga: "Jag är en liten flicka som aldrig kommer att uppfinna något östländskt"

" Okej nu ska vi ha gnidpartaj i vitrinskåpet! Alla som känner för det kan ta med en stekspade, eventuellt en burk jordgubbsmarmelad. Eller så slår vi till på ett cykellås!"

I det innersta rummet jag ser en katt som inte har några underkläder på sig. "Varifrån kommer du min vän?" Frågar jag den närsynta men smått miserabla katten. "Mitt fruntimmer ser inte ut som hon gjorde för tjugo år sedan" svarar katten.

"Jag uppkommer inte förens

midnatt."

"Av min svägerska jag kommer till te-dags. Inte för att jag kommer bara för att jag inte kommer."

Semifinalen går av stapeln den 28 juni. Den dag då jag inte är här eftersom jag inte kommer att komma dit.

"Jag ser dem tusen flammor som seglar runt dig. Av dem är det endast tjugotvå stycken som går att ersätta med kaffepulver."

eyy.. hur är det med dig nu för tiden?.. det var ju ett jävla tag sedan vi sågs.. fan vi borde träffas snart asså:).. peace