Wednesday 24 June 2009 photo 5/6
|
(Tidigare kapitel)
En stund senare stod Mike och jag i torkrummet och fäste klädnypor i tyget. Vi började i var sin ände och arbetade oss in mot mitten. Mike var snabbare eftersom jag måste stå på en pall för att nå upp, men han väntade på mig.
- Vet du hur många fräknar du fick i går? frågade han när jag hade satt fast den sista klädnypan.
- Alldeles för många.
- Det tycker inte jag. Jag gillar fräknar.
Att vara i ögonhöjd med honom besvärade mig. Jag tittade på tyget för att slippa möta hans blick.
- Vad fint det blev, konstaterade jag för att ha något att säga.
- Varför vill du inte se mig i ögonen? frågade Mike.
- Brukar tjejerna titta på dig hela tiden?
Han log sitt sneda leende.
- Nej. Men ibland verkar det som om du är rädd för att möta min blick.
- Det är jag inte, försäkrade jag och höjde blicken till hans halsgrop.
- Högre, sa han.
Jag tittade på hans mun.
- Ännu högre.
När jag hade samlat tillräckligt med mod för att möta hans blick tittade han på mina läppar. Hans ansikte närmade sig långsamt mitt.
Om jag skulle dra mig ur så var det hög tid att göra det nu. Jag stod kvar och väntade andlöst. Hans läppar snuddade vid mina.
Hur kunde en fjäderlätt beröring vara så underbar? Han höll inte ens i mig. Det var bara hans mun mot min, mjuk som en viskning.
En stund senare stod Mike och jag i torkrummet och fäste klädnypor i tyget. Vi började i var sin ände och arbetade oss in mot mitten. Mike var snabbare eftersom jag måste stå på en pall för att nå upp, men han väntade på mig.
- Vet du hur många fräknar du fick i går? frågade han när jag hade satt fast den sista klädnypan.
- Alldeles för många.
- Det tycker inte jag. Jag gillar fräknar.
Att vara i ögonhöjd med honom besvärade mig. Jag tittade på tyget för att slippa möta hans blick.
- Vad fint det blev, konstaterade jag för att ha något att säga.
- Varför vill du inte se mig i ögonen? frågade Mike.
- Brukar tjejerna titta på dig hela tiden?
Han log sitt sneda leende.
- Nej. Men ibland verkar det som om du är rädd för att möta min blick.
- Det är jag inte, försäkrade jag och höjde blicken till hans halsgrop.
- Högre, sa han.
Jag tittade på hans mun.
- Ännu högre.
När jag hade samlat tillräckligt med mod för att möta hans blick tittade han på mina läppar. Hans ansikte närmade sig långsamt mitt.
Om jag skulle dra mig ur så var det hög tid att göra det nu. Jag stod kvar och väntade andlöst. Hans läppar snuddade vid mina.
Hur kunde en fjäderlätt beröring vara så underbar? Han höll inte ens i mig. Det var bara hans mun mot min, mjuk som en viskning.