April
Wednesday 16 September 2009 photo 2/3
|
Första gången jag såg dig så höll jag på o svimma, Jag berättade för Hanna hur snygg jag tyckte du va, Hon berättade att du va Kans men att hon inte va säker på vad du hette i förnamn, Men hon trodde du hette Alexander.
Varje gång jag följde med henne på vattudal så såg jag dig gå där med dina kompisar, Jag trodde ju aldrig någon som du skulle vilja lära känna mig, knappt prata med mig, men de hade jag fel på.
För den 9 juli 2009 så träffades vi vid "grillhuset" du fråga vad jag hette och gav mig en kram, Vi böt mobilnummer senare under kvällen sen farsvann du.
På Fredag morgon skrev jag till dig och du svara och du fråga om jag skulle ut den kvällen men jag va så osäker för hela mitt liv hade rasat samman kvällen innan, jag hade misst dom vänner jag alltid ha kunnat lita på.
Den kvällen va en av dom svåraste saker som hänt mig, Att se dom två tillsammans, Och sedan alla lögner, Gjorde hon bara så för hon va svartsjuk på mig.? För jag fick dom hon ville ha, Bara för dom gillade mig mer än henne.?
Visst jag kan erkänna de nu, Att de jag gjorde den kvällen jag fick sommarlov var riktigt riktigt onödigt.! Men alla gör vi fel som vi får ångra. Du visste ju hur han va, jag hade ju berättat för dig vad han hade skrivit till mig och han hade ju skrivit EXAKT samma sak till dig, Så PLAYER säger ja bara.!
Men jag visste inte bättre då, Och jag trodde ju du gått vidare, Du pratade ju så som du skulle ha gjort de..
Men som sagt jag tänkte verkligen inte då, Hur många jag sårat under den där tiden.
Så jag fick anntagligen vad jag förtjänat, Men ändå...
Jag fick ändå min belönning, Kan man säga.
Jag bestämde mig för att gå ut den kvällen ändå och vi träffades.
Du tog min hand, Kysste mig på kinden och jag förstod verkligen inte vad som hade hänt, Men jag kände verkligen värmen och glädjen inom mig så jag stanade upp och log imot dig medans jag tog steget och kysste dig på munen.
Hela kvällen var vi tillsammans, vi bestämde oss för att träffas nästa kväll oxå.
Du stod och vänta på mig i flera timmar och de skulle inte vem som hellst göra. Men när vi äntligen träffades så kom värmen tillbaks =)
De va som om jag svävade uppe bland molnen.
Vi släppte aldrig varanda och även den kvällen blev underbar.
Men när de va dax att gå hem så fick jag ett sms där de stod att du börja gilla mig, att du trodde du va kär i mig.
Jag blev så lycklig när jag fick se dom orden av dig, Men jag kunde knappt tro de.
Och på söndagen gick du ända in till byn i spöregnet för att få säga hejdå till mig och de va då jag verkligen kände att de som va mellan oss va på riktigt, att du inte drev med mig eller så.
Men efter de for jag flera 100 mil ifrån dig och efter en halv månad kom jag tillbaks hem igen och de vi hede mellan oss levde fortfarande =)
Och nu har vi varit tillsammans 2 månader 1 vecka och 4 dagar exakt och kärleken mellan oss kommer aldrig dö ut.!
Jag kommer alltid älska dig, Jag kan inte leva utan dig, Alexander.
När jag kollar tillbaks på den tid som varit innan jag träffa dig så skäms jag riktigt riktigt mycket.!
Alla gör vi fel, Fel som vi får ångra.
Men allt har tydligen sin mening, Och om aldrig de hade hänt så kanske jag aldrig skulle ha träffat min Alexander.
Och livet går ju vidare, Men de känns som om mitt står still..
Jag har min Alexander =)
Jag har min familj =)
Men mina vänner då.?
Och skolan hur fan ska de gå med de.?? :S
Jag orkar inte tänka på sånt som får mig deppig, När jag inte är med dig älskling så kämpar jag för att hålla allt som är svårt innom mig, att inte tänka på de.
Men de är inte alls lätt.
Men jag är överlyckligt glad att jag har dig.
Jag komemr alltid älskar dig Alexander krister Kans.! <33
Varje gång jag följde med henne på vattudal så såg jag dig gå där med dina kompisar, Jag trodde ju aldrig någon som du skulle vilja lära känna mig, knappt prata med mig, men de hade jag fel på.
För den 9 juli 2009 så träffades vi vid "grillhuset" du fråga vad jag hette och gav mig en kram, Vi böt mobilnummer senare under kvällen sen farsvann du.
På Fredag morgon skrev jag till dig och du svara och du fråga om jag skulle ut den kvällen men jag va så osäker för hela mitt liv hade rasat samman kvällen innan, jag hade misst dom vänner jag alltid ha kunnat lita på.
Den kvällen va en av dom svåraste saker som hänt mig, Att se dom två tillsammans, Och sedan alla lögner, Gjorde hon bara så för hon va svartsjuk på mig.? För jag fick dom hon ville ha, Bara för dom gillade mig mer än henne.?
Visst jag kan erkänna de nu, Att de jag gjorde den kvällen jag fick sommarlov var riktigt riktigt onödigt.! Men alla gör vi fel som vi får ångra. Du visste ju hur han va, jag hade ju berättat för dig vad han hade skrivit till mig och han hade ju skrivit EXAKT samma sak till dig, Så PLAYER säger ja bara.!
Men jag visste inte bättre då, Och jag trodde ju du gått vidare, Du pratade ju så som du skulle ha gjort de..
Men som sagt jag tänkte verkligen inte då, Hur många jag sårat under den där tiden.
Så jag fick anntagligen vad jag förtjänat, Men ändå...
Jag fick ändå min belönning, Kan man säga.
Jag bestämde mig för att gå ut den kvällen ändå och vi träffades.
Du tog min hand, Kysste mig på kinden och jag förstod verkligen inte vad som hade hänt, Men jag kände verkligen värmen och glädjen inom mig så jag stanade upp och log imot dig medans jag tog steget och kysste dig på munen.
Hela kvällen var vi tillsammans, vi bestämde oss för att träffas nästa kväll oxå.
Du stod och vänta på mig i flera timmar och de skulle inte vem som hellst göra. Men när vi äntligen träffades så kom värmen tillbaks =)
De va som om jag svävade uppe bland molnen.
Vi släppte aldrig varanda och även den kvällen blev underbar.
Men när de va dax att gå hem så fick jag ett sms där de stod att du börja gilla mig, att du trodde du va kär i mig.
Jag blev så lycklig när jag fick se dom orden av dig, Men jag kunde knappt tro de.
Och på söndagen gick du ända in till byn i spöregnet för att få säga hejdå till mig och de va då jag verkligen kände att de som va mellan oss va på riktigt, att du inte drev med mig eller så.
Men efter de for jag flera 100 mil ifrån dig och efter en halv månad kom jag tillbaks hem igen och de vi hede mellan oss levde fortfarande =)
Och nu har vi varit tillsammans 2 månader 1 vecka och 4 dagar exakt och kärleken mellan oss kommer aldrig dö ut.!
Jag kommer alltid älska dig, Jag kan inte leva utan dig, Alexander.
När jag kollar tillbaks på den tid som varit innan jag träffa dig så skäms jag riktigt riktigt mycket.!
Alla gör vi fel, Fel som vi får ångra.
Men allt har tydligen sin mening, Och om aldrig de hade hänt så kanske jag aldrig skulle ha träffat min Alexander.
Och livet går ju vidare, Men de känns som om mitt står still..
Jag har min Alexander =)
Jag har min familj =)
Men mina vänner då.?
Och skolan hur fan ska de gå med de.?? :S
Jag orkar inte tänka på sånt som får mig deppig, När jag inte är med dig älskling så kämpar jag för att hålla allt som är svårt innom mig, att inte tänka på de.
Men de är inte alls lätt.
Men jag är överlyckligt glad att jag har dig.
Jag komemr alltid älskar dig Alexander krister Kans.! <33
Comment the photo
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/apanslillsyster/410013905/
Visa toppen
Show footer