Next day

Previous day

Friday 7 December 2007 photo 1/1

I går var vi på kontroll i Västervik eftersom jag gått över tiden i snart två veckor. Först ultraljud på Familjecentralen där det fastställdes hur mycket fostervatten som fanns. Vi har alltid fått sitta och vänta i minst 20 min innan det blir vår tur där. Men ändå verkar de inte ha så mycket att göra. Vi hörde röster från korridoren. "Hörrni, vi får sätta på kaffe själva i dag eftersom det inte finns någon sjuksköterska här!", ropade en kvinna till de andra i personalen. Jag och Anders tittade på varandra och började skratta. Vad handlade det om nu då? Lät ju helknasigt ^^, Fostervattensmängden såg iaf helt normal ut. Det var svårt att försöka urskilja något av bebisen på skärmen den här gången. H*n är ju så stor nu så en hand ser ut att täcka hela skärmen. Men det spelar ingen roll, snart har vi ju honom/henne i våra armar och då kan vi inspektera och titta hur mycket vi vill :)
Efter det gick vi till sjukhuset där jag kopplades till en CTG-apparat. "Ni har fullt upp i dag va?", frågade jag barnmorskan (som för övrigt var supertrevlig så hoppas få henne under förlossningen). Vi såg gravida överallt och jag hörde hur barnmorskorna ursäktade sig med att det var mycket att göra just i dag. "Ja vi har ett par som föder nu och ett par som redan är förlösta. Lustigt men vissa dagar sker allt på en gång och andra är det nästan helt tomt". En kvinna satt ute i väntrummet med oss alldeles ensam och hade värkar. Hon fick vänta på ett rum. Glad att det inte var jag. Anders och jag blev lämnade ensamma på rummet och jag låg i en säng med apparaten kopplad på magen, maskinen intill mig där man kunde se barnets hjärtljud och mina sammandragningar genom siffror och en nål som ritar kurvor på papper och en kudde hade jag mellan benen (jag brukar sova så också, mycket skönare, samt att jag ligger på sidan). Ganska snart kom det in en läkare. Hon sa att allt såg väldigt bra ut när hon studerade pappret med kurvorna och sedan sa hon att hon skulle göra en vaginal koll på mig. Så det var bara att dra ner byxorna. Anders som varit hur nervös som helst hela dagen satt där i sin fina skjorta och vände och vred på sig och visste inte riktigt vilket håll han skulle titta åt. Han tycker det är jobbigt att han inte kan hoppa in i mitt ställe och ta smärtan åt mig, eller åtminstonde vara till mer hjälp. Men jag försäkrar honom om att det ÄR han. Enorm hjälp. Bara att ha honom i närheten gör mig betydligt lugnare. Jag log åt honom hela vägen till Västervik. Aldrig sett honom så nervös förut. Själv var jag väldigt lugn för jag var rätt säker på att bli hemskickad igen. Hur som helst, hinnsvepningen var det ja. Jag var inte riktigt beredd på att hon skulle köra upp hela handen och göra mig riktigt illa. Det gjorde så satans ont. "Vad i helsike gör du kvinna!?", tänkte jag. Efteråt fick jag veta att hon gjort en hinnsvepning. Ett nytt begrepp för mig.
Förklaring:
Att göra det kallas hinnsvepning, och innebär att han gör en liten skada på hinnorna i livmoderhalsen. Skadan gör att kroppen frisätter prostaglandiner, ämnen som har flera uppgifter och även behövs för att starta förlossningen. Har man tur så kan det hela sedan komma igång inom något eller ett par dygn. Läkaren sa att det kan blöda en smula efter en hinnsvepning ibland och

0 Visa hela listan

I går var vi på kontroll i Västervik eftersom jag gått över tiden i snart två veckor. Först ultraljud på Familjecentralen där det fastställdes hur mycket fostervatten som fanns. Vi har alltid fått sitta och vänta i minst 20 min innan det blir vår tur där. Men ändå verkar de inte ha så mycket att göra. Vi hörde röster från korridoren. "Hörrni, vi får sätta på kaffe själva i dag eftersom det inte finns någon sjuksköterska här!", ropade en kvinna till de andra i personalen. Jag och Anders tittade på varandra och började skratta. Vad handlade det om nu då? Lät ju helknasigt ^^, Fostervattensmängden såg iaf helt normal ut. Det var svårt att försöka urskilja något av bebisen på skärmen den här gången. H*n är ju så stor nu så en hand ser ut att täcka hela skärmen. Men det spelar ingen roll, snart har vi ju honom/henne i våra armar och då kan vi inspektera och titta hur mycket vi vill :) Efter det gick vi till sjukhuset där jag kopplades till en CTG-apparat. "Ni har fullt upp i dag va?", frågade jag barnmorskan (som för övrigt var supertrevlig så hoppas få henne under förlossningen). Vi såg gravida överallt och jag hörde hur barnmorskorna ursäktade sig med att det var mycket att göra just i dag. "Ja vi har ett par som föder nu och ett par som redan är förlösta. Lustigt men vissa dagar sker allt på en gång och andra är det nästan helt tomt". En kvinna satt ute i väntrummet med oss alldeles ensam och hade värkar. Hon fick vänta på ett rum. Glad att det inte var jag. Anders och jag blev lämnade ensamma på rummet och jag låg i en säng med apparaten kopplad på magen, maskinen intill mig där man kunde se barnets hjärtljud och mina sammandragningar genom siffror och en nål som ritar kurvor på papper och en kudde hade jag mellan benen (jag brukar sova så också, mycket skönare, samt att jag ligger på sidan). Ganska snart kom det in en läkare. Hon sa att allt såg väldigt bra ut när hon studerade pappret med kurvorna och sedan sa hon att hon skulle göra en vaginal koll på mig. Så det var bara att dra ner byxorna. Anders som varit hur nervös som helst hela dagen satt där i sin fina skjorta och vände och vred på sig och visste inte riktigt vilket håll han skulle titta åt. Han tycker det är jobbigt att han inte kan hoppa in i mitt ställe och ta smärtan åt mig, eller åtminstonde vara till mer hjälp. Men jag försäkrar honom om att det ÄR han. Enorm hjälp. Bara att ha honom i närheten gör mig betydligt lugnare. Jag log åt honom hela vägen till Västervik. Aldrig sett honom så nervös förut. Själv var jag väldigt lugn för jag var rätt säker på att bli hemskickad igen. Hur som helst, hinnsvepningen var det ja. Jag var inte riktigt beredd på att hon skulle köra upp hela handen och göra mig riktigt illa. Det gjorde så satans ont. "Vad i helsike gör du kvinna!?", tänkte jag. Efteråt fick jag veta att hon gjort en hinnsvepning. Ett nytt begrepp för mig. Förklaring: Att göra det kallas hinnsvepning, och innebär att han gör en liten skada på hinnorna i livmoderhalsen. Skadan gör att kroppen frisätter prostaglandiner, ämnen som har flera uppgifter och även behövs för att starta förlossningen. Har man tur så kan det hela sedan komma igång inom något eller ett par dygn. Läkaren sa att det kan blöda en smula efter en hinnsvepning ibland och det är då inget att oroa sig för. "Ska vi åka hem nu?", undrade jag. "Ja nu får ni åka hem. Jag tror det bara var det här som behövdes, en liten knuff på vägen. Ni har fått en ny tid på söndag kl. 9. Då sätter vi igång förlossningen men jag tror att du kommer tillbaka innan och att det sätts igång av sig själv.", sa hon och log. Jag hoppas hon har rätt. Men då vet ni (och vi, äntligen) att senast på söndag (eller måndag om det drar ut på tiden väldigt mycket) så har en liten Theo eller Linnea kommit till världen :)

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

Comment the photo

Malin Sun 9 Dec 2007 18:17

Lycka till... :)
Lustigt, jag heter Josefin i andranamn och min syster heter Linnea :)

- Read more -

Anonymous Sun 9 Dec 2007 13:51

Lycka till nu! *nyfiken*

- Read more -

Kristoffer Sun 9 Dec 2007 11:50

Hoppas att allt går bra för er allesammans! =)

Det där med hinnsvepningen (ordet i sig låter ju lite fint) verkar vara en intressant upplevelse... =P

- Read more -

Anonymous Sat 8 Dec 2007 21:23

Aj, hela handen låter inget vidare alls juh! :/
Men jag hoppas att ni snart har h*n i er famn, kanske redan nu :) ?

- Read more -

Lovisa Fri 7 Dec 2007 19:20

Min syster heter Josefin och Linnea i andranamn så du och min mamma har lite samma smak.. Är glad för er skull :)

- Read more -

Isoptera Fri 7 Dec 2007 17:42

Åhh kan den inte "Pluppa" ;) ut snaaart...

- Read more -

carpeannah Fri 7 Dec 2007 15:37

HELA handen?! O.o
Spännande spännande!!
Såå nyfiken på bebisen!

- Read more -

mammafiia Fri 7 Dec 2007 10:54

så skönt att de snart e dax:)

- Read more -

Snuttizen Fri 7 Dec 2007 09:26

men gud vad spännande..
Fick tårar i ögonen när jag läste sista meningen!!
Hur känns det då?

- Read more -

Aphrael Fri 7 Dec 2007 09:27

Va gulligt :D
Det känns relativt lugnt men emellanåt blir det lite pirrigt. Försöker att inte fokusera för mycket på smärtan. Har ju ganska kraftiga förvärkar emellanåt. Men det känns mest bara underbart att äntligen, efter all denna väntan, så kommer det bli av nu. Jag kan inte beskriva hur mycket jag längtar efter att få dela den här upplevelsen med Anders...hur underbart det kommer bli att äntligen få se den lille filuren som legat så länge i magen! Man dör ju av nyfikenhet :)

- Read more -

Anonymous Fri 7 Dec 2007 09:06

Vad härligt! Inte långt kvar:)
Fina namn ni har valt oxå

- Read more -

Aphrael Fri 7 Dec 2007 09:07

Nej verkligen inte! Äntligen! :) Tack så mycket! Roligt att höra. Har varit lite osäker på att lägga ut innan vilka namn vi valt. Vi har haft flera favoriter men det är dessa två som satt sig hårdast så vi är ganska säkra på att det blir just de namnen. Sen kan man ju aldrig säga med 100 % att det blir de heller. Man kan ju ändra sig i sista sekunden. Men tämligen säkra är vi iaf :) Det känns som en Theo eller Linnea för oss och har gjort det under lång tid nu.

- Read more -