November
Monday 8 September 2008 photo 2/3
|
När jag vaknade upp i morse kunde jag inte röra mig. Hade vaknat en gång på natten för jag kände vattendroppar på mitt ansikte (? :O) och det visade sig vara Engla som lekte med vattnet i vattenglaset som stod bredvid sängen. När jag skulle lägga mig ner igen gick det inte. Jag ville inte väcka Anders som skulle upp och jobba dagen därpå så jag försökte själv...men det tog en halvtimme, minst.
När Linnéa vaknar brukar jag studsa upp automatiskt men nu var jag helt LÅST. Kändes så konstigt och totalt frustrerande! Så Anders gick så klart upp i stället och fick sedan hjälpa mig ta på mig kläder och allt möjligt. Jag ringde Vårdcentralen. De bad mig återkomma om två timmar klockan 8 och då jag ringde igen fick jag inte en tid förrän 11...suck...En timme kändes som en evighet med den smärtan. Sittandes kändes huvudet nertryckt i halsen och jag orkade inte hålla det uppe men liggandes var ännu värre pga av trycket mot ryggen. Aldrig haft så ont i nacken och ryggen förut (ok förvärkarna innan förlossningen var iofs inte så trevliga men av annan natur).
Hela jag gick snett (fast det kändes som jag nästan gick rakt) med huvudet lutande åt höger och med kroppen böjd framåt. Fick en trevlig läkare som sa "ja men gud, du är ju helt låst!" och han skickade mig genast till sjukgymnast. Han kände och sa att han inte kunde göra så mycket för tillfället för allt han skulle gjort skulle göra alldeles för ont. Jag hade visst fått en inflammation i musklerna, förmodligen pga av att jag nyss varit sjuk och att det kunde bero på att jag bärt Linnéa mycket. Han försökte dock att lätta huvudet från kotorna lite och det gjorde inte ont men hjälpte inte.
Läkaren hade gett mig recept på mediciner att hämta ut på Apoteket. Starka saker sa han. Jag tar knappt Panodil men jag har försökt ett par dagar nu (varit väldigt förkyld och febrig i ngn vecka) men det har inte hjälpt mot det här. Inte Zon heller. Så jag var tacksam över att besöket gav mig ngt och att jag fick fastställt att jag inte överdrev (ska mycket till innan jag uppsöker vård numera). Jag blev dåsig och trött av de starka värktabletterna men de har verkligen hjälpt så nu är jag betydligt rörligare. Fick veta att det skulle gå över om ngn vecka eller så och Anders är villig att stanna hemma och hjälpa mig men han har redan stannat hemma två dagar förra veckan pga av den höga febern och förkylningen så jag har sagt att jag klarar mig bra själv i morgon. Har fått en massa övningar från sjukgymnasten också så det går nog snart över.
Jag var låst men det verkar ha löst sig nu. Det gör det ju alltid till slut, eller hur? ;D
Comment the photo
se till att ta hand om dig nu!
många kramar - elin
hoppas det försvinner snart!!
massa krya på dig kramar från oss här borta i nässjö.
Hoppas hoppas att det blir bättre snart.
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/aphrael/264287291/
Visa toppen
Show footer