Dagdrömmaren

Måndag morgon och jag väntar på skolbussen, ännu en tråkig helg avklarad i min ensamhet vid datorn. Helgen skulle ju bli skit kul men planer ändras.
Bussen kommer fram och jag går på, hoppas att Amanda är på bussen.
Hon är min bästa vän på hela skolan fast vi typ aldrig ses utanför skolan, vi sitter alltid på skolbussen och snackar men det är allt typ.
Jag går bakåt i bussen letar med blicken efter henne och tack gode gud där satt hon med musik i öronen, hon såg helt död ut som om hon knappt sovit på hela helgen.

- Hej hur är det? Frågade jag.
- Hej, jag lever i alla fall och du då?
- Samma skulle jag säga, dryg helg bara.
- Skulle du inte ut med Bea i helgen?
- Jo men hon ställde såklart in det igen.
- Seriöst? Alltså hur orkar du med henne?
- Jag bara gör det tydligen hon verkar vara värt mödan.
- Du borde fan lägga din tid på någon som faktiskt är vär det.

Jag förstod självklart vad hon menade men ärligt talat så hade jag inget bra svar, jag har alltid gillat Bea och det bara blev och är så.
Bussen kommer fram till skolan och jag går in på skolan, första lektionen är matte. Jag hatar matte det är så drygt och så ologiskt om du frågar mig.
Jag går in i klassrummet och sätter mig på samma plats som jag brukar, nära dörren in till klassrummet.
Den här lektionen så arbetar vi självständigt i boken, tittar runt i rummet och allt är som det brukar.
Sport-killarna löjlar sig där de sitter, de flesta av tjejerna arbetar på tyst och flitigt. Jag stirrade ner i boken och läste första matte-talet, redan där gav jag upp. Jag tittade ut genom fönstret på andra sidan, vädret var värdelöst, regnade utav bara helvete.

Jag började fundera på det Amanda sa på bussen, är verkligen Bea värd min tid? Om inte, vem skulle då vara det? Finns ingen som gillar mig vad jag vet.
Och varför skulle de det? Jag är ju bara en nördig tjockis som knappt vågar prata med tjejer om annat än typ skolan.
När jag ställde dessa frågor till mig själv så börjar alltid dagdrömma tillslut, jag är nog en av de största dagdrömmarna jag vet.
Speciellt i skolan, jag antar att det ät mitt sätt att rymma från verkligheten och min verklighet är bara så grå och trist.
Min hjärna spårar ur och där inne kan allt hända.
Jag kan se på en tjej i klassen under en lektion och helt plötsligt så är jag gift med henne i min dröm. Jag fattar att folk kan se detta som sjukt eller fucked up, men aldrig att jag tänkte något snuskigt om dem utan mest romatiska saker. Kalla mig creepy men jag bryr mig inte för jag håller det ändå för mig själv, det är mitt sätt att inte strypa mig själv i min verklighet.
Men ärligt talat, vad skulle jag göra åt det? Prata med dem istället?
You wish, jag har för dåligt självförtroende och är väl inte särskilt attraktiv heller.
Om jag gick fram till en tjej jag gillar så skulle jag nog bara få fram:
- Hej, kul matte lektion va?
Det hjälper ju verkligen inte mig.
Så dagdrömmandet var det ingen visste om mig och så ska det förbl.

Jag kollade runt mig i klassrummet igen och min blick fastnade för Malin, hon var den typiska duktigt flickan i klassen.
Satt tyst och arbetade på flitigt varje dag i skolan.
Jag har egntligen alltid gillat henne mer eller mindre sedan första dagen i sjuan, det är något med henne som gjode att hon känndes mystisk och spännande. Hennes leende är ett sådant leende som smittar av sig när du ser det, hennes hår låg fint över hennes axlar och blänkte fint av lamporna i taket.
Hennes mörka ögon var så vackra och djupa att du kunde slukas hel av dem.

Men den här gången var det min hjärna som skulle sluka upp henne hel och dra in henne i min egna värld, min fantasi tog över och jag var inte längre i klassrummet. Jag var på en strand med en klar ljusblå himmel, vattnet glittrade vackert och fridfullt, palmerna vajade i den varma vinden som smekte mig. Där var hon med en guld blomma i håret iklädd en frägglad klänning som rycktes med i vinden ibland.
Hon såg mig, gick fram till mig och frågade.

- Hej vad gör du här? Hon log sådär vackert bara hon kunde.
- Hej, jag letade efter dig. Sa jag med en klump i halsen.
- Letade du efter mig, varför det?
- Jag har velat prata med dig varje dag i skolan men aldrig riktigt vågat.
- Verkligen? Men säg det nu då?

Jag såg i hennes djupa fängslande ögon och tog ett djupt andetag.

- Jag har gillat dig sedan första dagen i sjuan, men aldrig vågat säga det till dig för att i min värld skulle aldrig en tjej som du tycka lika dant om mig.
- Jag brukade alltid ge upp på tjejer eftersom jag har intalat mig själv att det kommer aldrig att hända att någon skulle tänka samma om mih.
- Men med dig är det annorlunda, jag slutar aldrig drömma och önskar att jag en dag har modet att berätta för dig.
- Det som får mig att hålla kvar vid min dröm är egentligen allt med dig, ditt leende lyser upp min gråa vardag, ditt skratt lugnar min oroliga själv.
- Dina ögon att jag blir galen, de fängslar mig och får mig att aldrig vilja lämna din sida.
- Allt jag önskar att jag på något sätt skulle kunna visa för dig hur hela min värld kretsar runt dig.

Malin ser helt ställd ut och stirrar på mig sen så säger hon.
- Wow.. du skojar verkligen inte, vet du vad?
- Nej vad?
- Ikväll så ska du få en chans att berätta allt du verkligen känner ock tycker om mig. För vi ska gå ut du och jag.

Jag vaknar ur min dagdröm för att vår lärare säger att lektionen är slut, jag bara kollar runt mig och alla packar ihop sina saker som vanligt och tar sig ut ur klassrummet. När jag nästan är ute själv så stoppar läraren mig som frågar.

- Är allt okej?
- Ja allt är okej.
- Okej men du verkade helt frånvarande som om du inte ens satt i rummet.
- Jag antar att jag tankespridd bara.
- Okej, bara du inte struntar i lektionerna bara!
- Okej, jag ska göra bättre ifrån mig.
- Bra!

Jag led igenom resten av skoldagen och kommer hem, jag går och startar datorn. Loggar in på msn, Malin är online redan och jag funderade på att allt det jag sa till henne i min dagdröm verkligen är så jag känner för henne.
Jag bestämde mig för att köra på det, det fick bära eller brista.
Jag vet att det är fegt att göra det via msn istället för att göra det face to face, men nu är det så att jag är sjukt feg när det kommer till mina känslor och dela med mig dem. Jag skrev först och kollade läget med henne och hon sa att det var bra. Sen skrev jag bokstavligt allt det där jag sa till henne i min dröm, mitt hjärta slog så hårt att jag trodde att det skulle hoppa ur bröstet på mig. Jag såg att hon läser det och jag började svettas så nervös jag blev.
Hon håller på att skriva sitt svar och jag kan inte vänta mer, jag håller på att ramla av min stol. Men där var det hennes svar, jag hade verkligen sagt det till henne nu och hon har svarat. Jag läser allt i slow motion och precis när jag läst det så fick jag stömavbrott i huset.

Slut.

Annons

The photo has no tags

January 2017