Än en dag var jag telefonen med lovisa, min vackra flicka.
Vi pratade om hur allt var, hemma och i skolan.
Vi kom fram till att många skoldagar var svåra och tröttsamma och att vi båda länktar till den tid då vi är fria och kan förverkliga våra ambitioner och drömmar.
Det är nog inte bara vi på denna planet, som tänker likadant.

Nu ska i allafall jag börja tänka om!

Det kostar så mycket tid att rata dagen och vänta på nästa. Ska man sitta en hel eftermiddag och vänta på nästa dag, bara för att förmiddagen var mindre lyckad? Måste dagen ha en övervägande procentuell rolighet för att bli ihågkommen?
Istället för att resonumera dagen som helhet (den var bra, mindre bra, dålig, urkass, dööende), så kan kan istället försöka komma ihåg en bra sak per dag som man kan tänka tillbaka på och vara tacksam för.

Det behöver inte vara att man vunnit en miljon.
Det räcker med ett leende till någon som behöver det, att man hjälpte sin mamma att handla. Att man fick sin favoritmat eller att man klarade provet.

När man sen lägger sig på kvällen kan man tänka på dagens bästa stund eller ögonblick. Tacka för det, och hoppfullt somna in, för att sen få en hel ny dag att spendera.

"Tänk dig att du får 86 400 per dag insatt på ett eget bankkonto. Du får spendera vart enda öre! Men när dagen är slut, försvinner allt oavsett hur mycket du har kvar. Det går inte att spara tills nästa dag. Använder du då inte alla pengar mycket flitigt?
Du har faktist ett sådant bank, den kallas tiden. Där får du varje dag 86 400 sekunder till ditt förfogande.
Gör varje dag minnesvärd"
(Kristina Reftel, Det är aldrig kört)

ja, det är så sant och tänkvärt!