Monday 20 October 2008 photo 1/1
|
Den här dagen har jag kommit underfund med ordspråket
"Det finns två sidor av allting"
När jag somnade på söndagskvällen lovade jag mig själv att vakna posetiv och inte ha några fördomar om dagen.
Bönen blev besvarad, och trots att frosten hade lagt sig på morgonen så tog jag cykeln till skolan, glad och peppad som jag var.
Självklart halkade jag i en nerförsbacke och cykeln och allt därtill flög all världens väg.
Men detta gjorde mig inte arg, tvärtom! Olyckor är en av de få tillfällena då okända, anonyma människor på gatan, plötsligt ser varandra. Hela två personer brydde sig helt plötsligt om mig, jag, en helt okänd flicka. Dessutom fick jag stoltsera med ett litet sår på benet och hål i strumpbyxan.
Mitt andra exempel var min hemfärd, då också på cykel. Visst hade isen smält, men istället fick jag utstå 5 ton luftmassa som hindrade mig från att lämna skolan (fenomenet kallas motvind). Denna otrevliga cykeltur slutade även den med att en helt okänd människa plötsligt såg mig. Jo saken var den att i hela fem meter kämpade jag och en äldre kille sida vid sida mot vinden. Och helt utan förvarnig vänder han sig om mot mig och säger: Vilken blåst!
Jaa! skrattar jag tillbaka. Sen svänger han av.
Två helt bedrövliga cykelturer resulterar i socialisering med nya okända människor!
Det gäller bara att vända på allt och se det från den posetiva sidan
"Gläds då du snubblar - du slapp just att falla!"
(ur boken: det är aldrig kört)
"Det finns två sätt att leva. Det ena är som om ingenting vore ett mirakel. Det andra är som om allting vore ett mirakel."
(Albert Einstein)
"Det finns två sidor av allting"
När jag somnade på söndagskvällen lovade jag mig själv att vakna posetiv och inte ha några fördomar om dagen.
Bönen blev besvarad, och trots att frosten hade lagt sig på morgonen så tog jag cykeln till skolan, glad och peppad som jag var.
Självklart halkade jag i en nerförsbacke och cykeln och allt därtill flög all världens väg.
Men detta gjorde mig inte arg, tvärtom! Olyckor är en av de få tillfällena då okända, anonyma människor på gatan, plötsligt ser varandra. Hela två personer brydde sig helt plötsligt om mig, jag, en helt okänd flicka. Dessutom fick jag stoltsera med ett litet sår på benet och hål i strumpbyxan.
Mitt andra exempel var min hemfärd, då också på cykel. Visst hade isen smält, men istället fick jag utstå 5 ton luftmassa som hindrade mig från att lämna skolan (fenomenet kallas motvind). Denna otrevliga cykeltur slutade även den med att en helt okänd människa plötsligt såg mig. Jo saken var den att i hela fem meter kämpade jag och en äldre kille sida vid sida mot vinden. Och helt utan förvarnig vänder han sig om mot mig och säger: Vilken blåst!
Jaa! skrattar jag tillbaka. Sen svänger han av.
Två helt bedrövliga cykelturer resulterar i socialisering med nya okända människor!
Det gäller bara att vända på allt och se det från den posetiva sidan
"Gläds då du snubblar - du slapp just att falla!"
(ur boken: det är aldrig kört)
"Det finns två sätt att leva. Det ena är som om ingenting vore ett mirakel. Det andra är som om allting vore ett mirakel."
(Albert Einstein)
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/aresea/283205260/