Ömhet är min gäckerska, Trohet min rådgivare, Vänskap min rival, Passion mitt byte, Smärta är min att befalla, Kärlek min förlust men hur det än går står jag där utan tjänare, utan älskarinnor, utan vänner vid mållinjen fallen, skjuten som ett flyende djur som försöker rädda sitt liv från jägaren. Med min efterlängtade förlust snart i min ägo, nästan inom min armlängd, men vad händer?.... Skottet ekar... genomborrad av en svart pil från ovan... Ödet... Ödet gäckar mig ännu en gång, med ett leende på läpparna viskar han likt vinden: "det är ej sådan din väg skall bli... Du skall färdas vidare i mån om att hitta den rätta. Tills dess skall du förbli ensam i alla tider som väntar..." Jag ser ur ögonvrån hur kärleken sakta försvinner ur mitt sikte, och in i intet. Jag känner en värme sippra ut ur bröstet där pilen träffade mig. Tårar av sorg sipprar ur mitt hjärta, det salta tårarna får smärtan bara att bli mer outhärdlig. Jag greppar efter min kniv i ett desperat försök att göra slut på mitt lidande. Som en kraft från ovan hejdas min hand precis när jag ska köra den vassa eggen genom min hals. En röst ekar i mitt inre. Den befaller mig att låta bli, istället ska jag omfamna smärtan i lärdom. Jag brister ut i gråt av hjälplöshet men inga tårar faller, vad skall jag göra? vad finns det att göra? varför är vi skapade för att känna så här? så många frågor, så mycket sorg till ingen nytta. Vad är kärlek igentligen? varför är hon så grym?... Kärlek... varför är du så ljuv?

Annons

The photo has no tags

September 2009