Tuesday 12 May 2009 photo 2/2
|
Ack, du min moder,
säj vem dig sände
just till min faders säng!
Du första gnistan
till mitt liv upptände
ack, jag arma dräng!
Blott för din låga
bär jag min plåga,
vandrar trött min stig.
Du låg och skalka
när du dig svalka,
brann min blod i dig.
Du bort haft lås och bom för din jungfrudom.
för din jungfrudom.
Tvi den paulunen,
tvi ock det verke
man till din brudsäng tog!
Tvi dina ögon
och ditt jungfrumärke,
som min far bedrog!
Tvi ock den stunden,
då du blev bunden
och din tro förskrev!
Tvi dina fötter,
då du blev trötter
och i sängen klev!
Ell' kanske på ett bord att min bild blev gjord,
att min bild blev gjord.
Ett troget hjärta
platt jag föraktar
tvi både far och mor!
Här ligger jag i rännsten
och betraktar mina gamla skor,
Tvi tocka hasor!
Rocken i trasor!
Skjortan svart som sot!
Si på halsduken,
lammskinnsperuken
och min sneda fot!
Det kliar på min kropp; kom och hjälp mig opp,
kom och hjälp mig opp.
Känn mina händer
magra och kalla
darra vid larm och dån
se dem av vanmakt
vid min sida falla
Liksom vissna strån.
Ögon och kinder,
allt sammanbinder
dubbel skröplighet.
Himmel, min tunga
orkar ej sjunga
om den fröjd jag vet
om kärleksro och kval och en full pokal,
och en full pokal.
Läska min tunga,
ack! söta safter,
spriden i kärlen ljud!
Jag är en hedning,
hjärta, mun och krafter
dyrka vinets gud.
Fattig, försupen,
i denna strupen
finns min rikedom.
I alla öden,
i bleka döden
läskar jag min gom,
och i min sista stund glaset för till mund,
glaset för till mund
Men krogdörrn öppnas,
luckorna skruvas
ingen i staden klädd.
Stjärnan av morgonrodnan
liksom kuvas
ned i molnens bädd
solstrålar strimma,
kyrktornen glimma,
luften blir så ljum.
Var är nu kappan?
Här ser jag trappan
ned till Bacchi rum.
Giv mig en sup, min själ törstar snart ihjäl,
törstar snart ihjäl.
Nå så gutår,
jag vill mig omgjorda,
ragla till bord och stop.
Nu ska de styva
leder bliva smorda,
smorda allihop.
Hurra, kurage!
Lustigt, bagage!
Friskt i flaskan, hej!
Nu är jag modig,
tapper och frodig,
och jag fruktar ej.
Ännu en sup ell' par! Tack, min mor och far,
tack, min mor och far!
Tack för vart sänglag,
skål för var trogen,
som gjort vid brudstoln sväng
tack du som virket
högg och drog ur skogen
till min födslosäng:
tack för din låga,
för din förmåga,
du min gamla far!
Kunde vi råkas,
skulle vi språkas,
supa några dar.
Min bror du bliva skull' och som jag så full,
och som jag så full!
Ack, du min moder,
säj vem dig sände
just till min faders säng!
Du första gnistan
till mitt liv upptände
ack, jag arma dräng!
Blott för din låga
bär jag min plåga,
vandrar trött min stig.
Du låg och skalka
när du dig svalka,
brann min blod i dig.
Du bort haft lås och bom för din jungfrudom.
för din jungfrudom.
Tvi den paulunen,
tvi ock det verke
man till din brudsäng tog!
Tvi dina ögon
och ditt jungfrumärke,
som min far bedrog!
Tvi ock den stunden,
då du blev bunden
och din tro förskrev!
Tvi dina fötter,
då du blev trötter
och i sängen klev!
Ell' kanske på ett bord att min bild blev gjord,
att min bild blev gjord.
Ett troget hjärta
platt jag föraktar
tvi både far och mor!
Här ligger jag i rännsten
och betraktar mina gamla skor,
Tvi tocka hasor!
Rocken i trasor!
Skjortan svart som sot!
Si på halsduken,
lammskinnsperuken
och min sneda fot!
Det kliar på min kropp; kom och hjälp mig opp,
kom och hjälp mig opp.
Känn mina händer
magra och kalla
darra vid larm och dån
se dem av vanmakt
vid min sida falla
Liksom vissna strån.
Ögon och kinder,
allt sammanbinder
dubbel skröplighet.
Himmel, min tunga
orkar ej sjunga
om den fröjd jag vet
om kärleksro och kval och en full pokal,
och en full pokal.
Läska min tunga,
ack! söta safter,
spriden i kärlen ljud!
Jag är en hedning,
hjärta, mun och krafter
dyrka vinets gud.
Fattig, försupen,
i denna strupen
finns min rikedom.
I alla öden,
i bleka döden
läskar jag min gom,
och i min sista stund glaset för till mund,
glaset för till mund
Men krogdörrn öppnas,
luckorna skruvas
ingen i staden klädd.
Stjärnan av morgonrodnan
liksom kuvas
ned i molnens bädd
solstrålar strimma,
kyrktornen glimma,
luften blir så ljum.
Var är nu kappan?
Här ser jag trappan
ned till Bacchi rum.
Giv mig en sup, min själ törstar snart ihjäl,
törstar snart ihjäl.
Nå så gutår,
jag vill mig omgjorda,
ragla till bord och stop.
Nu ska de styva
leder bliva smorda,
smorda allihop.
Hurra, kurage!
Lustigt, bagage!
Friskt i flaskan, hej!
Nu är jag modig,
tapper och frodig,
och jag fruktar ej.
Ännu en sup ell' par! Tack, min mor och far,
tack, min mor och far!
Tack för vart sänglag,
skål för var trogen,
som gjort vid brudstoln sväng
tack du som virket
högg och drog ur skogen
till min födslosäng:
tack för din låga,
för din förmåga,
du min gamla far!
Kunde vi råkas,
skulle vi språkas,
supa några dar.
Min bror du bliva skull' och som jag så full,
och som jag så full!
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/arschloch/366599145/