February
![How do You Keep the Music Playing – James Ingram & Patti Austin
Jag är svag för kill/tjej-duetter. Ett lugnt intro, innan killen
introduceras med en enkel men snygg melodi. Texten är om omöjlig kärlek, och
tjejen tar snart över och fortsätter mannens sång. Killen börjar ta över,
men snart är de inslingrade i en duett med slingrande stämmor, som korsar
och kringlar runt varandra. Killen går sen upp i ett register man inte
trodde fanns, innan melodierna återigen blir lugnare, och sakta fade:as
[fäjdas] pianot ut.
Både James Ingram och Patti Austin är underbara sångare/rskor, och
tillsammans kompletterar de varandra bättre än mjölk och socker. Det känns
verkligen som de båda menar hela texten, som för övrigt är väldigt vacker,
nästan som en fyraminuters dokusåpa. Lägg till lite stråkar, softa trummor,
och en vacker pianoslinga, så har du koncentrerad skönhet. Bidragande är
antagligen att det är Quincy Jones som gjort arrangemanget, och han är helt
sjukt bra!
Var ursprungligen soundtrack till en film som ingen sett, från ett årtal då
ingen levt (-82).
WP: http://en.wikipedia.org/wiki/How_Do_You_Keep_the_Music_Playing%3F
YT: http://www.youtube.com/watch?v=VV7Ce186nHI](http://cdn07.dayviews.com/23/_u3/_u9/_u3/_u1/_u2/u393122/19410_1213046290.jpg)
Show more 
Tuesday 3 June 2008 photo 10/37
|
#43: I Can’t Get No Satisfaction - Rolling Stones
Året är 1965, Vietnamkriget har dragit igång, och Amerika är i rörelse. In på scenen träder då ett brittiskt rock/punk-band, utan vett och etikett. Med ett enkelt men coolt (Ytterst viktigt!) riff, lyckas de skapa en låt som är en av få låtar där alla människor som bor i en stad större än Loo vet minst en rad. ”I can’t get no satisfaction”, kan inte förknippas med någonting annat än denna låt. Låten har gjorts av fler ”Elevens val”-band än det finns människor på jorden, och otaliga andra band har gjort mer eller mindre professionella covers, bl. a. hon Brittanye, eller hur hon nu stavas (se wikilänk).
Trots dess enkelhet lyckas de ändå framhäva mycket mer än det skulle kunna formuleras i noter. Tilläggas som skrytkan sägas att låten valts som #2 på listan över världens bästa låtar av Rolling Stones Magazine (som inte har någon koppling, trots namnet).
WP: http://en.wikipedia.org/wiki/%28I_Can%27t_Get_No%29_Satisfaction
YT: http://www.youtube.com/watch?v=JoLL8XVglDI
Året är 1965, Vietnamkriget har dragit igång, och Amerika är i rörelse. In på scenen träder då ett brittiskt rock/punk-band, utan vett och etikett. Med ett enkelt men coolt (Ytterst viktigt!) riff, lyckas de skapa en låt som är en av få låtar där alla människor som bor i en stad större än Loo vet minst en rad. ”I can’t get no satisfaction”, kan inte förknippas med någonting annat än denna låt. Låten har gjorts av fler ”Elevens val”-band än det finns människor på jorden, och otaliga andra band har gjort mer eller mindre professionella covers, bl. a. hon Brittanye, eller hur hon nu stavas (se wikilänk).
Trots dess enkelhet lyckas de ändå framhäva mycket mer än det skulle kunna formuleras i noter. Tilläggas som skrytkan sägas att låten valts som #2 på listan över världens bästa låtar av Rolling Stones Magazine (som inte har någon koppling, trots namnet).
WP: http://en.wikipedia.org/wiki/%28I_Can%27t_Get_No%29_Satisfaction
YT: http://www.youtube.com/watch?v=JoLL8XVglDI
Comment the photo
2 comments on this photo
Visa toppen
Show footer