February
![How do You Keep the Music Playing – James Ingram & Patti Austin
Jag är svag för kill/tjej-duetter. Ett lugnt intro, innan killen
introduceras med en enkel men snygg melodi. Texten är om omöjlig kärlek, och
tjejen tar snart över och fortsätter mannens sång. Killen börjar ta över,
men snart är de inslingrade i en duett med slingrande stämmor, som korsar
och kringlar runt varandra. Killen går sen upp i ett register man inte
trodde fanns, innan melodierna återigen blir lugnare, och sakta fade:as
[fäjdas] pianot ut.
Både James Ingram och Patti Austin är underbara sångare/rskor, och
tillsammans kompletterar de varandra bättre än mjölk och socker. Det känns
verkligen som de båda menar hela texten, som för övrigt är väldigt vacker,
nästan som en fyraminuters dokusåpa. Lägg till lite stråkar, softa trummor,
och en vacker pianoslinga, så har du koncentrerad skönhet. Bidragande är
antagligen att det är Quincy Jones som gjort arrangemanget, och han är helt
sjukt bra!
Var ursprungligen soundtrack till en film som ingen sett, från ett årtal då
ingen levt (-82).
WP: http://en.wikipedia.org/wiki/How_Do_You_Keep_the_Music_Playing%3F
YT: http://www.youtube.com/watch?v=VV7Ce186nHI](http://cdn07.dayviews.com/23/_u3/_u9/_u3/_u1/_u2/u393122/19410_1213046290.jpg)
Show more 
Monday 9 June 2008 photo 12/37
|
Vi krediterar Janina för den vackra färgsättningen
When You Say Nothing at All - Ronan Keating
Det kommer säkert komma någon snubbe och typ "Åh, tönt!", fast antagligen med liten bokstav och utan kommatecknet. Trots låtens lugnhet är det en småhatad låt, en låt som alla stör sig på, eftersom den är något otroligt sönderspelad. Han har en härlig
röst, med kanske lite för mycket rasp i, men som ger en härlig stämning. Det
finaste med låten är tudelat. Dels det vackra gitarrkompet (jag vet att det är
uttjatat, men ändå bra!), och den underbara tonartssänkningen, följt av en
höjning. Lite flöjt finns ju också; och då blir ju Rich glad! Släpptes 1988 av något
pucko (Keith Whitley), men eftersom vi gillar Ronan Keating mer, så skiter vi i
honom!
WP: http://en.wikipedia.org/wiki/When_You_Say_Nothing_At_All#Ronan_Keating
YT: http://www.youtube.com/watch?v=AuJrEBtmM1Q
röst, med kanske lite för mycket rasp i, men som ger en härlig stämning. Det
finaste med låten är tudelat. Dels det vackra gitarrkompet (jag vet att det är
uttjatat, men ändå bra!), och den underbara tonartssänkningen, följt av en
höjning. Lite flöjt finns ju också; och då blir ju Rich glad! Släpptes 1988 av något
pucko (Keith Whitley), men eftersom vi gillar Ronan Keating mer, så skiter vi i
honom!
Comment the photo
2 comments on this photo
Visa toppen
Show footer