Okay, detta är en bild från sommaren när jag var hundvakt åt Ernst, hade ingen annan bild.

Tänkte skriva lite rent allmänt om hur jag egentligen mår, ni behöver verkligen inte läsa. Vill mest bara få ur mig lite sket då jag inte orkar hålla fasaden uppe längre. Jag är inte direkt den som verken pratar, skriver eller visar känslor, de har jag aldrig gjort, har hållit dem för mig själv då jag har behövt vara stark pga av en sjuhelvetes massa som jag inte riktigt orkar snacka om.
Varför måste ens förflutna komma tillbaka på de sämsta tiderna? Fick ett sms i måndags av min fars fru som gjorde att jag tappade all kontroll, höll på att skriva ett långt jävla sms tillbaka men efter att jag nästan skrivit färdigt allt så hejdade jag mig och tänkte efter, tänkte på att de inte var värt att bli arg, inte värt att hålla på att vara barnslig. Som få av er vet så är jag släktens svarta får då jag bröt kontakten med min far för att han inte kunde ta hand om mig och hans fru som bröt ner mig psykiskt. När jag väl åkte 20 mil för att vara med han så skjutsade han ut mig till farmor och farfar för dem mesta. När jag hade valet att kunna bryta kontakten så började de bete sig helt barnsligt och jag blev utpekad av hela den delen av släkten. Nu på senare år så har jag börjat få kontakt med med en del av den släkten, men farmor och farfar och min far har jag inte någon som helst kontakt med.

Jag har inte tid för det, vill lägga all tid jag har och fokusera på de som gör mig glad & lycklig, men de är problemet, jag är inte egentligen verken glad eller lycklig. Jag mår dåligt igen, alltså riktigt dåligt, jag lyckade inbilla mig att jag var lycklig i ett par år eller månader, tiden går så fort nu för tiden, men nu så har jag bara krasch landat. Det känns ungefär som att jag har fallit från ett tjugovånings hus med ansiktet före. Jag lika trött när jag går och lägger mig som när jag går upp, sitter och bara gör ingenting längre. När jag försöker göra något så siktar jag högt men lyfter knappt, allt känns skit rent ut sagt. Vi göra så jävla mycket, men har verken tid eller ork känns de som. Tog bilen och åkte en sväng idag, ville rensa tankarna lite, lite läskigt när man kör mitt i stan och helt plötsligt så sitter man på motorhuven vid en sjö och man vet inte hur man hamnade där. De var rätt fint ställe dock satt där en stund och tänkte, på allt och inget, det är så jag tar hand om mina känslor, jag stänger in dem och sen en vacker dag så sitter jag och tänker. Jag använder även humor, det är min tillflykt när de blir jobbigt. Det är en jävligt dålig vana, men skratt är väll de enda jag har haft som har fått mig att må bra, alltså riktigt bra. Hatar att vara ledsen och gråta, de har jag gjort alldelles för mycket när jag var liten. Anyhow, satte mig i bilen och försökte hitta tillbaka till byn och sen blev de svart och jag var tillbaka, vet att de låter konstigt, och de är de även för mig.

Åkte till mormor och morfar för att täffa Ernst (deras hund) som alltid är lika glad av att se mig, tror att båda han och morfar såg direkt att allt inte var som de skulle, för såfort jag kom innanför dörren så hoppade Ernst upp till mig och jag satte mig på golvet och morfar satte sig på stolen som de har innanför dörren. Han sa direkt till mormor att sätta på kaffe och ta fram kakor, vi fikade och pratade om annat än mina känslor och skrattade som vanligt, såg dock på morfar att han såg att de inte var som de skulle så efter fikat så frågade han om jag inte vill ha en whisky och vi gick ut och satte oss och pratade. Jag är jävligt glad att han finns i mitt liv, han har räddat mig många gånger.
Efter det så åkte jag hem till morsan för att snacka med farsan (alltså jag kallar Anders för farsan då jag har uteslutit min biologiska far ur mitt liv) och när jag kom hem så blev jag påhoppad av virus (deras hund) som även han märkte att allt inte var som de ska, så vi kelade lite och jag snackade med både morsan och farsan. Efter det så busade jag lite med min lille bror och tillslut så åkte jag hem.

Och nu sitter jag här, framför datorn och redigerar bilder, mår lite bättre nu dock, men inte helt. Allt jag kan säga nu är ta hand om er, även om någon går med ett leende på läpparna på dagarna så kan man fortfarande må dåligt.

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

Camera GT-I9305

Focal length 4 mm

Aperture f/2.6

Shutter 1/400 s

ISO 50

Date

Comment the photo

mandzen Tue 4 Nov 2014 22:16

Be strong!
massa styrkekramar <3

- Read more -

AspMedia Wed 5 Nov 2014 05:45

Tack <3

- Read more -

Rasmus Sjöberg Mon 3 Nov 2014 14:39

Har en nära person som brytit kontakten med sin ena släkt, också faderns sida. Samma där, har också blivit som ett svart får. Har sätt hur det verkligen sur ut bakom det där leendet hos folk som varit med om sånt här, inget att hänga i granen dirket, riktigt sorgligt..

Även jag, som dna117 snubben nedanför, önskar dig en god fortsättning! Ta hand om dig också! :)

- Read more -

AspMedia Mon 3 Nov 2014 17:11

Ja, de är sjukt att de ska behöva gå så långt för att folkt inte kan bete sig...

Tack :)

- Read more -

dna117 Mon 3 Nov 2014 01:18

Har läst ditt inlägg och ville skriva något, något stötande som visar att jag bryr mig att även om jag bara är ett användarnamn på en internetsida så bryr jag mig om personen bakom.
Kom inte fram till något att skriva överhuvudtaget. Så säger de bara jag bryr mig.

- Read more -

AspMedia Mon 3 Nov 2014 03:25

Tack

- Read more -